Kategoriarkiv: Med hälsning från..

Luftskeppet ”Sidenhuset” på besök, Bulltofta 1930

Vykortssamlare PETHER  LARSSON,   Kirseberg,  samarbetar  med   Kirsebergs  Allehanda  om  gamla  vykort  från  området  Värnhem  till  Segevång för perioden 1987 – 1970. Foton  läggs  på  separat  FB-sida, en  för  Kirseberg,  en  för  Bulltofta.

Dubbelklicka för större bilder i dator.

————————————————————————————-

Ur ”Flygrevyn” nr 5 2015
SE-ACG ”Sidenhuset” Ankom till Bulltofta 15.25 den 14 maj 1930. Avgick 08.10 den 15 maj 1930.

 

Ur ”Luftpostens historia i Norden” Örjan Luning 1978
Ur ”Luftpostens historia i Norden” Örjan Luning 1978

 

Tatjana flyttar vidare!

Som kanske några minns så gjorde Kirsebergs Allehanda ett reportage när allas vår Tatjana blev tvungen att flytta från Kirseberg när hemtjänsten hade kommit till vägs ände. Hennes MS hade försämrats så pass att hon inte kunde ta sig ut mer från tredje våningen och dricka sin kopp kaffe på Mässingshornet.

Det var i maj 2020 och Tatjana fick välja mellan fyra enrummare  där bara en  hade tillgång till utevistelse. Hon valde utevistelse men hamnade då  i Tygelsjö, ett par mil från Kirseberg. Väl där kom hon ändå  inte ut med sin rullstol för tröskeln till uteplatsen var för hög. Inte förrän hon hade lagt ut 4000 kr privat på en ramp kunde hon komma utomhus en stund om dagen.

NYTT BOENDE I OXIE

En ramp hon nu tänker ta med sig till ett nytt boende i Oxie. Hon visar glatt på mobilen en splitter ny bostad centralt i Oxie, med element t o m. Denna kalla marklägenhet i Tygelsjö har inga element överhuvudtaget och hon har suttit på toaletten med ytterjacka..

Boendet i Tygelsjö är ett hem för psykiskt handikappade och hon har inte haft någon att prata med under hela denna långa vinter.

– Tur att det finns dator och telefon, säger hon och visar ena dotterns killes bil. En dröm i inredning i rosa! Vi beundrar hans arbete.

Hon har också fått en ny ”gode man”, en ryska! Vi ler. De som har läst hennes livshistoria vet ju att hennes mormor var ballerina vid ryska Bolsjojbaletten och rymde till till Sverige under 1900-talet men en svensk affärsman.

FLYTTHJÄLP SÖKES!

– Så när går flyttlasset, undrar jag och hon berättar att det blir runt månadsskiftet maj/juni. Och jag behöver flytthjälp, tillägger hon, skriv att folk gärna får höra av sig till mig via telefon ( ja, du kan lägga ut det) 076 – 220 82 90. Det finns mycket att bära, skrattar hon. Jag samlar på mycket!

Hennes MS har inte heller blivit bättre under vintern som gått utan det är ett sakta försämrande allt efterhand. ”Jag har blivit svag i vänstra sidan, berättar hon, jag fick pröva en elrullstol inför flytten – där i Oxie är det ju nära mellan bibliotek, apotek, puben och affären – men jag behövde en elektrisk för att ta mig runt. Men tyvärr har jag blivit så svag i händerna att det inte går.

Jag suckar och säger: Detta kan du ju aldrig i din vildaste fantasi tänkt dig när du bodde på din hästgård i Skåne och red varje dag.. Vi blir tysta.. Livets orättvisa syns tydligt där vi sitter med våra kaffekoppar.

När MS:n började fick hon sälja och flytta in till Malmö – ett tag, trodde hon. Det blev 20 år i Kirseberg..

NÄSTA MÅL: BIBLIOTEKET!

– Men nu ser vi framåt, fortsätter Tatjana, i Oxie finns gym. Jag ska träna upp mig. Lägenheten har stora fönster med fin utsikt. Jag kommer att lära känna en del vanliga människor. Jag ska träna för att kunna ta mig till bibblan!

Vi skiljs åt med en luftkram och jag ser fram emot när hon kan lämna denna avkrok i Tygelsjö långt från all social aktivitet. T o m jag vill öka farten när jag ser skylten mot Malmö dyka upp.

