Caj-Åke Andersson, 82 år, möter mig för att samtala om det förflutna; hans barndom på 40/50-talet i Kirseberg. Vi träffas först på konditori Socker& Kanel för att sedan strosa i kvarteren.
REVIREN
Vi samtalar om gängen som gjort sig så berömda i efterhand i folkmun. Många Malmöbor fortfarande kan berätta hur hotfullt Kirsebergsstaden ”Backarna” uppfattades rent generellt.
– Vårt rykte sträckte sig långt ner i stan, berättar Caj-Åke leende. En gång var jag nere i Malmö på Väster. Där fanns det också gäng förstås men jag fick ”fri lejd” av dem bara för att jag kom från Backarna!
Caj-Åke ritar in de olika gängens revir på en karta . Det var (1)GULA FARAN som han själv tillhörde, berättar han, trots att han bodde i ett grannhus på Ringstagatan. Där var han dock enda pojk och genom ”långboll” (brännboll) med killarna i Gula Faran blev han en av dem.
Hans eget hus är sedan länge rivet, men det var ett rött tegelhus med 10 lägenheter, typ som hörnhuset Norra Bulltoftavägen/Kronetorpsgatan. Gula Faran var två barnrikehus längs Norra Bulltoftavägen, rappade i gult, som låg där nu radhusen med sina små trädgårdar ut mot gatan ligger, när man går bort mot Beijers Park.
De andra gängen var (2)RÖDA FARAN vid Lundavägen, (3)TORNAGÄNGET i vattentornet, (4)ÖSTERGÅRDSGÄNGET, (5)SAARISGÄNGET och (6)ELLSTORPSGÄNGET. – Pojkarna i tornet var inte lika aktiva som oss, berättar Caj-Åke vidare. Saarisgänget var lite mer fina än oss, minns han. De kom ju inte från barnrikehusen som oss, Östergård och tornet.
TOFFELVANA KRÄVDES
– Vi var 4-5 grabbar i varje gäng, inte alltid samma, berättar han vidare. Inte alla pojkar i en familj blev gängmedlemmar heller. Min bror blev det inte. Han var inte den typen.” När jag frågar vad som fick honom att bli det, kan han inte svara..
– Det rörde sig totalt om ett 30 tal grabbar, berättar han. För att få vara med skulle man klara tre inträdesprov. I vårt gäng var det följande: 1. Klättra över det höga staketet vid fotbollsplan i tofflor. 2. Följa efter en anställd på Östra Sjukhuset när denne slutade om kvällen tills man blev avvisad. 3. Ta sig igenom sex trädgårdar från Kronetorpsgatan till Värnanäsgatan – dagtid.
– Kirsebergsskolan var vår ”central”. Vi träffades ju där varje dag och på den tiden fanns ju inte telefon. I skolan höll vi oss också till vårt eget gäng och beblandade oss inte så mycket med andra gäng.
EN ENDA LÅNG SOMMAR
– Jag minns 40/50-talet när jag växte upp som en ”enda lång sommar”, berättar han vidare. Jag hade två goda föräldrar som aldrig slog mig, en storebror som beskyddade mig, kompisgänget och sedan ungdomsgänget i Kirsebergskyrkan. Min far arbetade på Östra Sjukhuset som trädgårdsmästare. Min mor var utbildad modist men sydde också kläder åt patienterna hemma på sin symaskin som stod på matbordet. Runt mig hade jag släkten som tog med mig ut i livet. Min kusin tog t ex med mig på dans när jag blev lite äldre; där lärde jag mig hur man uppförde sig som en kavaljer.
TILLSKOTT TILL MATKASSAN
Jakten var något som min far tog med sig in till staden. Han var lantbrukare tidigare, fortsätter Caj-Åke. För att överleva förr, när alla var fattiga, var jakten ett tillskott till matkassan. Jag följde med och jagade med min far ”runt hörnet”; landsbygden började ju bortom Beijers Park. Ängar och åkrar bredde ut sig. VI hade två hundar med oss ut.
