Kategoriarkiv: Med hälsning från..

Viviannes Backaknapps-verkstad

Hej Vivianne,  så du är snart klar med årets Backanatts-affisch och Backaknapp ? 🙂

Vivianne Kjell-Modin


– Ja, nu är  affischen på väg till  ”Vi på Backarna” för kopiering. Årets knapp är redan tillverkad. Årets knapp valde jag att göra röd och gul ( signalfärger och Skånes färger), Jag tror faktiskt att det är den första med just de färgerna.

Vilka färgkombinationer kommer du aldrig att använda i dina arbeten? 🙂  – Röd text på blå botten.

Och hur ser årets knapp ut då?

– Så här! 🙂

Kirsebergs Allehanda har en del  ”Backanattsknappar genom tiderna”.  Det har blivit en hel del sedan starten på 90-talet. När kom du med i detta arbete? Håller du på med något liknande genom arbetet?
– Jag vet inte säkert vilket år som jag startade med att skapa den första knappen. Det kan ha varit 2013 eller 2014. Mitt yrke är journalistik layout och jag har arbetat  på olika veckotidningar både på Bonniers i Stocholm och Allersförlag i Malmö.

Hur tycker du att Backanatten har förändrats genom åren? Är det ungefär samma slags inslag som återkommer som tradition?
– Många inslag återkommer år efter år men på senare år har även  Lokstallarna tillkommit.

Arbetet pågår!

Hur ser du på Backanatten och områdets andra traditioner nu när Kirseberg kommer att växa en del i utkanterna? Kommer det kanske ett tillflöde till föreningen VI PÅ BACKARNA som du verkar genom?

-Vi får hoppas att det blir en tillväxt för ”Vi på Backarna”. Men tyvärr så är många av de nya inflyttade unga och det tar nog tid innan de känner sig som Backabor. Till karnevalen den 6 juni kommer det många barnfamiljer och till Backastämman i augusti kommer många musiker, så evenemangen kommer nog att leva kvar många år till.

 Kommer du att fortsätta som ”Backadesigner”? Eller har du börjat tänka på en arvtagare än? 🙂
– Så länge jag tycker att det är roligt och så länge ”Vi på backarna” vill så håller jag på! 🙂

Och var kan man så slutligen skaffa sig en knapp?  -Knappen kommer man kunna köpa i Kirseberskyrkan och på andra ställen i Kirsebergsstaden. Den kostar bara 20 kr och överskottet går till UNICEF-barn i nöd.

Förutom knappar kommer det att finnas en översiktskarta var alla aktiviteter håller hus?

-Programbladet med alla medverkande kommer att finnas bl.a  i Kirsebergskyrkan.  Programmet kommer även finns på Facebooksidorna ” Vi på Backarna och ”Backanatten”.

Vi ses i vimlet! 🙂

”Platser där det går att skönja själens ursprung” (Äldre intervju 2017 – omlagd)

(Äldre intervju 2017 – omlagd)
Rubriken är ett citat ur en uppsats av Kristoffer Zetterström som jag fått mig tillhanda. Jag får texten när det precis har skrivits i tidningarna att gamla koloniområdet vid Östervärn nu ska omvandlas till 800 bostäder. Startskottet har gått för en modernisering av Backarnas omnejd.
Jag bad att få publicera hans jämförande arbete av Mässingshornet i Kirseberg och pub Trillians i engelska Newcastle och väntade mig en något torr redovisning; istället fick jag en text som likt en berättande rocklåt med stor medkänsla beskriver kampen mellan ”profit och privat” i posturbana stadsmiljöer från 80-talet fram tills idag.
Uppsatsen går att läsa här:

Hej Kristoffer, vad fick dig att vilja skriva om just dessa två pubar som överlevt sedan 80-talet?

POSTINDUSTRIELLA STÄDER
Under masterutbildningen i historia här i Malmö läste jag en kurs som behandlade postindustriella städer ur ett historiskt perspektiv. Tanken var att jämföra två europeiska städer som tidigare haft stora industrier för att se hur de förändrats. Tillsammans med mina kurskamrater reste jag så till Newcastle som vuxit fram i ett industriellt arv av bland annat gruvnäring och skeppsvarv för att utifrån någon specifik aspekt studera likheter och skillnader med Malmö som ju har en liknande historia.
I Storbritannien har man i mer än ett decennium talat om ”pubdöden” som något epidemiskt som spridit sig över öarna där stora så kallade pub companies kommit att ta över och dominera pubutbudet. De största pubkompanierna köper upp pubar och omvandlar dess innehavare till hyresgäster vilka som en följd av utgifter och olika avtal i många fall knappt har möjlighet att leva på de intäkter puben ger. Som exempel kan nämnas en pub vars årliga intäkter närmade sig 500 000 pund men där dess innehavare bara fick tillbaka runt 15 000 pund.
Det finns också många exempel på hur dessa kompanier köpt upp pubfastigheter för att sedan sälja tillbaka dem till de ursprungliga ägarna för det tredubbla, alternativt stänga ner dem helt om de inte varit profitabla nog.

