Kategoriarkiv: Böcker från Kirseberg

Backabon Olof Spaak debuterar med en delvis Backabaserad roman

 

Olof Spaaks debutroman släpps den 2 maj och finns att köpa i alla bokhandlar på nätet.

Olof bor i Kirseberg; han är verksam som regissör och har gjort serier som ”Den som dräper”, ”Sanningen” och ”Gåsmamman.”

 

Omslaget till boken

 

Berätta om boken och hur du fick tanken att skriva den.

”Den vänstra vägen” är en spänningsroman om hemliga sällskap där jag utforskar min nyfikenhet på det ockulta. Till viss del är det också en uppgörelse med filmbranschen, som jag har spenderat större delen av mitt vuxna liv hos.

Jag bor i Kirseberg men tidigare bodde vi i ett stort, ensligt hus långt ut på landet i Skåne. En stormig natt fick jag plötsligt en tanke, vad händer om någon lämnar en låda med ett avhugget huvud på vår trapp? Det blev fröet till ”Den vänstra vägen”.

Hur är din relation till Kirseberg?

Vi flyttade hit för sju år sen.  Det här är det första platsen jag har bott på sen barndomen som känns som hemma för mig. Backarna är även med en hel del i romanen; ett hemligt sällskap har sin lokal i en källare på Solgatan… Men även Mässingshornet, Lokstallarna och Tjuvaparken finns med.

Kirseberg är på något sätt den perfekta blandningen för mig – nytt och gammalt, fint och fult. Trevligt och mindre trevligt. Jag älskar Malmö och Backarna är, i all fall för mig, så mycket Malmö det kan bli.

Vad gör du just nu?

Just nu håller jag på att göra klart tredje säsongen av  ”Tunna blå linjen”, Sveriges kanske mest populära serie och som verkligen lyfter fram Malmös alla sidor. Just denna säsongen har vi filmat mycket i Kirseberg! Samtidigt skriver jag på en ny roman som även den utspelar sig på Backarna.

Kirsebergs Allehanda önskar lycka till med fortsatt romanskrivande med Backarna som centrum!

Vill du köpa boken direkt av författaren för ett lite billigare pris och få den signerad, kontakta honom via FB!

”Jag klarade inträdesprovet till gänget!”

Caj-Åke Andersson, 82 år,  möter mig för att samtala om det förflutna; hans barndom på 40/50-talet i Kirseberg. Vi träffas först på konditori Socker& Kanel för att sedan strosa i kvarteren.

Caj-Åke Andersson f.d. Backabuse Foto: Ingvor Sabina Le John

REVIREN

Vi samtalar om gängen som gjort sig så berömda i efterhand i folkmun. Många Malmöbor fortfarande kan berätta hur hotfullt Kirsebergsstaden ”Backarna” uppfattades rent generellt.

– Vårt rykte sträckte sig långt ner i stan, berättar Caj-Åke leende. En gång var jag nere i Malmö på Väster. Där fanns det också gäng förstås men jag fick ”fri lejd” av dem bara för att jag kom från Backarna!

Gängens utbredning. Klicka för större bild.

Caj-Åke ritar in de olika gängens revir på en karta . Det var (1)GULA FARAN som han själv tillhörde, berättar han, trots att han bodde i ett grannhus på Ringstagatan. Där var han dock enda pojk och genom ”långboll” (brännboll) med killarna i Gula Faran blev han en av dem.

Hans eget hus är sedan länge rivet, men det var ett rött tegelhus med 10 lägenheter, typ som hörnhuset Norra Bulltoftavägen/Kronetorpsgatan. Gula Faran var två barnrikehus längs Norra Bulltoftavägen, rappade i gult, som låg där nu radhusen med sina små trädgårdar ut mot gatan ligger, när man går bort mot Beijers Park.

Gula faran: två hus vid Norra Bulltoftavägen. Fotograf: Mats Henning 1977

De andra gängen var (2)RÖDA FARAN vid Lundavägen, (3)TORNAGÄNGET i vattentornet, (4)ÖSTERGÅRDSGÄNGET, (5)SAARISGÄNGET och (6)ELLSTORPSGÄNGET. – Pojkarna i tornet var inte lika aktiva som oss, berättar Caj-Åke vidare. Saarisgänget var lite mer fina än oss, minns han. De kom ju inte från barnrikehusen som oss, Östergård och tornet.

