Backa-Billy kommer småmysande in på puben och beställer sin öl. Man kan se att han har något att berätta.

-Nå, säger bartendern, som inte kan hålla sig längre. Vad är det som är så roligt?!

-Du vet min kusin Maj, hon som bor på 38:an, säger Backa-Billy och bartendern nickar och säger:

– Hon som är lite blyg har du sagt.

Backa-Billy nickar men fortsätter:

– Men nu har hon skärpt till sig! Hör! Hon åkte bussen ner till stan. Ja, det nya biljettsystemet fungerar ju fortfarande inte men det var inte det jag skulle säga utan att en herre bredvid henne började flörta och sa:

– Du är vacker! Då svarade hon: Jag är intelligent också men det kanske inte behövs.

Det hjälpte inte utan han fortsatte:

– Ska vi gifta oss?? Då svarade hon: Toppen, jag behöver någon som kan handla, diska, städa och tvätta. När kan du flytta in?

– Nä, bara särbo, svarade han och så vart han tyst och lommade av nästa hållplats.

Backa-Billy kommer in på puben. Han beställer en öl och ser lite konfunderad ut.

-What´s up, Backa-Billy? undrar bartendern som plockar in glas på sina platser.

– Hon, den där Kirsebergs Allehanda, säger han, ska hon flytta? Det stod i Lokaltidningen. Hon verkar ju trivas med oss alla!

– Hm, säger bartendern, man kan väl inte säga allt i tidningen.. Hon sa häromkvällen att hon önskade bo någonstans där MKB inte har sina ankomstlägenheter. Det verkar ha varit jäkligt stökigt därikring i flera år; hon vill leva som hon alltid gjort säger hon; sitta i en trädgård och dricka kaffe utan att bli kallad hora, typ.

.- Ja, det man ju förstå, säger Backa-Billy, men vi var inte särskilt snälla mot självständiga kvinnor vi heller när vi var barn. Kommer du ihåg tant Berta? Hon på Musketörsgatan. Som vi retade henne…Självständiga kvinnor var ju något udda, tyckte man. Ungkarlar gick an, men ensamma kvinnor.. man fattade aldrig att de ville vara ensamma för att leva sina liv.

– Ja, säger bartendern, så var det nog. Det har nog alltid varit skottpengar på dem. Många var nog gifta bara för att slippa det.

– Men idag är vi väl mer moderna, menar Backa-Billy.

– Jovars, säger bartendern, det kommer hela tiden nya som inte är det.

– Stackars kvinnor, suckar Backa-Billy, aldrig blir de riktigt fria.

Backa-Billy kommer grymtande in på puben dagen efter blueskvällen. Han ser sur och ledsen ut.

-What´s up, Backa-Billy?, undrar bartendern som just håller på att fylla på socker, salt och tandpetare i sin låda.

-Du, säger Backa-Billy direkt och hinner inte sätta sig innan han börjar prata: – Igår på bluesen kom en flicksnärta förbi mig, där jag stod och gungade till musiken, och sa hånfullt:

– ÅH, så roooligt att se farbror vara ute och miiingla!

Sedan gick hon vidare att köpa en öl. Jag väntade på hennes retur och stoppade henne och sa: Är du ovan att gå ut på Backarna? Då svarade hon att hon var nyinflyttad till Malmö från Oskarshamn. Då sa jag att dagens ungdom verkar  få poäng av varandra i hånfullhet. ”Så är det ”farbroor”, kontrade hon glatt och fortsatte till sitt bord där hon sa något och alla skrattade.

Bartendern jobbar vidare och funderar lite och svarar: ”Livet är en strid, Backa-Billy..

-Ja, livet är en strid, suckar Backa-Billy och beställer sin öl.

Backa-Billy sitter vid ett bord på puben. Han kluckar av skratt när han bläddrar på sin Iphone.
– Du verkar glad, säger bartendern medan han räknar glasen.
– Ja, säger Backa-Billy. En gammal vän Rune skickade mig en semesterbild som vi tog på Mallorca 1973. Det var tider det!
-Berätta, undrar bartendern och sätter sig på en barstol en stund.
-Jo, vi arbetade på Kockums på den tiden. Två unga, friska grabbar. Vi hade ett säkerhetsklassat jobb vilket krävde att vi hade legitimation mm på oss. En dag sa Rune: Nä, fan, gå här hela tiden! Vi sticker till Mallorca! -Vadå, sa jag. Vi arbetar ju! -Strunt i det, sa Rune, vi behöver lite semester! Jag såg en restresa till Mallorca ikväll. ”
Sagt och gjort. Vi plankade över ett stängsel och ringde efter en taxi. Efter båttur över till Danmark kom vi till Kastrup ungefär vid tre-tiden på eftermiddagen. Det fanns en restresa för 200 kr en vecka på Mallorca vid kl. 18. – Den tar vi, sa Rune och så blev det. Vi hade en härlig semestervecka och kom hem bruna som pepparkakor.
Nästa dag gick vi till jobbet som vanligt. Ingen sa någonting förrän Bernt muttrade att vi skulle upp till personalchefen.. – Nu är det kört, sa jag. Asch, sa Rune. Det finns väl andra jobb.” Så knackade vi nervöst på hos personalchefen och fick höra ett barskt ”kom in”.
– Ska det vara så svårt att hämta ut lönen, muttrade personalchefen. Den har legat här i nästan en vecka. Här är den! Han lämnade över våra bruna lönekuvert. På den tiden fick man kontakta pengar. Vi tackade och gick ut.
Först nere på golvet brast vi i skratt. Ingen hade saknat oss på en vecka och dessutom hade vi fått löneförhöjning när vi kom tillbaka!
Backa-Billy skrattar och  bartendern med.
-Det skulle varit idag, säger bartendern.
-Ja, det skulle varit idag, säger Backa-Billy och smäller igen Iphonen.

Stöd gärna det ideella arbetet genom att swisha en ”tjuga” till 0708268421

Backa-Billy kommer in på puben skrattandes:
– Nu har jag blivit rasist!
Bartendern som sorterar chipspåsar i olika högar tittar upp och säger:
– Inte du väl, Backa- Billy, du har väl alltid haft en känsla för rättvisa.
– Trodde jag med,  säger Backa-Billy, men nu är det så. Jag har ju alltid sagt mitt när det kommer till barnuppfostran,  och det fungerade förr, men i dagens samhälle är det intill hopplöst.
– Hur menar du, säger bartendern och försöker räkna om antalet påsar under tiden.
– Jo, när jag växte upp kände vuxna ett gemensamt ansvar för ungarna  Men idag! När jag sa till en granne, psykologen om hur hans unge betedde sig, var jag galen  När jag sa till hon, den ensamma mamman, som inte får styr på sin unge, var jag machosvin. Och nu senast, sa jag till om ett invandrarbarn och då blev jag rasist
– Hm, men du kan inte bara låta världen vara som den är? svarar bartendern. Idag är barn föräldrars narcissistiska spegel om sig själva. Meditera lite.. Du kan inte förändra världen mer, Backa-Billy. Allt går mot socialt kaos, vare sig vi vill eller inte. Njut nu, när du närmar dig pensionen och bry dig inte om framtiden. Ut och res!
– Ut och res! muttrar Backa-Billy. Det säger alla! Men själva gör de inte det! Men ok, jag tar ett varv på nya Malmöringen när den öppnar. Eller rättare sagt,  ”Hästskon” som den borde heta! Den går ju inte runt som de lovat!