 

TRILLIANS – EN ROCK BAR
Genom lite efterforskningar fick jag så nys om Trillians, en rockbar på en bakgata till shoppingstråken i Newcastle som hotades av nedläggning när ägaren Bramwell pub company sålde runt nittio av sina pubar och pubkompaniet som köpte upp Trillians inte såg lönsamheten i en obskyr källarpub med livespelningar och en alternativ publik. Att det sedan ändå överlevde var enkom tack vare att två privatpersoner slog sig samman och köpte det. De förstod värdet i att bevara en plats präglad av unicitet och karaktär i en värld där de allra flesta ställen blivit alltmer homogena och likriktade. Trillians har alltid varit och är fortfarande en plats dit alla är välkomna. Ägarna Barbara och Steve berättade att de bland sina stamkunder har ett gäng transvestiter som ser Trillians som det enda stället de vågar gå till. Följaktligen är deras pub ett av mycket få ställen i Newcastle dit polisen aldrig behöver komma.
Det är inte svårt att se Trillians identitetsskapande värde för grupper av människor som inte anser sig ha någon annan plats att bege sig till. Med utgångspunkt i det tycker jag att Mässingshornet har en liknande roll att fylla som upprätthållande av en lokal identitet på backarna. Det grundades ju från första början eftersom det inte riktigt fanns något motsvarande i Malmö. Och sedan har det mer eller mindre fått bestå som en plats där scenkonst får mycket utrymme och där det finns en speciell atmosfär. Det är en atmosfär som inte är helt självklar på så många ställen i Malmö. Och det känns som att få ställen erbjuder livemusik regelbundet och framför allt en öppen scen.

 

TRÅKIGA AFFÄRSKEDJOR
Du beskriver hur tråkiga affärskedjor tar över utrymmet i Newcastle centrum utan den minsta medkänsla för lokalt liv och dess autenticitet. Och nu oroar du dig för att Mässingshornet och Kirseberg ska gå i samma riktning. Är det inte just autenticitet som säljer idag? Människor är trötta på kedjor i all oändlighet.
Något som jag finner slående är hur identitetslösa så många större europeiska städer tenderar att vara i delar av innerstadskärnan. Alltid samma gågator med samma utbud som att det människor ska vilja ha är garantin i vetskapen att de vet vad de får alldeles oavsett vart de beger sig. Jämför exempelvis med Espresso house som nu tycks gå fjorton på dussinet bara i Malmös innerstad.

 

AUTENTICITET – ETT VERKTYG I GENTRIFIERINGEN
Sedan tänker jag att det finns en utveckling där strävan mot autenticitet blir ett verktyg i gentrifieringen av staden. Kapitalstarka grupper ser värdet i unicitet och karaktär och eftersom kapital är det roder med vilket den här utvecklingen styrs, omformas staden utifrån dessa gruppers intressen. De styrande förstår att attraktionskraften ligger i vad de kapitalstarka grupperna eftersträvar. Ta exempelvis Möllan eller varför inte Kreuzberg i Berlin. Människor söker sig till vad de uppfattar som stadens själ, dess unicitet, för att absorbera den till fullo men de ofrånkomliga effekterna blir med tiden att dessa delar av staden blir alltmer exklusiva och exkluderande.

 

GÄNGKRIMINALITET –  ETT SÖKANDE EFTER GEMENSAM IDENTITET
De inte lika kapitalstarka grupperna tvingas längre ut på stadens utkant bortglömda och negligerade. Södermalm och Brooklyn är andra tydliga exempel. I förorterna kan de skrika hur högt de vill för det är ändå ingen som lyssnar. Då blir de desperata och politikerna agerar som en tidigare statsminister tyckte var enda utvägen: slå tillbaka med polis istället för att förstå symptomen och verkningarna. Det är ett effektivt sätt att skapa motsättningar och ökade sociala klyftor i en stad. För att inte tala om gängkriminalitet. En del verkar tro att dessa grupperingar bara uppstår av sig själva men den som bott i Rosengård eller Seved kan begripa att de formas ur ett sökande efter en gemensam identitet. En som formas underifrån, som en motvikt till etablissemanget och de priviligierade. Det värsta är att de allra flesta som inte är helt enfaldiga också förstår att det är så det fungerar men väljer att demonisera för att det är enklare att förakta ett beteende än att acceptera de problem ur vilket beteendet härrör. Det var kanske ett sidospår men poängen är densamma.