Dalhems fotbollsplan med fängelset i bakgrunden. Foto: Ingvor Sabina Le John

TOFFELVANA KRÄVDES

– Vi var 4-5 grabbar i varje gäng, inte alltid samma, berättar han vidare. Inte alla pojkar i en familj blev gängmedlemmar heller. Min bror blev det inte. Han var inte den typen.” När jag frågar vad som fick honom att bli det, kan han inte svara..

– Det rörde sig totalt om ett 30 tal grabbar, berättar han. För att få vara med skulle man klara  tre inträdesprov. I vårt gäng var det följande: 1. Klättra över det höga staketet vid fotbollsplan i tofflor. 2.  Följa efter en anställd på Östra Sjukhuset när denne slutade om kvällen tills man blev avvisad. 3. Ta sig igenom sex trädgårdar från Kronetorpsgatan till Värnanäsgatan – dagtid.

Kirsebergsskolan. Pether Larsson

Kirsebergsskolan var vår ”central”. Vi träffades ju där varje dag och på den tiden fanns ju inte telefon. I skolan höll vi oss också till vårt eget  gäng och beblandade oss inte så mycket med andra gäng.

EN ENDA LÅNG SOMMAR

– Jag minns 40/50-talet när jag växte upp som en ”enda lång sommar”, berättar han vidare. Jag hade två goda föräldrar som aldrig slog mig, en storebror som beskyddade mig, kompisgänget och sedan ungdomsgänget i Kirsebergskyrkan.    Min far arbetade  på Östra Sjukhuset som trädgårdsmästare. Min mor var utbildad modist men sydde också kläder åt patienterna hemma på sin symaskin som stod på matbordet. Runt mig hade jag släkten som tog med mig ut i livet. Min kusin tog  t ex med mig på dans när jag blev lite äldre; där lärde jag mig hur man uppförde sig som en kavaljer.

TILLSKOTT TILL MATKASSAN

Jakten var något som min far tog med sig in till staden. Han var lantbrukare tidigare, fortsätter Caj-Åke.  För att överleva förr, när alla var fattiga, var jakten ett tillskott till matkassan.  Jag följde med och jagade med min far ”runt hörnet”; landsbygden började ju bortom Beijers Park. Ängar och åkrar bredde ut sig.  VI hade två hundar med oss ut.

Vi hade också med oss en tam iller, Nalle,  som vi släppte ner i kaninhål. Ibland kom han inte upp, för han hade ätit sig mätt därnere och lagt sig att vila. Då var det mitt jobb att gräva och krypa runt och hitta honom. Annars kunde det ta timmar innan vi kom hem. Vi jagade bl a  fasan, kanin, hare. Alla hade höns, duvor och tamkaniner på sina kolonier. Vi hade två kolonier; en på Norra Bulltoftavägen mellan Allhemsgången och Sperlingsgatan. Där låg 3-4 kolonier.  När Malmö ville bygga på vår kolonilott arrenderade far en ny bakom Lokstallarna, Johanneslustgatan – Singelgatan.

DEN ”LILLA” VÄRLDEN

Köttaffär på ÅKerögatan. Rostorp Tillhör: Lars-Göran Stigsby, Arlöv

Förr fanns det ett stort antal småbutiker i varje område, berättar Caj-Åke. Man handlade i dem som låg närmast där man bodde. Vid Ringstagatan hade vi nära till konditoriet, slaktarn, Nilssons livs och skomakaren. Affärer uppe på Vattenverksvägen kände man inte riktigt till. Där handlade de som bodde där.  När vi ville köpa något annat tog vi spårvagnen på Lundavägen ner till centrum.

1. Konditori 2. Slaktaren 3. Nilssons Livs 4. Skomakaren

 

”PRÄST, JOURNALIST och POLIS”

De tre yrkena jag ville bli var präst, journalist och polis. När det gäller präst var det inte det religiösa i sig utan att vår kyrklige pastor/ungdomsledare Bååth ställde sig i predikstolen ibland och talade. Det tyckte jag var mäktigt! Så ville jag också stå och tala! skrattar Caj-Åke. Journalist funderade jag på efter att jag hade fått in en notis i Skånska Dagbladet. Strax efter att motorvägen var klar 1954 mellan Malmö och Lund inträffade nämligen en olycka. Jag cyklade ut där fort som bara den och blev ett slags ”vittne”. När notisen kom in i tidningen var jag stolt!

