Alla inlägg av admin

En långkörare byter spår

Klicka på bilder för förstoring.

Kirsebergs Allehanda besöker Sven-Olles Bilservice i Kirseberg 2024.

Nycklarna  är redan överlämnade; f.d. innehavare Zivko Korecic har överlåtit  företaget till sin trogne medarbetare Waleed Bruno vid nyår.

Zivko hjälper Bruno.

 

Zivko kom med sin familj på 60-talet till Sverige från Slovenien. Hans far var en av alla arbetskraftinvandrare som Sverige behövde när hjulen i den svenska industrin snurrade på högvarv.

1969 övertog en viss Sven-Olle Admeus det lilla företaget i Kirseberg och döpte om det till Sven-Olles.  Zivko började arbeta där och lagade bilar.

Zivko växte till sig och hittade en vacker svenska att gifta sig med.

1988 tog sedan Zivko över företaget i sin tur. Han behöll namnet och så småningom anställde han Bruno 2004.

På sitt kontor i yngre dagar.
Sista dagen på sitt kontor före jul 2023

 

 

 

Jag ringer Zivko och hör mig för vad han gör som pensionär.

Det är flera projekt på gång i Löddeköpinge där han bor. Det är arbete med trädgården, med bilar och den nya husbilen samt ett nytt tillhåll inför älgjakten.

Jag förstår att det blir arbete som vanligt men som nu inte är betalt men som ändå måste göras.

Zivko avslutade sina många, långa år på Backarna med att leda ett av de återkommande adventskalendrarna on line som Kirsebergs Allehanda och Helena Sjölander drev. Här kan ni se honom i repris i sista luckan där han får ta all plats själv;

 

Arne minns tillbaka

Jag heter Arne Hansson och växte upp på Backarna.

Jag är 71 år gammal och bor i Stockholm. Vi var tre systrar och två bröder, morsan och farsan. Föräldrarna kom från Kyrkheddinge och de arbetade inom lantbruk. Far dog 1957 på grund av spriten liksom min bror och en av mina systrar.

Huset vi bodde i på Vattenverksvägen 28 var ett gammalt hus, troligen byggt på 20 -30 talet. Det hade från början utedass men folk fick senare toalett inne. Ungar fanns det gott om i huset, och en vaktmästare som vi kallade Måns pillur vilket han inte gillade.

Lägenheten var en etta med kök. Vi låg tre stycken i kökssoffan, mina tre systrar och jag. Min bror låg i en säng i rummet och min far och mor i en. Ytterdörren var en dörr med två glasskivor i och en enkel nyckel, alltså inget sjutillhållarlås. Den låstes endast på natten. Vi hade endast kallt vatten, inga element bara en kolspis i rummet och en gasspis i köket. På 60-talet hade vi en svartvit TV med myntinkast där bak. Man la i en krona och kunde då titta på TV i en timme. På detta vis betalade morsan Tvn.

Jag hade kompisar på Solgatan och Floragatan och senare även från Segevång och från Gula Faran, Östergård och Österhus. Tre av dom är borta vilket jag inte har förväntat mig: Lasse, Kent och Gustav.

Folk på backarna tog hand om varandra. Alla gick ut och in i lägenheterna. Vi lånade socker, kaffe mm av  varandra. Man ställde upp för varandra. Man kunde handla på krita hos (fru Thulin som hade en affär i hörnan av Solgatan och Vattenverksvägen) alla hade ju inte så gott om pengar men hon ställde upp. Mittemot låg en större tobaksaffär där man kunde köpa lösa cigaretter .Och innan tobaksaffären låg det en frisör där man blev klippt för en billig peng kan inte svara på hur mycket han tog.

Solgatan/Vattenverksvägen

 

Och när jag var mycket yngre så låg det en mjölkaffär på hörnan av Floragatan och Vattenverksvägen där folk köpte mjölk och smör mm. Snett över sidan om pianofabriken som senare blev glasmästeri låg den sura skomakaren. Det var roligt att gå in där för det luktade så gott men han frågade alltid – vad vill ni..

Det finns mycket mera att berätta bl,a om skolan där vi hade en baderska Silverberg hårdhänt men ren blev man; tandläkaren med sina stora bröst som hon la på en; Dahlkvist, läraren med en arm, en sur gubbe som ville att vi knöt hans skor, och Pålsson som var träslöjdslärare. Vi spikade fast hans gummistövlar i trägolvet.

Seen by Arne Hansson at 19:13

Jag kan berätta om de personer som jag inte har glömt.

Vi kan börja med ”Allan på lappen” som bodde på Solgatan 24. Han var murare och gick i lappade kläder. Varje kväll kom han med taxi och var som vanligt stupfull men snäll. Sen hade vi ”PilsnerSam” som varje dag satt på  Kirsebergstorget och svepte sina pilsner. Han bodde på Kirsebergsgatan.