 

KAPITAL OCH PROFIT URHOLKAR SJÄLEN
Jag tror inte det går att bevara stadens själ med utgångspunkt i en marknadsekonomisk struktur där kapital och profit styr hur staden ska formas. Då blir själen smutsig och uniciteten urholkad. Då krävs det krafter som Barbara och Steve för att det värdefulla ska få bestå. Det krävs att en plats som Mässingshornet får fortsätta vara vad det är eftersom det är en plats som bidrar till att besjäla Kirseberg.

Vad skulle du vilja säga till byggherrar och stadsutvecklingskontor? Vad skulle du vilja säga till lokalbor? Finns det någon chans för själen i denna tid som är vår?

 

MALMÖMODELLEN
Jag tänker att det förmodligen måste börja högre upp på en politisk nivå och man kan ju bli uppgiven för mindre. Hela det politiska blocket känns som en enda stor gråskala. Ingen är så glad i att bete sig som en moderat som en socialdemokrat. I Malmö tjänar malmömodellen som ett klockrent exempel på hur kapitalorienterade ramverk får styra vilka sociala och ekonomiska grupper som ska bebo en plats. Var blir uniciteten av i en stad så påtagligt präglad av invånarnas ekonomiska förutsättningar att leva och verka i den? Ponera att Espresso House tar över Café Kungsgatan i Rörsjöstaden eller Mässingshornet blir ett O’Learys för att det är de enda som har de ekonomiska förutsättningarna att etablera sig. Kommer människor bry sig så länge de får sitt kaffe? Hyrorna på nybyggnationerna är dyrare än någonsin, enligt Hyresgästföreningen. Vad blir det av livskvaliteten när människor måste vända ut och in på sig själva för att ha råd att känna sig trygga där de bor? Jag vet inte om jag har något att säga till byggherrar och stadsutvecklingskontor som de skulle lyssna till. Det enda jag kan ge uttryck för är min utopiska världsbild där var och en ska ha rätt till en bostad i en trygg omgivning alldeles oavsett ekonomiska förutsättningar. Var och en ska ha rätt till kulturella värden som besjälar och berikar livet alldeles oavsett om man är MFF-supporter eller transvestit från Newcastle. Sedan är det så mycket som är omöjligheter så länge ekonomismen är den motiverande grundvalen. Så länge det är så kommer inte alla röster höras hur högt de än skriker.

Kirsebergsgatan 32- uppdaterat 16/6-23

Kirsebergs Allehanda har fått frågan om vad som har funnits på Kirsebergsgatan 32 genom tiderna. Här kommer en sammanställning.

Klicka på bilder för större storlek – ibland två gånger för extra stora bilder. Ny information kan komma att läggas till allt efter hand. Du kanske har ett minne, en bild?

Först lite allmän historia dock. 

1800-TALET –  KIRSEBERGSVÅNGEN

”Det började bli ont om tomter och bostäder inne i  Malmö. Redan under 1850-talet sålde några jordägare tomter till arbetskarlar och hantverkare, som byggde små enkla bostadshus. ”

Kirsebergsvången 1879. Del av karta 3K4 Malmö Stadsarkiv.https://kartor.malmo.se/wwwroot_data/dokument/kartarkiv_data/pdf/3K4.pdf

 

”År l 862 köpte mjölnargesäll Carl Petter Andersson tre jordar i Kirsebergsvången. Redan samma år som han inhandlade jordarna började avstyckningarna och försäljningspriset per ytenhet tredubblades. Han fortsatte med tomtförsäljningar i Kirseberg en bit in på l 870-talet. Det var genom dessa avstyckningar som nuvarande Kirsebergsgatan och Torngatan växte fram.”

”På fem år mellan 1862 och 1867 uppfördes inte mindre än 70 byggnader. Under krisåren 1867- 73 avstannade byggandet i Kirsebergsvången nästan helt. Ännu är det mest mindre hyreshus som byggs. Det största har tio lägenheter och låg vid nuvarande Kirsebergstorg. 1880 har Kirsebergsvången  nu över 2.000 invånare.” Läs mer om det tidiga Kirseberg

 

DIVERSE BETECKNINGAR

 

1879. Kirsebergsgatan 30 och 32. Del ur karta från Malmö Stadsarkiv.

 

Tomten som huset idag står på hade mellan 1694-1877 fastighetsbeteckning Östra Förstaden 37 AM.