Men så var det det här med polis. Det lockade också. På Kirseberg patrullerade tidvis  två konstaplar samtidigt för att känna sig trygga.  Men jag hade inte gått reallinjen som man måste gå utan fick sedan komplettera genom att gå på Östra Grevies folkhögskola. Det var de roligaste åren i mitt liv! Inte alls som att gå i kadaverdisciplinens Kirsebergsskola! Efter det gick jag polisutbildningen och hamnade i Lund, där jag arbetade i 41 år. -Jag höll förresten inte på att komma in på polisutbildningen för att jag kände några interner på Kirsebergsfängelset! ler han. När vi spelade fotboll på Dahlhemsplan  stod de i fönstren och hejade på!

På slutet blev jag sedan ”privatspanare” ( utredare) åt ett företag i ett tiotal år innan pensionen kom. Numera bor jag uppe i skogarna nordöst om Halmstad och odlar bl a rosor! Min fru älskar att laga mat.

SKÄRVOR FRÅN BACKARNA

– Din allra första bok om barndomen på Backarna heter ”Skärvor från Backarna” där du berättar för din dotter om hur det var att växa upp här. Dottern har skrivit första kapitlet, resten har du  själv komponerat. Boken finns att låna på Kirsebergsbiblioteket. Har du fler böcker på gång?

Foto: författaren

–  Det ”kan” bli en uppföljning nummer två men inget är bestämt. Och kanske en om mina 50 år som idrottsledare. Däremot håller jag på med en bok om min tid som polis.

– Jag tänker ibland på de goda förebilder vi pojkar hade av olika eldsjälar runt oss, avslutar han. Jag minns t ex prästen Bååth och  scoutledaren Bengt ”Pälle” Påhlsson som också var kopplad till Studioteatern nere i Malmö senare. De var vuxna men vi hade så roligt ihop med dem! Jag önskar att dagens ungdomar hade fått uppleva det vi fick uppleva. Då hade nog dagens samhälle varit lugnare..


Stöd gärna det ideella arbetet Kirsebergs Allehanda med att swisha en ”tjuga” till 0708268421!

Nästa hundraåring ut!

(Foto: Pether Larsson)

Under förra seklets början formades delar av Kirseberg som fortfarande består. 1914 byggdes Kirsebergsfängelset, 1916 omvandlades Kirsebergs vattentorn till bostäder,  1917 byggdes nödbostäderna Östergård.  Nu kommer turen till egnahemsområdet Rostorp, bortom fängelset, som började byggas 1922.

Foto: Sandra Mols

JUBILEUMSBOK FÖR ROSTORP

För att fira detta har föreningen Rostorps Egna Hem  givit ut en jubileumsbok med titeln ”Hundra år med Rostorps trädgårdar” (Förlag: Skog&Mark, Malmö 2022). Författarna har valt, skriver de i inledningen, att fokusera på just trädgårdarna, vilkas utveckling och förändring går som en röd tråd genom områdets  historia med sina fruktträd och köksträdgårdar.

INSPIRATION FRÅN TRÄDGÅRDSSTÄDER

Människors behov av att odla sin egen mat vid förra sekelskiftet och viljan att flytta ut från staden, berättar boken, gjorde att stadsingenjören Bülow Hübe i Malmö föreslog  att man skulle bygga egnahem med tillhörande trädgårdar i Rostorp 1922. Marken hade Malmö stad köpt av Rostorps gård. Kvarteren fick blomnamn och gatorna namn efter äppelsorter. Inspirationen för hela projektet kom från tyska och engelska trädgårdsstäder. Förutom Rostorp byggdes även egnahemsområdena Håkanstorp, Annelund, Johanneslust  m fl i Malmö på 20- och 30-talen.

Foto: Sandra Mols

BOKEN – EN HYLLNING

– Syftet med boken är både dåtida och nutida, berättar en av de fyra initiativtagarna Sandra Mols, ”Dels att beskriva historien bakom området och trädgårdarnas utformning och funktion för 100 år sedan, men även vilken funktion och användning trädgårdarna har idag. Det är en hyllning till Rostorps 100 år men även en dokumentation som framtida generationer har intresse och nytta av.”

Sandra Mols fortsätter: ”Rostorpsbon Per Håkansson kom på idén med att skriva en bok om Rostorps trädgårdar som sedan formades till det innehåll boken har, tillsammans med grannarna Astrid-Louise Lidforsen och mig. Anna Jakobsson, som forskat på egnahemsträdgårdar vid SLU Alnarp och som var känd i området efter informationsinsamling här, knöts också till gruppen och har bistått med värdefulla förslag om innehållet.”