…………………….

Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella arbete genom att swisha en ”tjuga” till 0708268421

”Min barndoms stad” av Lennart Krigaren Olsson

Första delen

Jag ser i mina drömmar, parker med namn, som slott och kung, men även pildamm där gräs, blommor och träd skänker en lummig grönska och mitt däri ett minislott

Jag ser i mina drömmar, stadens alla torg Stora och lilla, Drottning och Gustav Adolfs Där odlare säljer sina varor, några dagar i veckan Ja, även Möllevångs torg

Jag ser i mina drömmar, flera saluhallar Med massor av bås, där handlare står Säljer kött och fisk, men även ost Kommersen är hög och människor trivs

Jag ser i mina drömmar, stadens kanal där Jönssons roddbåtar far runt Och rundan med turister som tittar sig runt Och lyssnar på kaptenens visdomsord

Jag ser i mina drömmar, ett slott eller borg Som byggdes för stadens skydd Men av staden gjordes om Till museum, för turisternas skull

Jag ser i mina drömmar, hamnar och varv Där fartyg kommer in och fartyg blir till Men även färjor, som seglar hit och dit Mellan staden och vårt broderland

Jag ser i mina drömmar, stadens stenbelagda gator Omgärdade av byggnader som hör historien till Caroli, Petri och sankt Pauli kyrkor Även Kramer, Savoy och Frans Zuells hör dit

Jag ser i mina drömmar, en stad i ljus Där människor, är ute och rör sig fritt Amiralen och Metropol fylls på i itt även skolungar tycker bian är en hit

Jag ser i mina drömmar, ungdom som klär sig fint För att på Amiralen och Arena söka en flirt Som slutar med hångel vid hennes port Innan de tar avsked och skiljs

Jag vaknar och ser, en nästan okänd stad Min stad är borta, det som finns kvar är förändrat Med ledsnad lämnar jag staden, men lycklig ändå För jag hann hitta min flört som blev min fru

Del två

Jag ser i mina drömmar, mitt barndomsrevir Avskytt av staden för dess ryktes skull Där knytnävar, knivar och slagsmål hör vardagen till Avskilt från staden med en järnvägsvall

Jag ser i mina drömmar, en malmöbo Som vänder vid bron För att slippa få på truten av en backabo

Jag ser i mina drömmar, fängelse och idiotanstalt Även en mängd hus, av olika slag Byggda för fattiga familjer med många barn Barnrikehuset, Gula faran och Östergård

Jag ser i mina drömmar, flera smala gator omgärdade av låga enplanshus där det på tomterna växer körsbärsträd här och var även högre hus Jag ser i mina drömmar, en skola Där det råder disciplin Tre rapp i ändan Så det uppstår färger med smärta

Jag ser i mina drömmar, lyckliga ungar Som i ordnade led Marschera till Öster Värn För att åka på skolutflykt Jag ser i mina drömmar, en fotbollsplan med namnet grusan, älskad av många Som får ge vika för en bissinga skola Men ersätts av en ny vid dalhemsgatan

Jag ser i mina drömmar, en underbar park där man kan leka och skoja men även klättra i träd och åka kana och ibland också hångla Jag ser i mina drömmar, ungar med slangabella Oj, där försvann en hatt En gubbe blir träffad, jakten börjar Men grabben är snabb och gubben ger opp.

Jag ser i mina drömmar, träd med frukter Som minskar när ungarna pallar Med äppelknyckarbyxor fulla Springer de fort tills frukten blir till äppelmos

Jag ser i mina drömmar, ärter och soppa Det var fattigmansmat Men va då, Vi blev ju mätta Jag ser i mina drömmar, ungar med vapen Det är krig mellan gårdar Det onda pågår endast nån dag För strax är de vänner som vanligt igen

Jag ser i mina drömmar, flickor med krita Rita hagar på gatan Hoppar som harar, bockar sig ner och lägger nycklar på foten Jag ser i mina drömmar, flickor med bollar Som de jonglerar mot en husfasad Jag ser andra som springer rundor De spelar brännboll Jag ser i mina drömmar, ungar med lådor De delar ut gräddbullar till alla De har varit på spissen och hittat massor med godis

Jag vaknar, får en tår i mitt öga allt är förbi, inget kommer åter oj vad jag saknar mitt barndomsrevir

Video på NetFlyMovies

Einar Hansen och Allhems förlag

Einar Hansen var en framstående företagsledare under 1900-talet. Böcker var ett av hans intressen; han grundade Allhems förlag som kom att ha en stor bok- och tidningsutgivning från 30-talet fram till nedläggningen på 80-talet. Tyvärr har Einar Hansens minne kommit något  i skymundan, men det finns de som i nutid arbetar för att det ska förändras. Allhems låg på Norra Bulltoftavägen i Kirseberg.