År 1877 får hela Kirsebergsområdet ny fastighetsbeteckning nr Kirsebergsstaden1-192. Mässingshornets hus fick nr 59 med adress Kirsebergsgatan 59. År 1913 får hela staden ny gatuadressbeteckning och Kirsebergsgatan ändras från 59 till Kirsebergsgatan 32.

År 1929 kom nya fastighetsbeteckningar och markerna utanför gamla staden ändras nu till stadsäganummer och Mässingshornets gamla nummer ”Kirsebergsstaden 59” ändras till stadsäga 249.

Beteckningen ”Stadsäga 249” höll sig kvar tills det blev kvarteret Lågan 12.  Till slut, på 1990-talet, slås Lågan 12 ihop med grannhuset Lågan 18 (uteserveringen) till Lågan 19 och det heter den än idag.

Jag kommer att kalla fastigheten Kirsebergsgatan 32 för enkelhetens skull.

Tidig generell bild av Kirsebergsgatan. Före 1930. Foto: Okänd. Malmö Museer.

 

KIRSEBERGGATAN 32

Skånska Brand. 1867. Anna-Magrethe Thagaard.

Den äldsta information om bebyggelse på Kirsebergsgatan 32 får vi i ett brandförsäkringsbrev från 1867.  Då  byggdes det ett fristående envåningshus, ett ”gatuhus”  på 22 fots längd (ca 6 meters längd längs Kirsebergsgatan) samt med 25 fots djup.

Brandförsäkringsbrev 1867. Malmö Stadsarkiv.

Den första som flyttade in i gatuhuset var en soldat Lars Nilsson Asp 1867 som följdes av smeden Anders Nyström från Uppåkra 15 november 1871 med hustrun Kjersti Jeppsson (f. 26/9 1828) och dottern Carolina (f. 28/9 1856). Nyström dog dock redan år 1883 men änkan Kjersti bodde kvar till 1912.

Många av gatuhusen var små, sett med dagens ögon. Vårt första hus på tomten rörde sig om ett ca 43 kvm stort hus, uppdelat på två lägenheter. I kyrkoarkiven kan man  se att hos änkan Kjersti Nyström bodde, vid en tidpunkt, en familj på hela 9 personer som hyresgäster. 2022 skriver SCB att boyta för en person idag, generellt sett, är 43 kvm..

I gatuhuset, som idag är Mässingshornets uteplats, kom också en änka, Ingrid Pettersson, att bo länge. Inneboende hos änkorna bodde hyresgäster under kortare perioder. De kunde stanna från ett halvår till några år kan man se i kyrkoarkiven.

Änkorna Sjöström och Pettersson. Pauli kyrkoarkiv 1889-1909.

 

Fritz Rosendahls bageri Foto: Eric Reimers. Taget före 1921/22.

 

FRITZ ROSENDAHLS BAGERI 1913-1946

Redan 27/10 1907 hade hembagare Fritz Andersson Rosendahl (f. 29/3 1884) flyttat ut till Kirsebergsvången  från Johannes församling med sin hustru husmor Johanna Pettersson (f 24/4 1886) och nyfödda dotter Signe (¼ 1907). Efter att ha bott på några ställen på vången köpte Rosendahl fastigheten på Kirsebergsgatan 32  27/2 1912 av änkan Kjersti.

År 1913 lät Fritz Rosendahl bygga nuvarande tvåvåningshuset. Själva bageriet låg i det rum som idag utgör scenen. Detta har kunnat utläsas av när vatten och elektricitet drogs in; ett bygglov eller byggnadsritningar från denna tid har inte gått att finna någonstans.

”Församlingen hyrde ett rum på andra våningen i det huset, till Kirsebergskyrkans förste präst Folke Westrup 1927-29. Där kunde han samla ungdomen på fika och bildade scoutgruppen Riddarpojkarna som senare blev Kirsebergs Scoutkår.” (Viveka C. Olofsson)

 

Rosendahl drev sitt bageri på samma sätt fram till 30 augusti 1939 då han ändrade verksamhetens form och även började med ett konditori. Fritz är nu 55 år gammal.

3 april 1940 överlåter han verksamheten till Sonja Weltz och nu heter företaget ”Fritz Rosendahls Bageri och Konditori Eftr. Sonja Weltz” Det fortsätter till 1946.