Foto: Sandra Mols

FEM KAPITEL

Sandra Mols fortsätter: ”Boken är indelad i fem kapitel. De två första kapitlen, skrivna av Anna Jakobsson, redogör för det historiska perspektivet och bidrar till Malmös bebyggelsehistoria under 1920-, 30- och 40-talen. De tar både upp områdets och egnahemsträdgårdens historia. De beskriver varför egnahemsområden byggdes, varför de ser ut som de gör och hur trädgårdarna såg ut för 100 år sedan.”

Foto: Sandra Mols

”Kapitel tre, skrivet av Per Håkansson och Astrid-Louise Lidforsen, beskriver trädgårdarna av idag, fortsätter hon, ”hur de används av boende och vad som är viktigt för 2020-talets invånare. Kapitlet är baserad på enkätsvar och intervjuer. Kapitel fyra utgörs av inventeringar av åtta trädgårdar med illustrationsplaner och växtlistor gjorda av studenter från Alnarp tillsammans med Anna Jakobsson. Det sista kapitlet, skrivet av Sandra Mols och Hanna Fagerlund lyfter blicken beskriver områdets betydelse för biologisk mångfald i stort, för möjligheten att hantera klimatpåverkan med torka och kraftiga regn och för människans sociala välbefinnande.”

UNIK DOKUMENTATION

Sandra fortsätter: ”Utifrån vad vi vet så är boken helt unik vad gäller dokumentation av trädgårdar i ett bostadsområde från 1920-talet. Den beskriver både dåtid och nutid och människans relation till trädgården står i fokus. Boken innehåller en stor mängd intressanta foton och bilder, både äldre bilder från Rostorps begynnelse och nutida. För den som är intresserad finns boken att köpa för 100 kr och kan beställas via smc.mols@gmail.com. Boken är på ca 150 sidor och trädgårdsprofilen samt ägaren av ett liknande hus från samma tidsperiod, Gunnel Carlson, har skrivit förordet.

Sandra Mols visar stolt upp den unika boken.

……………………………………………………………………………………………………

Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella verksamhet genom att swisha en ”tjuga” till 0708268421

”2019 kom jag äntligen igång!”

”Framåt kvällen kom Sonja. Hon var nu som vanligt, utan ledsnad i ansiktet. Hon log mot honom så han smälte. Vet du, sa hon. I dag är det fyra månader sen vi möttes. Herregud, tänkte han. Hon håller reda på det. Det måste betyda att detta förhållande även har betydelse för henne.
Han blev alldeles varm i hjärtat. Men retade sig samtidigt på att han själv inte tänkt på det. Det firade de med lite mys i soffan.
-Hur många barn vill du ha, frågade hon plötsligt.
-Nja, det har jag inte tänkt på.
-Vill du gifta dig i kyrka? Jag vill göra det, sa hon.
-Jo, det är klart, svarade han. Fan, tänkte han, att man ska ha så svårt med talets gåva. Han var ovan att uttrycka djupare känslor. Kunde inte förklara hur han egentligen kände för henne inombords.
-Jag älskar dig, Sonja. Som jag aldrig gjort förr, för någon.
– Jag älskar dig också, Gösta.
Det slutade som vanligt med en djup kyss.”

 

En bit in i LJUVA UNGDOM kan man läsa ovanstående rader. Då har Claes-Göran (Gösta i boken)  träffat Laila (Sonja i boken) och blivit blixtkär. Det är 60-tal i Malmö.

– Laila gav mig inspiration till boken och godkände den innan jag gav ut den, säger Claes-Göran.

 

Claes-Göran 27 år gammal.

TVÅ BÖCKER PÅ ETT ÅR

Claes-Göran Rosén har skrivit sedan ungdomen men det var först år 2019 som det gav en rejäl utdelning. Då debuterade han med två böcker: novellsamlingen BARNDOMSMINNEN i mars 2019 som sedan följdes av LJUVA UNGDOM i december. 2019

 

– Det var vänner som fick mig att ta tag i det hela, berättar han.

Barndomsminnen.

Jag ville berätta om ungdomstiden på 50/60-talet och det är det jag har gjort nu. Den senaste boken LJUVA UNGDOM handlar mer om 60-talet och inkluderar miljöer på Segevång/Kirseberg. Det är ett antal noveller om hur det var att bli kär på den tiden.

