Arne minns tillbaka

Jag heter Arne Hansson och växte upp på Backarna.

Jag är 71 år gammal och bor i Stockholm. Vi var tre systrar och två bröder, morsan och farsan. Föräldrarna kom från Kyrkheddinge och de arbetade inom lantbruk. Far dog 1957 på grund av spriten liksom min bror och en av mina systrar.

Huset vi bodde i på Vattenverksvägen 28 var ett gammalt hus, troligen byggt på 20 -30 talet. Det hade från början utedass men folk fick senare toalett inne. Ungar fanns det gott om i huset, och en vaktmästare som vi kallade Måns pillur vilket han inte gillade.

Lägenheten var en etta med kök. Vi låg tre stycken i kökssoffan, mina tre systrar och jag. Min bror låg i en säng i rummet och min far och mor i en. Ytterdörren var en dörr med två glasskivor i och en enkel nyckel, alltså inget sjutillhållarlås. Den låstes endast på natten. Vi hade endast kallt vatten, inga element bara en kolspis i rummet och en gasspis i köket. På 60-talet hade vi en svartvit TV med myntinkast där bak. Man la i en krona och kunde då titta på TV i en timme. På detta vis betalade morsan Tvn.

Jag hade kompisar på Solgatan och Floragatan och senare även från Segevång och från Gula Faran, Östergård och Österhus. Tre av dom är borta vilket jag inte har förväntat mig: Lasse, Kent och Gustav.

Folk på backarna tog hand om varandra. Alla gick ut och in i lägenheterna. Vi lånade socker, kaffe mm av  varandra. Man ställde upp för varandra. Man kunde handla på krita hos (fru Thulin som hade en affär i hörnan av Solgatan och Vattenverksvägen) alla hade ju inte så gott om pengar men hon ställde upp. Mittemot låg en större tobaksaffär där man kunde köpa lösa cigaretter .Och innan tobaksaffären låg det en frisör där man blev klippt för en billig peng kan inte svara på hur mycket han tog.

Solgatan/Vattenverksvägen

 

Och när jag var mycket yngre så låg det en mjölkaffär på hörnan av Floragatan och Vattenverksvägen där folk köpte mjölk och smör mm. Snett över sidan om pianofabriken som senare blev glasmästeri låg den sura skomakaren. Det var roligt att gå in där för det luktade så gott men han frågade alltid – vad vill ni..

Det finns mycket mera att berätta bl,a om skolan där vi hade en baderska Silverberg hårdhänt men ren blev man; tandläkaren med sina stora bröst som hon la på en; Dahlkvist, läraren med en arm, en sur gubbe som ville att vi knöt hans skor, och Pålsson som var träslöjdslärare. Vi spikade fast hans gummistövlar i trägolvet.

Seen by Arne Hansson at 19:13

Jag kan berätta om de personer som jag inte har glömt.

Vi kan börja med ”Allan på lappen” som bodde på Solgatan 24. Han var murare och gick i lappade kläder. Varje kväll kom han med taxi och var som vanligt stupfull men snäll. Sen hade vi ”PilsnerSam” som varje dag satt på  Kirsebergstorget och svepte sina pilsner. Han bodde på Kirsebergsgatan.

Det fanns alltså inget torg som idag vid Mattsonska bryggeriet. Det var mer som en liten park med träd, typ med almar och en stor gräsmatta. Platsen sträckte sig mellan Kirsebergsgatan och Torngatan. En oas, säger Arne.  Det kallades Kirsebergs torg. Vi höll till mest  i Dalen (bortom Rantzowgatan) och i Bajjan.

”KålaOlsson” var en man som levererade kol till folk som hade en kol och vedspis, vilket vi hade. Han langade också sprit, vilket också Tengkvistarna gjorde. Folk kunde köpa en halv böj för t ex en radio eller en skrivmaskin. De bodde i tornet och där fanns även tattarna EK och Björk.

Ek gjorde inte så mycket ljud ifrån sig, söp för det mesta. Björk,  som för det mesta sålde sprit men också vatten på kvarters flaska på Möllan. Många av dessa om inte alla är troligen borta för alltid. Detta är som jag ser det att man pratar om gamla minnen; de  kan vara både ock, glada eller tråkiga. Jag glömde visst ”Tage tosa” med sin lilla hund. Han kallade sig själv för Anita, en legend som sagt.

Vid sidan om kyrkan fanns det en man som tog hand om skadade fåglar .

På Sperlingsgatan fanns det en man Otto Nilsson på 50-60 talet som körde skrot med häst och vagn.

Amalia var välkänt av alla skolungar; hon hade sin affär mittemot universitetet (skolan). Man kunde köpa godis på krita och med pengar om man hade några.

Nere vid lagerhus (södra bulltoftavägen) låg Börjes Café; där var vi och spelade Flipper. Sen att inte förglömma ”Katta Lisa”som bodde på Kirsebergsgatan där var vi och stressade henne. Hon fick parkera Torsdagar vid kyrkan för att inhämta sin dos av soppa som hon sen stod, mittemot 28an, i en trappa och slevade i sig en del av soppan innan hon gick hem.

 

Vi Backapågar hade en gräns för folk som bodde i stan och gränsen gick vid viadukten på Lundavägen. Om man gick över den gränsen så tiggde man om stryk; slagsmål förekom både i skolan och i Bajan (Beijers park). Backarna var vårt ingen annans. 

Jag blev ledsen när jag var i Malmö och såg att mitt barndomshem var rivet. Man hade inte rivit Solgatan 24 m fl men det var inte roligt att se.

Vi Backapågar var som myror över hela Kirseberg,! Jo, när Segevång skulle byggas så försökte vi stoppa detta, sådana var vi !