Ur Handelsregistret, Arkiv Syd, Lund.

 

Redan 22 maj 1940 startar dock fru Hanna Rosendahl ett företag i sitt eget namn. Detta driver hon till sin död och företaget avvecklas 2 maj 1945. Dock osäkert var. Det är Sonja Weltz som står i telefonkatalogen men kanske arbetade de sida vid sida.

KIOSKÄGARE FRITZ ROSENDAHL

I kyrkoarkiven 1941-48 står Fritz Rosendahl även som ägare till huset till höger om 32:an, Kirsebergsgatan 34. Han startar också ett företag i sitt eget namn Fritz Rosendahl 7 mars 1945 och står nu som ”kioskägare f.d. bagarmästare”.  Han gifter sig med sin hushållerska Emmy Andersson. (Mellan 35/40 står 34an som ”Jöns Mattssons sterbhus” i kyrkoarkiven.) 1945 dör dock även Fritz Rosendahl, nu 61 år gammal.

Ur telefonkatalogen 1941. Vilka bor på Kirsebergsgatan?

 

Kirsebergsgatan 32 säljs till 28/9 1946 till diversearbetaren Agard och Hildur Karlsson. Det står inte att finna ett efterföljande företag i deras namn i handelsregistret på  Landsarkivet i Lund. 1/12 1956 säljer de vidare fastigheten till Signe Hansson som inte heller går att hitta i handelsregistret.

 

Handelsregister, Arkiv Syd, Lund.

 

KIRSE KONDITORI

Kirsebergsgatan 32 Foto: Anna-Margrethe Thagaard

 

Det går däremot att se  att Sonja Weltz slutar med bageriet 1946. Därefter går verksamheten över i konditoribranschen 1947 med att en Ragnar Olsson driver Cafe´och Conditori  under ett år för att följas av Bernt Wägner som startar Kirse Conditorier 1948. Han hade också en filial på Lundavägen 38. 1949 kommer Willy Boy och Gunnar Malmberg in i bilden. Åren mellan 1950 och 1958 driver denne Willy Boy ensam Kirse Konditori. ( som nu stavas med k). Det gamla telefonnumret 276 46 går ur tiden för alltid efter 1958.

”Jag växte upp på Backarna och bodde på Solgatan 28 H (U-huset). Jag föddes 1951 och bodde på Kirseberg tills jag flyttade hemifrån 1972. Jag minns mycket väl Kirse Konditori eftersom min storasyster (född 1947) ofta hängde där i slutet av 50-talet med sina kompisar. Det kallades aldrig för annat än ”Dyngejohans fik”. Fråga mig inte varför. Det var ett typiskt 50-talsfik med en tjusig Jukebox som främsta attraktion. Jag hängde ofta på till min systers stora förtret., ????Jag älskade musik och brukade ibland få välja skivor. Det blev Elvis, Chucken och Bill Haley för hela slanten, bokstavligt talat.” (Annika Sivenius, FB).

………………………………………………………………………..

Kuriosa: NYFIKENHETSREGISTER

I 1941s telefonkatalog kan man hitta något så intressant som ett ”nyfikenhetsregister”! 🙂  Det står: ”Detta register upptager i resp. fastigheter bosatta, vilkas förekomst i registret ansetts vara av intresse för allmänheten.”

Tyvärr kunde jag inte hitta Kirsebergsgatan! 🙂

……………………………………………………………………………

 KIRSE KONDITORI

I mars 1958 säljer Signe Hansson fastigheten vidare till lantbrukare Allan Sandahl.

9 februari 1959 startar han Sandahls Partiaffär. Han bor själv ovanför. Den 11 april ansluter Sven Månsson med sitt företag Centrum Persienner som dock bara varar i 6 månader.

Den 1 april 1960 öppnar Sandahl Kirse Konditori igen under ”handel och konditori”. Det varar fram till 9 februari 1963.

Handelsregistret. Arkiv Syd. Lund.

 

BILFIRMAN

Mellan 1963 och början av 1965 finns inget att hitta, vare sig i handelskalendern eller telefonkatalogen. Men den som det talas om är ”Svartepetter/Lillepetter” som han kallades i folkmun. Han driver en bilfirma med skylten Bilar köpes/säljes  tills ”han så småningom flyttar ner på Lundavägen till vänster om Hedbergs bilar.” (Johnny Levin) Det har varit omöjligt att hitta mer information om honom; hans namn, firmans namn.