FRÅN ARLÖV TILL SEGEVÅNG

Musikstund

-Själv är jag uppvuxen lite här och där i Malmö, fortsätter han. Min bok BARNDOMSMINNEN handlar just om de olika platserna i stan. Men jag inledde min bana i Arlöv och boken inleds med följande rader:

”Jag kom till världen två dagar innan midsommarafton, 1949. Det ska ha varit en svår förlossning. Mina föräldrar bodde då på Jakobs Gränd i Arlöv. När jag kommit hem ska min far ha stått och tittat på mig och sagt: Ja, nu börjar du se ut som en människa, men fan vad du såg för djävlig ut som nyfödd. Jag blev döpt i Arlövs kyrka. Mitt namn hade far bestämt, för han läste just då en roman, där huvudpersonen hade det namnet.”

I mattagen!

Jag bodde som sagt på på flera adresser: Jerusalemsgatan, Sallerupsvägen, Möllevångsgatan, Slöjdgatan, Katrinelund. Jag gick på Johannesskolan, Rörsjöskolan, Tegnérskolan. På fritiden hängde man på fritidsgårdar om man inte höll på med något bus. 

VUXENTIDEN

Som vuxen arbetade jag mest i korvkiosker och reste på marknader. Jag har också jobbat på Tripasin och på PLM. Jag bodde på Segevång 1964-1967 därefter i Kirsebergsstaden fram till 1970. 1984 återvände  jag till Segevång igen och har bott där sedan dess. Numera är jag pensionär och ska fylla 71 år i sommar.

En sista fråga, skriver du på något nu?

– Jadå, jag är igång med en bok som hoppeligen kommer ut nästa år. Jag vågar inte lova det till 100% så ingen deadline! Det blir en helt annan variant, en fiction. De två som kommit ut kan köpas online men även lånas på Kirsebergsbiblioteket numera.

Grattis till nya ”Backaboken” Anna-Margrethe Thagaard!

Grattis till nyutgivningen av din bok ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” nu i mars 2020! Din bokrelease på Kirsebergs biblioteket var välbesökt och dagstidningar skrev om händelsen. Och du är också med i häftet om Kirseberg som kommer i brevlådan nu i dagarna till alla Kirsebergabor! Det händer mycket på en gång!

Invigningstårta på Kirsebergsbiblioteket!
Så gott som fullsatt!

 

Som Kirsebergs Allehanda förstår av Malmö stadsbiblioteks sökregister så har Du gett ut fyra historiska böcker sedan 80-talet. ”Årets bok är en uppdatering av böcker skrivna redan 1985 och 1992 samt nytt material”, står det på baksidan av boken. Kirsebergs Allehanda ser också att Du, förutom att  ha gett ut egna böcker, medverkat i flera andra böcker som historisk skribent. Hur väcktes ditt intresse för att dokumentera det förflutna en gång i tiden?

                                      Intresset växte fram långsamt! Mina föräldrar, min bror och jag flyttade hit 1967 till två gamla hus, som en gång varit små hyreshus med åtta minimala lägenheter med fem dass på gården. Otroligt många barn hade växt upp i husen. Ibland återkom de och klev in på vår gård och började berätta. Vi hade varken bandspelare eller tid att anteckna. Vi hade fullt upp med att renovera och bygga, men vi lyssnade med stort intresse.

Hösten 1969 kom Anna Kristina (bibliotekarie) in på vår gård. Hon hade gett sig ut på upptäcktsfärd och berättade entusiastiskt om ett kommande experiment på Kirsebergs biblioteket i vilket det skulle ingå en utställnings- och programserie: ”Kirseberg som det var – är – och blir”. Det startade 1970.

Den första skriften: ”Gamla Kirseberg – Backarnas historia fram till 1900” är ett särtryck i ”Elbogen” från 1983. Det är en bearbetning av en permanent utställning som invigdes 1981 på Kirsebergs biblioteket.

Boksignering!

Många gamla Backabor kom för att se utställningen och personalen antecknade deras namn och adress. De kom från alla håll i stan. Under åren 1983–84 bjöd biblioteket in dom till träffar på biblioteket där det livligt berättades minnen från uppväxten på Backarna i början på 1900-talet. Vi hade bandspelare på och med mycket tålamod lyssnades banden igenom och skrevs ut liksom ett tjugotal intervjuer med enskilda berättare. Dessa gjorde jag tillsammans med etnologerna Per Stenberg och Agneta Åsgrim. Per hade 1973 skrivit en trebetygsuppsats i etnologi om Kirseberg. Det var Per och Agneta som öppnade mitt intresse för Malmös alla spännande arkiv.