 

Einar Hansen vid skrivbord
Einar Hansen direktör Allhem Malmö portr 1960 Bild köpt av Bilder i Syd.

 

Einar Hansen arbetade nära tillsammans med S. Arthur Svensson. Per Ritzel skriver följande på sin sida: ”Chefredaktören S. Artur Svensson ansvarade för den kvalitativa bokutgivningen, som under perioden 1936-1981 omfattade 770 titlar.”

Följande text är hämtat ur ALLHEM I MALMÖ – MELLAN LUND OCH KÖPENHAMN av  Kjell Å Modéer s. 127 f.

Ur Malmö Kulturhistoriska förening nr 1986
http://www.elbogen.nu/Skrifter_pdf/MaFo1986L.pdf
Ur Malmö Kulturhistoriska förening nr 1986 http://www.elbogen.nu/Skrifter_pdf/MaFo1986L.pdf
Ur Malmö Kulturhistoriska förening nr 1986 http://www.elbogen.nu/Skrifter_pdf/MaFo1986L.pdf

Speedway i Arlöv 1951

En spännande dag i mitten av September 1951

Medan jag väntar på Musen som letar efter tennisbollen bland buskarna i planteringen, som avskiljer den gamla och nya Kirsebergsskolan, tittar jag på alla ungar som går, står eller springer runt på skolgården. Jag ser hur det viskas, pratas och ibland skrikes, men kan inte urskilja någon vettig mening, eftersom allt blandas till ett sorl i mina öron. Ja, tänker jag, så är det alltid när det är rast på Backauniversitetet. Detta har man stått ut med i mer än fem år och det kommer att vara ytterligare ett och ett halvt år. Jag blir avbruten i mina tankar när jag hör Musens röst.

Kirsebergsskolan vid Lundavägen. Foto: Otto Ohm / Historisk bildbyrå / Malmö Museer

– Fan, ja hittar ente bollen, vaför kastade du den så hårt, så ja ente kunde fånga den? – Vadå hårt, ja kan väl ente hjälpa att du e så tafatt. Vi blir avbrutna av att det ringer in. Jag går Musen till mötes – Vi får leta efter den nästa rast   – Vadå nästa rast, de e ju sista timmen ida. – Javisst fanken, de e ju historielektion, de hade jag nästan glömt. – Ja, o en jäkla räli läxa har man pluggat po. Jag blir kall i hela kroppen – Läxa? Hade vi läxa? – Ja, tretti åria kriget Jag säger ingenting mer, vi går tysta in på den grusiga delen av skolgården, vidare in i den gråa skolbyggnaden, upp till vår sal, där vi blir insläppta av lärare Brorson.

Gamla Kirsebergsskolan Tillhör: Pether Larsson

Någon minut senare står Brorson, bakom katedern, vänder blicken mot oss och säger, i dag skall vi göra läxförhöret på ett annorlunda sätt, vi skall ha en frågesport. Var och en skriver en fråga som handlar om trettioåriga kriget, jag samlar in lapparna med frågorna och lägger dem i Olles mössa. Därefter tar var och en, en lapp och besvarar frågan. Den som inte kan svara rätt, får skriva läxan tre gånger hemma tills i morgon. Jag letar förtvivlat i mitt minne, men det enda jag kan komma på är, när dog Gustav den andra Adolf? Läraren samlar in lapparna, varefter en och en får gå fram till katedern och ta upp en lapp från Olles mössa. Den ena frågan efter den andra besvaras, de flesta med rätt svar. Nu är det min tur, det känns som om magen vill vända sig ut och in. Med darrande hand stoppar jag ner handen i mössan och tar en lapp, vecklar upp den. Jag tappar nästan andan, hjärtat slår dubbla slag. Min glädje vet inga gränser, när jag svarar, 1632. Jag hade fått tag i min egen lapp.