Den 15/7 1965 startas dock Alméns Bil och Motor på  Kirsebergsgatan 32.  Hildur Almén  ämnar ”idka handel och utöva reparationsrörelse”. Detta företag bedrivs fram till 27/4 1973. Ett år, 1970, står dock en Sven Grahn för Kirsebergs Bilaffär i telefonkatalogen på samma plats. Om dessa har något samband  går inte att uttyda i nuläget. ”Hildur stod bara för kontraktet säger sonen Peter. Hon var aldrig där”. (Zivko Korecic, Sven-Olles Bilverkstad)

Huset i hörnet är rivet före 1967.”Det fanns ett hus på hörnan som var ihop med puben som rasa ihop helt och det var detta vi var på väg till min mor o jag. Det såg inte klokt ut men ingen kom till skada. Jag var nog 7-8 år då. Huset var inte lika högt som puben. Tittar man noga så ser man fortfarande höjden på väggen.” (Göran Victor Nilsson. FB)

 

”Bilar köpes/säljes”. Kirsebergsgatan 32. 1970. Foto: Anna-Margrethe Thagaard.

 

TRE RESTAURANGER

Tryckare Mirko Krantjcek köper fastigheten troligen 1969. Han ansöker om att få renovera övervåningen 24/11 1969 vilket bifalles av byggnadsnämnden 23/3 1970. Han ansöker 6/9 1971 om att göra om fasaden och att få göra om butikslokalen till serveringslokal. Detta godkändes 21/2 1973 av Malmö byggnadsnämd. Bilfirmans skylt monteras ner och ersätts av ny likvärdig.

Ur byggnadsnämndens beslut

Nu följer tre restauranger i följd under hans regi. Ingen av dem går att hitta i telefonkataloger från de åren. Arkiven i Lund sträcker sig inte så långt fram i tiden.

Bar Trenk ”en ungersk/österrikisk restaurang som hade maträtter från denna region”. (Göran Hansson FB).  ”Det var nog Bar Trenk som på 70-talet serverade ”Zagreb Schnitzel”. (Anna-Margrethe Thagaard)

Belis ”En jugoslavisk/svensk restaurang. Dom som hade det då var bra, det var en familj som alla jobbade där. Morsan kunde vara rätt sträng mot vissa gäster, jag tror att det var hon som var kock, god mat hade dom och man fick alltid soppa innan rätten man hade beställt” (Brian René Solberg Petersen FB).

Plavi Jadran En jugoslavisk restaurang.Jag minns att jag följde med far till ”juggebaren” ibland som ung grabb. Min far, från Slovenien, var en av alla arbetskraftsinvandrare som kom till Malmö för att arbeta på Kockums på 60-talet. Det var fullt med gastande juggar som rökte, drack och spelade på enarmade banditer i det innersta rummet.” (Marino)

Bar Trenk 17/11 1974 Foto: Ronny Söderberg. Malmö Museer.

 

MÄSSINGSHORNET – CHRISTER LINDELL

1987 köper Thomas Bardenstam fastigheten av Mirko Krantjek samt parkeringsplatserna något år senare av Malmö stad.

1988 renoverar Thomas Bardenstam om vinden till fullständig bostad. Där hade tidigare bara funnit ett litet övernattningsrum. Christer Lindell startar Mässingshornet  och flyttar in där överst tillsammans med sin fru Karin Johansson. Nu börjar historien om Karins goda mat, jazzmusik, ”teater på krog” och långväga gäster.

Christer Lindell på Mässingshornet. 1990-talet. Fotograf: Okänd.

Då denna del av husets historia  redan är väl dokumenterad i en tidigare artikel ”Jag ville hjälpa människor” nöjer sig Kirsebergs Allehanda med att här visa en interiörbild från artikeln där Christer ”himself” står bakom sin bardisk.

Efter 10 år på plats flyttade familjen Lindell 1997 till Thailand för att öppna restaurang. Eva-Marie Lilja drev restaurangen en tid.

 

JOHNNY LEVIN

Johnny Levin arrenderade Mässingshornet i två omgångar:  först i 3 år mellan 1999  och våren 2003. Sedan följde en andra omgång mellan augusti 2007 och november 2011.

Jag möter upp honom för en intervju och lite bilder från dessa två perioder i Mässingshornets historia.

F.d. ägare: Backabon Johnny Levin. Maj 2023. Foto: Ingvor Sabina Le John.

 

Vi möts på uteserveringen till Mässingshornet en solig söndagseftermiddag. Det tar inte lång tid för honom att komma dit. Han bor nämligen sedan 2011 högst upp i fastigheten.