De första utskrifterna av berättelserna och intervjuerna blev ofta svårlästa. Det behövdes en form – en gestaltning för att få tiden och folket att leva upp igen. Formen utvecklade Anna Kristina Ribbing och jag. Det blev dialoger mellan berättarna som får bekräfta, bygga på eller säga emot varandra. Det blev boken ”Livet på Backarna”, som trycktes i vattentornet 1985.

Historien har under åren använts flitigt i stadsdelen; i skolan, som teater, uppsatser, utställningar mm.

Boken ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” utgav jag 1992 och i den ingår material från de båda tidigare skrifterna + en del annat.

Anna-Margrethe Thagaard (stående) med sin förläggare Jeanette Rosengren, Kira Förlag

För många av oss som bott här ett tag är Du en välkänd person  men för nya Kirsebergabor – som du ju tillägnar din nyutgåva – kanske du kan berätta lite om ditt engagemang för området genom tiderna och vad det ledde till.

Vi, min familj och jag kände oss hemma direkt och jag har stannat i över 50 år!

Som boende här blev vi mycket engagerade i biblioteksexperimentet 1970 och det året bildade vi Kirsebergs byalag, som blev känt långt utanför Malmö. Då handlade det mycket om att rädda stadsdelens äldre delar från rivning, men också att stärka gemenskapen. Att utforska historien blev en del av det hela och på frågan:

Kan man påverka en stadsdels utveckling genom att utforska och väcka historien till liv?”, tror jag på ett försiktigt ”ja”.

Reportage i Skånskan

I Skånskans artikel från bokreleasen berättas om en tjej som bott här med hennes pojkvän i tre år: Hon berättar:

När vi kom hit blev vi direkt förtjusta. Här på Backarna bygger man sitt nätverk snabbt, vi älskar det!”

Vår upplevelse av Kirseberg 1967 är ju nästan samma som deras 50 år senare!

Vid ett tidigare möte förklarade Du ingående omslagsbilden till boken. Kanske Du kan göra det igen? Det var mycket givande.

Framsida på boken

Collaget på omslaget har jag kallat ”Lundavägen genom tiderna”. Skylten är nutid och gänget som kommer gående är Backabor årgång 1992.

I horisonten skymtas Lomma bukten och den lilla Kirsebergs backen. Bakom spårvagnen ser man den stora Kirsebergs backen. Det var på backens topp som majgrevar korades och häxor brändes. Båda backarna blev grustag och utplånades helt under 1800-talet. Den starkt växande industristaden Malmö behövde mycket grus till byggen och anläggningar. Den ståtliga Högamöllan byggdes 1805. Nedanför den sitter ett gäng backaungar; kanske några av berättarna i boken!

Nutid finns på omslagets baksida. Jeanette Rosengren guidar en grupp som är på barnvagnsvandring på Kirseberg.

Om vi talar lite om framtiden istället! 🙂 Vad önskar du för Kirseberg inför framtiden nu när vi går in i ganska stora förändringar genom nybyggnation och gentrifiering?

Den här frågan har jag funderat mycket på under dessa märkliga coronadagar. Vilka erfarenheter kommer att prägla tiden efter den här krisen? Kommer städerna att utvecklas i lika raskt tempo som under de senaste decennierna? Blir det en lågkonjunktur och byggkris?

Men du frågar om min önskan och den är att stora förändringar i området ska få ta tid och så blir det kanske – vem vet?  Något som är spännande med Kirseberg är att man här kan avläsa spår från så många historiska samhällsförändringar.

Och till slut. Kommer man att kunna köpa boken direkt på Backarna någonstans eller gäller endast Kira Förlags webshop?

Boken kan lånas på biblioteket eller köpas hos flera webbokhandlare; såsom Adlibris, Bokus, Bilder i Syd. Den finns hos ”Socker och kanel”  och ”Bernard på Backarna” och kommer att säljas på fler ställen i stadsdelen, hoppas jag.

Författaren berättar ur det förflutna

 

Och allra sist. Vilka böcker läser Du själv just nu? 

De senast lästa böckerna är  Ålevangeliet av Patrik Svensson och Antropocen av Sverker Sörlin. Rekommenderas varmt!

———————————-

Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella verksamhet genom att swisha en ”20”:a till 0708268421