Medan jag försöker få ordning på min kropp och tankar, lyssnar jag halvhjärtat på fortsättningen av förhöret. Plötsligt ringer det i mina öron, Det är förkunnelsen om att dagens sista lektion är slut. Jag stoppar ner mina böcker i skolbänken, varefter jag reser mig och lämnar skolsalen. När jag kommer ut på skolgården slår jag följe med Nailon, Gingga och Musen, vi bor ju i samma barnrikehus, vi lämnar den grådaskiga skolbyggnaden och går bort till den lilla grinden som leder ut på Lundavägen. Tennisbollen har vi glömt bort. Det har varit tyst medan vi gått ut från skolan,    men nu öppnar Nailon munnen:

Grind vid Lundavägen
Foto: Ingvor Sabina Le John

– Fan osse, ja fick bakläxa. Vaför kunne ente ja få en sån enkel fråga som Krigaren fick, han fortsätter med ironi i rösten, när dog Gustav II? Jag deltar i det muntra skratt som uppstår, utan att avslöja den tur jag haft. I stället frågar jag – Va fick du för en fråga då? – Mellan vicka år pågick det trettioåriga kriget? Vi tittar på varandra och viftar på huvudet, som tecken på att ingen av oss vet svaret. Det blir tyst och vi fortsätter vår hemfärd. Lundavägen är sig lik, det enda som hänt är att det kommit upp ett högt plank från Gympabyggnaden till Domaregatan, som döljer byggnationen av den nya realskolan och att den vita patriciervillan, mittemot ändhållplatsen för ettan, fått ge vika för Philipssons bilfirma. När vi passerat fängelsedirektörens villa och trädgårdsmästeriet, kan jag inte vara tyst längre. – Har ni märkt att vägen ti skolan blitt mycke kortare, sen vi gick i första klass. – de e för att benen blitt längre, svarar Gingga med ett skratt, vilket leder till att alla skrattar med.

Vid 57: an lämnar jag och Musen, Gingga och Nailon, som går vidare till 59 an. Jag och Musen går in på den asfalterade gången mellan husfasaden och planteringen, fram till 57D. Vi går in i trappan och uppför de åtta trappstegen till första våningen Här går Musen in till sig. Medan jag fortsätter upp till andra våningen, där jag bor. Tiden går fort och kvällsmaten är undanstökad. Jag börjar göra mig klar för att gå ut, då min lillebror Nane vill veta var jag skall hän, när jag berättar att jag skall till Arlöv för att titta på speedway, vill han följa med. Efter flera förklaringar varför han inte får följa med, ger han upp. Jag tar på mig skorna och lämnar lägenheten.

Jag går ut på Lundavägen där jag styr kosan mot 59A, där jag stannar. Jag behöver inte vänta så länge, för plötsligt öppnas porten och Allan kommer ut. Efter att vi morsat på varandra, börjar vi gå ut mot Fäladen. Medan vi passerar Solidar, Rostorpsgatan, och Wirgins konditori, frågar jag – E du säker po att vi kommer in? ja har ente itt öre. – De e klart, annars hade ja ente gått dit. Vi fortsätter att prata om speedway, cyklar och vilka förare som skall köra. Under tiden passerar vi cykelmakaren och kemikalieaffären och kommer fram till konditoriet på hörnet av Lundavägen och Östra Fäladsgatan. Vi stannar vid hörnan och kollar så det är fritt från bilar på Lundavägen. Vi korsar den första körbanan och börjar gå mot Arlöv på gräsmattan som avdelar körbanorna. Men efter några meter går vi över den andra körbanan, eftersom det känns tungt att gå i det höga fuktiga gräset. Vi fortsätter gå på den grusiga trottoaren mot Arlöv.

Bro mot Arlöv. 1974.
© Ronny Söderholm / Malmö Museer

På vänster sida passerar vi några glest utspridda vita låga huslängor, som fortfarande, delvis, fungerar som bondgårdar. Vi går vid sidan om träden som står som en allé och omgärdar den högra körbanan. På andra sidan Lundavägen är det tomt. Stora åkerfält brer ut sig över nejden och längs vägen finns ingen trottoar. Vi kommer fram till Sege å. Innan vi går över bron, tar vi oss ner för slänten till det blåsvarta vattnet. – Kan du se nåt, frågar jag – Ente itt skit, de finns nock ente nån fisk här, de e nåt Otto har hittat po. Medan vi klättrar upp för slänten tittar jag mig runt. Det finns en hel del träd runt ån, Gräset är flera decimeter högt och buskar lite varstans. Men österut är det fortfarande stora åkerfält. Vi går över bron och fortsätter nu på en öde landsväg, med en dåligt underhållen trottoar.