Han berättar att han redan mellan 1955-1960 hade med fastigheten att göra; hans skolväg gick nämligen förbi huset. Då passade han på att gå in och tigga gårdagens wienerbröd på konditoriet. Hans mormor på Östergård värmde dem sedan i stekpannan åt honom.

Johnny Levin berättar vidare att han övertog Mässingshornet 1999 ihop med sin sambo Rita Sanguineti.

Johnny Levin och RIta Sanguineti.

Hon stod för köket och personal, jag skötte baren/inköp samt ordnade med underhållningen, berättar Johnny, men vi hade också en kock anställd. Först så stannade Brian Pedersen kvar en tid från Christer Lindells period, Han jobbade där i sammanlagt 12-13 år.  Sedan hittade vi Dick Månsson direkt från Värnhemsskolans kocklinje. Restaurangen såg fortfarande  ut som på Christers tid. Se bilderna här under. 

– Rita och jag fortsatte fram till våren 2003 då  Denny Björklund  tog över restaurangen från Salvatore Critti (som stått för grundkontraktet en period), fortsätter Johnny Levin. De drev den fram till 2006 ungefär då den gick i konkurs. Då blev jag erbjuden att ta över den igen och nappade.

DEN LILLE KRO

– Restaurangen hade dock stått stängd en tid. Jag bestämde mig för att satsa på något nytt. Jag döpte om den till ”Den lille kro” och körde danska smörrebröd som min specialitet. Men Backaborna var inte nöjda. De ville ha sitt Mässingshorn tillbaka. Och så fick det bli. Jag bytte tillbaka namnet igen.

TOTALRENOVERING

– Hösten 2007 genomförde jag också en totalrenovering av restaurangen, berättar Johnny vidare. Barens plats hade dock redan ändrats av den tidigare konstellationen från kortsida till långsida.  Jag startade konceptet ”öppen scen” på tisdagar med John Ström som ledare, ”quiz” på onsdagar med Mark Raleigh, ”bluesafton” på torsdagar med Sven och gänget . Konceptet står sig än idag.

-Jag var också ensam om allt denna gången, säger Johnny. Sena kvällar gjorde till slut att jag ville göra något annat. Radovan ”Rade” Kurabasa och jag hade talats vid om krogen. En kväll i oktober 2011 slängde jag nycklarna på bardisken till honom och gick! 🙂 Dagen efter gjorde vi upp affären.

FORTSATT TRADITION

-Rade fortsatte i mitt spår med tisdagar/onsdagar/torsdagar samt musik på helgerna och har förvaltat det mycket bra, tycker jag. Han har också utvecklat köket i sin egen stil. Jag kommer ofta ner där  och äter numera, avslutar Johnny.

-Sedan gav jag mig iväg ut i världen för  att resa igen; både tillbaka till USA (där jag bodde redan mellan 1978-1983) samt till bl a Indien. Jag reser fortfarande iväg men nu lite kortare perioder. Jag har ju både barn, barnbarn och barnbarnsbarn att se till härhemma, skrattar han. Och så måste jag planera inför  min 75-års dag i juni. Festen blir naturligtvis på Mässingshornet, skrattar Johnny.

 

ANDREJ och RADE KURABASA

Johnny Levin drev restaurang fram till 20111101 då Radovan ”Rade” Kurabasa övertog rörelsen. 2017 köpte Rade själva fastigheten av Thomas Bardenstam som då ägt den i 30 år. 2017 tog också Björn ”Kalle” Carlsson över onsdagsquizet.

Björn Calle Carlsson läser rätta svaren på onsdagens quiz.

Rade och hans son Andrej driver rörelsen än i skrivande stund.( maj 2023) En dag får vi skriva lite mer om denna roliga tid!

Son och far: Andrej Kurabasa och Radovan Kurabasa. Maj 2023.Foto: Ingvor Sabina Le John.

 


Ett stort tack till diverse Backabor för deras hjälp att hitta rätt i sökandet efter information, både muntlig och skriftlig samt foton. Tack till  Anna-Margrethe Thagaard, Staffan Gudmundsson på Malmö Stadsarkiv, f.d ägare Thomas Bardenstam, anställda på Lantmäteriet, Stadsbyggnadskontoret, Malmö Museer, Bilder i Syd, Malmö Stadsarkiv fotoavdelning, Landsarkivet i Lund, UB i Lund samt Riksarkivet.


Läs gärna om Kirsebergs vattentorns långa historia!

Medborgardrivna mötesplatser – fortsättningen på ”Backa-andan”?

