Alla inlägg av admin

Lennart Krigaren Olsson läser

Lennart Krigaren Olsson kommer till Beijers Parks Café den 19 juni 2021 kl. 11.00

Lyssna till när han läser någon eller några icke publicerade berättelser, där ni får följa med runt på Backarna och får en inblick i hur det såg ut på 40 talet.
Svara på frågor och vinn någon vinflaska.
Drick kaffe och äta en kaka för 25:-
Ställ frågor och/eller prata om gamla minnen.
Anmäl er via FB

https://www.facebook.com/events/174717981232595/?ref=newsfeed

Dagen då tårar rann; en söndag i september 1951

Det råder ett ovanligt lugn i lägenheten på Lundvägen 57 d, inga bråk, inget kuddakrig, Vi ungar, jag, Nane, Batta och Hawia brukar alltid busa på ett eller annat vis, tills mamma skriker åt oss att vi skall vara tysta. Lugnet beror på att pappa är hemma och då vågar ingen öppna munnen så det hörs.

Vi sitter samlade runt det rektangulära köksbordet, som är dukat med flera olika sorters pålägg, Koppar på fat fyllda med kaffe, knäckebrö och Påhlssons limpa i korgen, gräddsnipa och sockerskål brevid. Jag tar en stor tugga på smörgåsen medan jag lyssnar på mammas och pappas samtal. ”Jag tar Lennart med mig, han kan nog göra lite nytta”, hör jag pappas hårda röst. Jag håller på att bita mig i tungan, eftersom det är vad jag innerligen önskade idag. Att träffa dansken Paul, plocka flaskor, tjäna en femöring i dricks, det är alltid skoj. Frukosten är avklarad, småungarna försvinner in på rummet för att göra sig färdiga för dagens äventyr i barnrikehuset eller dess omgivning.

Mamma går in i sitt rum för att läsa Arbetet. Jag tar på mig min gröna lumberjacka, medan jag tittar på pappa. Svarta byxor, vit skjorta, svart slips, svart kavaj med en massa gula ränder på ärmarna. En rund kepsmössa med skärm och ett märke ovanför skärmen, som han stoppar ner i en hattkartong. Han tar på sig en lång svart rock som döljer det mesta av uniformen. Vi lämnar lägenheten utan ljud. Vi går ner till Dalhemsgatan där ettan just bromsar in. Vi sneddar över Lundavägen och hoppar på spårvagnen. Strax därpå börjar spårvagnen rulla.

Centralstation/Posthuset
Foto: Viktor Roikjer / Malmö Museer

Medan pappa betalar far vi förbi Backauniversitetet. Vid Hedbergs bil, kopplas en extra vagn till. Vi åker vidare längs Lundavägen, förbi Almedalsgatan, Under järnvägsbron vid Södra Bulltoftavägen, förbi Midhem och Fredsgatan. Vid Värnhem går färden vidare längs Östra förstadsgatan, förbi Östra och Västra Dalgatan, fram till Schougens bro. Vi åker vidare utan att prata med varandra, pappa sitter insjunken i egna tankar, jag sitter och tittar stint ut på allt vi far förbi. När vi passerade Fredsgatan såg jag en massa cyklister från någon cykelklubb som kom farande ut mot Arlöv. Nu tittar jag på ett folktomt och öde Drottningstorg. Jag tittar vidare medan vi far längs Östergatan och vänder ner i Bruksgatan.

Marstrandsfjorden https://digitaltmuseum.se/011015401063/fo129537

När vi kommit över bron och svänger in längs centralstation, reser sig pappa för att gå ut på perrongen; jag följer efter. Vi hoppar av ettan och går förbi centralstationen och vidare mot Kajen mitt emot posthuset. Vid kajen ligger Marstrandsfjorden, Snabbpilen kallad, min pappa är kapten på färjan, men även delägare. Men utan hans tur, kunskap och skicklighet skulle han inte vara här idag. Vi viker inte av mot kajen utan fortsätter fram till posthuset. Här stannar vi vid ett monument bestående av ett stort granitblock, med ett ankare ovanpå. (FLYTTAD till Ångbåtsbron, längst ut) På alla sidor är namn och fartygsnamn inristade. Pappa öppnar kartongen och tar upp sin uniformsmössa. När han satt mössan tillrätta på huvudet, sträcker han fram sin hand och stryker den över ett namn som är inristat i blocket. Han knäpper sina händer och står tyst och stel i över en minut.

Monument till krigsförlista sjömäns minne. Konstnär: Eiler Graebe, Ivar Ålenius-Björk NY PLATS: Ångbåtsbron, längst ut År: 1945 https://planteringsforeningen.se/projekt/monument-till-krigsforlista-sjomans-minne/

Jag tittar på honom och blir fullständigt överraskad, han gråter, detrinner tårar utmed kinderna på honom. Jag böjer mig fram och läser namnet han strukit sin hand över. Karl Mildner, ss Siljan. Jag förstår genast pappas beteende. Min pappa var andre styrman på Siljan då den torpederades utanför Irlands kust. Kaptenens livbåt räddades efter nio dygn. Min pappas livbåt som i sju dygn klarade både stormar, hunger och hårt arbete med att ro, räddades efter sju dagar, av en fransk fiskebåt. Därefter blev det två månader i tysk förvaring innan han kom hem. Nu visade han sin vördnad och saknad av en god vän.

Någon minut senare gick vi över gatan och bordade färjan. Nu började dagen, men det blir en annan historia.

Siljan Sweden World War II: The cargo ship (3,058 GRT, 1920) was torpedoed and sunk in the Atlantic Ocean 350 nautical miles (650 km) south west of Ireland by U-46 ( Kriegsmarine) with the loss of nine of her 27 crew.[162][16]


Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella arbete: swisha en ”tjuga” till 0708268421

Minns du Allhems förlag? Minns du Einar Hansen?

KRISTIAN OLSSON LILJA  är en f. d. Malmöbo som intresserar sig för livsöden. Ett sådant öde är Allhems förlag, ett svenskt bokförlag grundat 1932 av Einar Hansen i Kirseberg.

Einar Hansen kom att verka inom flera sektorer i Malmö  och Kristian Olsson Lilja håller på och skissar på en fullständig berättelse runt Hansen i serietidningsform.

Han söker nu ytterligare information att lägga till berättelsen! Kanske din väg korsade Allhems någon gång i tiden? Har du en anekdot att berätta? Hur var Hansen som person?

Hjälp Olsson Lilja med att skapa ett så fylligt personporträtt som möjligt! Kontakta honom på det sätt som passar dig!

Kristian Olsson Lilja
Kartredaktör
Sveriges Bästa Utflykter – enligt oss
www.olforlag.se
kristian@olforlag.se
Tel 0709 38 48 90

 

 

 

26