Vi hade också med oss en tam iller, Nalle, som vi släppte ner i kaninhål. Ibland kom han inte upp, för han hade ätit sig mätt därnere och lagt sig att vila. Då var det mitt jobb att gräva och krypa runt och hitta honom. Annars kunde det ta timmar innan vi kom hem. Vi jagade bl a fasan, kanin, hare. Alla hade höns, duvor och tamkaniner på sina kolonier. Vi hade två kolonier; en på Norra Bulltoftavägen mellan Allhemsgången och Sperlingsgatan. Där låg 3-4 kolonier. När Malmö ville bygga på vår kolonilott arrenderade far en ny bakom Lokstallarna, Johanneslustgatan – Singelgatan.
DEN ”LILLA” VÄRLDEN
Förr fanns det ett stort antal småbutiker i varje område, berättar Caj-Åke. Man handlade i dem som låg närmast där man bodde. Vid Ringstagatan hade vi nära till konditoriet, slaktarn, Nilssons livs och skomakaren. Affärer uppe på Vattenverksvägen kände man inte riktigt till. Där handlade de som bodde där. När vi ville köpa något annat tog vi spårvagnen på Lundavägen ner till centrum.
”PRÄST, JOURNALIST och POLIS”
De tre yrkena jag ville bli var präst, journalist och polis. När det gäller präst var det inte det religiösa i sig utan att vår kyrklige pastor/ungdomsledare Bååth ställde sig i predikstolen ibland och talade. Det tyckte jag var mäktigt! Så ville jag också stå och tala! skrattar Caj-Åke. Journalist funderade jag på efter att jag hade fått in en notis i Skånska Dagbladet. Strax efter att motorvägen var klar 1954 mellan Malmö och Lund inträffade nämligen en olycka. Jag cyklade ut där fort som bara den och blev ett slags ”vittne”. När notisen kom in i tidningen var jag stolt!
Men så var det det här med polis. Det lockade också. På Kirseberg patrullerade tidvis två konstaplar samtidigt för att känna sig trygga. Men jag hade inte gått reallinjen som man måste gå utan fick sedan komplettera genom att gå på Östra Grevies folkhögskola. Det var de roligaste åren i mitt liv! Inte alls som att gå i kadaverdisciplinens Kirsebergsskola! Efter det gick jag polisutbildningen och hamnade i Lund, där jag arbetade i 41 år. -Jag höll förresten inte på att komma in på polisutbildningen för att jag kände några interner på Kirsebergsfängelset! ler han. När vi spelade fotboll på Dahlhemsplan stod de i fönstren och hejade på!
På slutet blev jag sedan ”privatspanare” ( utredare) åt ett företag i ett tiotal år innan pensionen kom. Numera bor jag uppe i skogarna nordöst om Halmstad och odlar bl a rosor! Min fru älskar att laga mat.
SKÄRVOR FRÅN BACKARNA
– Din allra första bok om barndomen på Backarna heter ”Skärvor från Backarna” där du berättar för din dotter om hur det var att växa upp här. Dottern har skrivit första kapitlet, resten har du själv komponerat. Boken finns att låna på Kirsebergsbiblioteket. Har du fler böcker på gång?
– Det ”kan” bli en uppföljning nummer två men inget är bestämt. Och kanske en om mina 50 år som idrottsledare. Däremot håller jag på med en bok om min tid som polis.
– Jag tänker ibland på de goda förebilder vi pojkar hade av olika eldsjälar runt oss, avslutar han. Jag minns t ex prästen Bååth och scoutledaren Bengt ”Pälle” Påhlsson som också var kopplad till Studioteatern nere i Malmö senare. De var vuxna men vi hade så roligt ihop med dem! Jag önskar att dagens ungdomar hade fått uppleva det vi fick uppleva. Då hade nog dagens samhälle varit lugnare..
Stöd gärna det ideella arbetet Kirsebergs Allehanda med att swisha en ”tjuga” till 0708268421!