Backanatten 2022 blev första vinterkvällen i år; den starka kylan gick över i den första snön framåt kvällen. Folk skyndade sig fort mellan kvällens programpunkter. (Tryck för stora bilder)

Kan vara en bild av text

MÖTESPLATS IGNIS

Café Ignis på Norra Bulltoftavägen

Kirsebergs Allehanda valde biblioteket som sitt fokus och begav sig till Café Ignis nya lokaler på Norra Bulltoftavägen. De flyttade in där redan i våras men öppnade officiellt i september. Hit kan alla gå och fika vid behov!

Pelle Trubadur spelar såklart i år också!

 

BLI DIN STJÄRNA!

En annan programpunkt i huset innebar att barn kunde klä ut sig till en stjärna de beundrade och ta ett kort framför en kamera!

Foto: Inger Börjesson

 

BEETHOVEN, LITZT och CHOPIN

Nästa programpunkt Kirsebergs Allehanda valde var klassisk musik framfört av pianist Robert Goode, bosatt i Rostorp.

Goode blandade sitt pianospel med humoristiska berättelser ur Beethoven, Liszt och Chopins liv. Han fyllde tonerna med en känsla av kompositörernas avsikt och närvaro. Han hade t o m en äkta signatur av Liszt att visa upp för åhörarna.

 

KIRSEBERG IGÅR, IDAG, IMORGON

Därefter kom programpunkten ”Kirseberg, igår, idag ,imorgon” där den ganska nytillträdde, engelsktalande stadsarkitekten Finn Williams presenterade sin bild av Kirseberg och sina tankar om områdets framtid. Han ville inte se stadsdelen slätas ut och se ut som allt annat i Sverige utan ska behålla sin särprägel som han definierade i bl a orden ”United in otherness” och  ”Do it yourself attitude”.

Finn Williams, stadsarkitekt, ger sin bild av Kirseberg

Men han var främst intresserad av att höra vad åhörarna hade att säga om  sin stadsdel.

Det framfördes åsikter som att Kirseberg skulle behålla sin blandade befolkning och sin känsla av småstad. ”Här hälsar vi på varandra” som någon uttryckte det.

MEDBORGARDRIVNA MÖTESPLATSER

Organisationen Folkets Hus och Parker kom till Backanatten för att puffa för ”medborgardrivna mötesplatser”. Magdalena Axelkvist berättade om Folkets Hus historia. Första huset i Skåne öppnades 1890 i Kristiansstad.

– Men nu behövs en vidareutveckling av Folkets Hus, menade hon. Vi erbjuder hjälp till de områden som vill skapa sitt eget  ”folketshus”. De utgör en viktig del i det demokratiska samhället där folk kan debattera och styra sin stadsdel. Flera parter i ett område bör gå ihop för områdets bästa, menade Magdalena. Vi är en resurs när ni ska kalla till ett första möte, fortsatte hon. Det behövs att det kommer nya, unga in i svensk folkrörelse!

Ulrika Johansson Hybrant, anställd på Kirsebergsbiblioteket instämde. – Det behövs att nya, ideella krafter kommer in! Idag vill t ex de yngre generationerna gärna konsumera kultur men inte vara med och stötta den i sitt område.

Kirsebergs Allehanda undrade om medborgardrivna mötesplatser är fortsättningen på Backa-andan? Hur fångar man upp dagens unga att tänka i ”vi”-form och inte bara i ”jag”-form?  Det är frågan..

FRAMTIDENS VUXNA

I slutet av kvällen störtar ett antal ungdomar in för att värma sig. (Fritidsgården rakt emot är stängd denna lördag; tiderna där är  nerdragna – 484 miljoner ska Malmö Stad spara enligt senaste budgeten). De går till en av de tomma salarna och sätter sig uppe på scenen, klinkar på pianot och läser i sina mobiler.

Kirsebergs Allehanda beslutar sig för att de ska få sista ordet. De är framtidens vuxna. De tittar misstänksamt på mig där jag går fram mot dem. Vad vill den tanten oss?  -Pojkar, säger jag, vill ni vara med på en bild? Vet ni vad Backanatten är?

Ett diskuterande bryter ut, jo kanske om de får bära mask, men till slut vill de inte vara med på bild. Och de vet inte vad Backanatten är för något: fast någon kanske hade hört ordet på mellanstadiet någon gång. De bor alla i Kirseberg.

Kirsebergs Allehanda försöker locka med att musikern Aguerroo var med i förra årets adventskalender. De blir förtjusta över att jag känner honom och vi sjunger hans låt ”Kvar här” tillsammans genom att någon sätter igång den på mobilen.