Det fanns alltså inget torg som idag vid Mattsonska bryggeriet. Det var mer som en liten park med träd, typ med almar och en stor gräsmatta. Platsen sträckte sig mellan Kirsebergsgatan och Torngatan. En oas, säger Arne.  Det kallades Kirsebergs torg. Vi höll till mest  i Dalen (bortom Rantzowgatan) och i Bajjan.

”KålaOlsson” var en man som levererade kol till folk som hade en kol och vedspis, vilket vi hade. Han langade också sprit, vilket också Tengkvistarna gjorde. Folk kunde köpa en halv böj för t ex en radio eller en skrivmaskin. De bodde i tornet och där fanns även tattarna EK och Björk.

Ek gjorde inte så mycket ljud ifrån sig, söp för det mesta. Björk,  som för det mesta sålde sprit men också vatten på kvarters flaska på Möllan. Många av dessa om inte alla är troligen borta för alltid. Detta är som jag ser det att man pratar om gamla minnen; de  kan vara både ock, glada eller tråkiga. Jag glömde visst ”Tage tosa” med sin lilla hund. Han kallade sig själv för Anita, en legend som sagt.

Vid sidan om kyrkan fanns det en man som tog hand om skadade fåglar .

På Sperlingsgatan fanns det en man Otto Nilsson på 50-60 talet som körde skrot med häst och vagn.

Amalia var välkänt av alla skolungar; hon hade sin affär mittemot universitetet (skolan). Man kunde köpa godis på krita och med pengar om man hade några.

Nere vid lagerhus (södra bulltoftavägen) låg Börjes Café; där var vi och spelade Flipper. Sen att inte förglömma ”Katta Lisa”som bodde på Kirsebergsgatan där var vi och stressade henne. Hon fick parkera Torsdagar vid kyrkan för att inhämta sin dos av soppa som hon sen stod, mittemot 28an, i en trappa och slevade i sig en del av soppan innan hon gick hem.

 

Vi Backapågar hade en gräns för folk som bodde i stan och gränsen gick vid viadukten på Lundavägen. Om man gick över den gränsen så tiggde man om stryk; slagsmål förekom både i skolan och i Bajan (Beijers park). Backarna var vårt ingen annans. 

Jag blev ledsen när jag var i Malmö och såg att mitt barndomshem var rivet. Man hade inte rivit Solgatan 24 m fl men det var inte roligt att se.

Vi Backapågar var som myror över hela Kirseberg,! Jo, när Segevång skulle byggas så försökte vi stoppa detta, sådana var vi !

 

 

 

Backabon Olof Spaak debuterar med en delvis Backabaserad roman

 

Olof Spaaks debutroman släpps den 2 maj och finns att köpa i alla bokhandlar på nätet.

Olof bor i Kirseberg; han är verksam som regissör och har gjort serier som ”Den som dräper”, ”Sanningen” och ”Gåsmamman.”

 

Omslaget till boken

 

Berätta om boken och hur du fick tanken att skriva den.

”Den vänstra vägen” är en spänningsroman om hemliga sällskap där jag utforskar min nyfikenhet på det ockulta. Till viss del är det också en uppgörelse med filmbranschen, som jag har spenderat större delen av mitt vuxna liv hos.

Jag bor i Kirseberg men tidigare bodde vi i ett stort, ensligt hus långt ut på landet i Skåne. En stormig natt fick jag plötsligt en tanke, vad händer om någon lämnar en låda med ett avhugget huvud på vår trapp? Det blev fröet till ”Den vänstra vägen”.

Hur är din relation till Kirseberg?

Vi flyttade hit för sju år sen.  Det här är det första platsen jag har bott på sen barndomen som känns som hemma för mig. Backarna är även med en hel del i romanen; ett hemligt sällskap har sin lokal i en källare på Solgatan… Men även Mässingshornet, Lokstallarna och Tjuvaparken finns med.

Kirseberg är på något sätt den perfekta blandningen för mig – nytt och gammalt, fint och fult. Trevligt och mindre trevligt. Jag älskar Malmö och Backarna är, i all fall för mig, så mycket Malmö det kan bli.

Vad gör du just nu?

Just nu håller jag på att göra klart tredje säsongen av  ”Tunna blå linjen”, Sveriges kanske mest populära serie och som verkligen lyfter fram Malmös alla sidor. Just denna säsongen har vi filmat mycket i Kirseberg! Samtidigt skriver jag på en ny roman som även den utspelar sig på Backarna.

Kirsebergs Allehanda önskar lycka till med fortsatt romanskrivande med Backarna som centrum!

Vill du köpa boken direkt av författaren för ett lite billigare pris och få den signerad, kontakta honom via FB!