Arlöv. Sockerbruket i fjärran. Foto: Bernt Johnsson, Malmö Muséer. 40-talet

Långt om länge dyker den första byggnaden upp, vi är framme i Arlöv. På höger sida passerar vi villor och några högre hus. På vänster sida där vi går passerar vi enstaka gårdar. Vi korsar några vånga vägar och infarten till sockerbruket, Vi kommer fram till en gata som går västerut, Allan som varit här tidigare talar om för mig att det är Lommavägen. Här går vi in och följer vägen under järnvägen. Cirka femtio meter efter järnvägsbron viker vi ner på en smal gata som vi följer fram till Hamngatan. Jag börjar bli trött i benen och frågar Allan om det är långt kvar. . Bä, vi e snart framme. Och mycket riktigt bara efter några meter kan jag se motorstadion.

Folk står i en lång kö och väntar på att komma in. Plötsligt drar Allan mig i armen – Kom här, vi går runt banan ti den andra kurvan, där ingen kan se oss. Jag följer i Allans fotspår i den ödsliga terrängen runt banan. När vi går längs långsidan mot kurvan som vetter mot Västkustvägen, blir jag förvånad av att se alla ungar, men även vuxna, som står under eller vid träden som växer runt banan. När vi nästan är framme vid kurvan frågar jag Allan, varför det är så många som står vid sidan om banan? – Fattar du ente de, dom klättrar opp i träna när tävlingarna börjar. Jag vill ju inte visa mig dum, så jag slutar att fråga mer. Hur vi kom in har försvunnit i hjärnan, men plötsligt står vi och hänger på det cirka en meter höga plank som skiljer banan från åskådarna.

Speedway
Motorklubben Tändstiftet ordnar tävlingar i Arlöv
Australiensaren Bill Harris har kört in i planket och Ingvar Andersson undgår med några millimeter att kollidera
1949 Köpt av Bilder i Syd.

Tävlingarna börjar och jag är i mitt esse. Jag gör som Allan vrålar när Varg Olle kommer ut på banan, Visst har jag hört talas om Varg Olle, men detta är första gången jag ser honom levandes. Ibland blir jag nerstänkt av kolstybb. Men det bekommer mig inte något för spänningen av tävlingar övergår allt annat. Plötsligt får jag se en välbekant figur. En äldre grabb som bär en låda på magen, jag ser att det är glass han går runt och säljer. – Allan, skriker jag högt, kolla där borta, min brosa Lasse e Bosse här, han som säljer glass Mer var det inte med det, eftersom tävlingarna var mer spännande än min bror. När tävlingarna avslutats, har det blivit mörkt. Vi går ut tillsammans med den övriga publiken. Nu är det ju ingen risk att vi skall bli utkastade.

Vi tar oss hem på en landsväg som ligger näst intill helt i mörker. Allt vi ser är spöklika skepnader som trädens grenverk skapar av skenet från månen. Vid 59A tar jag adjö av Allan som försvinner in i sin portuppgång. Jag fortsätter fram till 57 D där jag sätter in min portnyckel och vrider om. Med glädje över att ha en egen nyckel öppnar jag porten och går upp för trapporna. Jag hinner knappt stänga dörren och ta av mig skorna förrän mamma står i dörröppningen till stora rummet. Hon går fram till mig och luktar på mina kläder. I nästa ögonblick landar en örfil på kinden, medan jag hör hennes ord, Har du rökt, du vet att du inte får lov att röka. Med gråten i halsen försöker jag förklara att jag inte har rökt och att det måste vara från kolstybb som fastnat i mina kläder. Hon tror på vad jag säger, men hon ber inte om ursäkt. I stället säger hon vänligt, Kom så skall du få kakao och en smörgås innan du lägger dig. Jag tar det som ett förlåt, jag äter med god aptit innan jag lägger mig och låter drömmarna om Varg Olle sysselsätta min sömn.

Skrivet av Lennart Krigaren Olsson


Stöd gärna Kirsebergs Allehanda med att swisha en ”tjuga” till 0708268421