EVA GRAHN är en Backabo sedan 90-talet. Hon arbetar inom restaurangrörelsen och kombinerar det med att uppleva olika miljöer i världen. Hennes förra reportage kom från Svalbard. Detta reportage kommer från hennes nuvarande anställning utanför Åre.
———————————————————————————
I mitten på november anländer jag med tåg från Malmö till Undersåker en mil söder om Åre där jag blir hämtad av hotellchefen Robban för vidare färd till Edsåsdalen. Det är strömavbrott i hela byn när vi kommer fram, mycket snö men lagom kallt och soligt. Jag ska tillbringa vintersäsongen här med att jobba i restaurangen på Köja fjällhotell.
När jag installerat mig i min lilla, mysiga lägenhet belägen 150 meter från anläggningen åker vi tillbaka till Undersåker för att jag ska få proviantera på Ica där. Jag somnar tidigt den kvällen. Inte ett ljud hörs i det dämpade vinterlandskapet och övriga tre personallägenheter i det gamla trähuset från 1950-talet är fortfarande tomma. Jag hade inget som just nu höll mig kvar i Malmö på Kirseberg så jag åkte upp en tid innan säsongen började för att bekanta mig med lokaler och omgivningar.
Edsåsdalen nämns i skrift såvitt man vet första gången 1351 i ett brev skrivet på norska. Det har jag läst mig till i en liten men informativ skrift författad av Ragnar Edsås. Ragnar driver Edsåsdalens Sportbod som ligger mitt emot hotellet på andra sidan byvägen. Han har djupa rötter i Edsåsdalens mylla och kan berätta intressanta historier om stort och smått som genom åren utspelat sig här.
Köja fjällhotell var från början ett hemman med betesmarker och ett torp som härrör från 1749 och det vet man då det finns ett köpebrev som fastslår att byamännen sålde marken till brukssmeden. Köja uttalas med sje-ljud och namnet kommer från norskan och betyder liten pöl med hög säv. Allt detta har jag lärt mig från Ragnar Edsås häfte. Efter lite olika turer hit och dit upptäckte gårdfarihandlare och skogsfolk i mitten av 1800-talet att dåvarande frun i huset, Johanna Johansdotter-Nyfeldt var en skicklig kokerska. Strömmen av hungriga gäster blev allt stridare och sedan dess har Köja erbjudit förtäring och husrum fram till dags dato.
Vi började jobba så smått i slutet på november med att julpynta och i köket hade kockarna jämt skägg med att lägga in sill, grava lax, griljera skinka och annat som hör till julbordets kulinariska fröjder. Här serveras ett annorlunda julbord än det vi vanligtvis äter i Skåne. Mycket vilt som björn, ren, älg och förstås lax, öring och röding gärna nersköljt med lokal öl från Jämtlands bryggeri.
De skärpa restriktionerna kring alkoholservering gjorde förstås att planeringen fick ändras i all hast men det gick bra och det var trevligt.
Sveriges enda fjällcirkus
Till Lucia gick vi på eldfest hos Nordcirkus.
Vi stod i mörkret och myste vid eldkorgar, drack glögg och tittade på elduppvisning.
Ja, det finns en Cirkus i byn som drivs av Daniel och Sara Oja. De startade 2009 i samband med flytt till Edsåsdalen. Hon från Umeå och han från en kringflackande tillvaro med Cirkus Cirkör. Daniel lockades av teater då han tyckte det var tråkigt att plugga och Sara arbetar företrädesvis med dans och experimentell, fysisk teater som är en friare form av föreställning än den striktare, traditionella med manus och replik.
De hamnade i Edsåsdalen då Daniel fick en förfrågan om att starta en gymnasielinje som skulle finnas i Åre och Östersund för rörelsebegåvade ungdomar. -Då bodde jag i Östersund men vi hade förlagt en del träningar här i Edsåsdalen och kom då på hur fint det var här. Jag gick helt enkelt längs byvägen och knackade dörr och frågade om någon hade något till uthyrning. -Just här fick jag inget svar så jag satte en lapp på dörren. Sedan ringde ägaren och sa att vi kunde få hyra en lägenhet. Det gjorde vi och fick så småningom köpa gården, berättar Daniel Oja.
Med Nordcirkus turnerar de i hela Sverige och under normala omständigheter blir det cirka 3000 mil på vägarna per år.
-Nu när vi har barn får vi helt enkelt dela på oss och köra separata föreställningar.
-Ibland har jag varit ute i två veckor och sedan ska Sara iväg. Det har hänt att vi möts i dörren, puss och kram, ha det så bra. Det kan såklart vara påfrestande, inflikar Daniel. Under sommaren uppträder de mest på stadsfestivaler med barnanpassade föreställningar, eld-workshops på företag och cirkusskolor. 2013 kunde de göra detta på heltid och omsätter idag 1.8 miljoner.
Jul och Nyår avklarade
Efter Stefan Lövens uppmaning till svenskarna att stanna hemma och undvika allt onödigt resande under julhelgen blev det en del avbokningar men de som ändå vågade sig hit fick en fantastisk Julhelg och en del förlängde sin vistelse för att även fira nyår här. Då hade vi bra beläggning på hotellet och även om vi inte fick servera alkohol efter 20.00 kunde vi erbjuda roomservice då den tjänsten är undantaget från restriktionerna. Inom företaget ryms även ett vandrarhem som även det var fullt under nyårshelgen. Det är ett lite enklare boende med möjlighet till självhushåll som gästerna också får bädda och städa själva. Perfekt för familjer om hotellets lägenheter skulle vara upptagna.
Vandrarhemmet heter Renfjällsgården och drevs från början i Unga Örnars regi. Där har flera blivande prominenta politiker varit stamgäster. Lars Werner var en av dem. En annan stamgäst på hotellet med mera lokal anknytning var Lill-Babs och på senare år kan Köja ståta med att ha stått värd och varit inspelningsplats för familjefilmen ”Sune i fjällen”
En sen kväll då jag stängt restaurangen och var på väg hem kom en stor, ståtlig räv skuttande över bakgården. Den stannade och tittade på mig men försvann sedan kvickt in under grannhuset. Annars tycker jag att djurlivet är lite fattigt här. De håller sig undan och jag som hade tänkt att få se ren, djärv och älg spatsera på byvägen. Där tog jag fel.
Bybibliotek
En dröm gick i
uppfyllelse när jag upptäckte att det lilla, timrade huset bredvid sportboden och mitt emot vår entré är ett obemannat, dygnet-runt öppet bibliotek. Det fungerar som så att folk donerar böcker som alla sedan kan gå in och låna. Det lilla huset är cirka 10 kvm och initiativtagare är Marieanne Rydén. Byggnaden flyttades från Undersåker och användes som något slags förråd innan Marieanne lyckades få överta det och inreda med bokhyllor från golv till tak.
-Det är egentligen en paradox att jag som har dyslexi och läste min första bok i 20-årsåldern skulle starta bibliotek, berättar Marieanne.
Hon bor med maken Jan i ett fantastiskt hus cirka 50 meter ovanför byvägen och de är ett stående inslag som tomtefar och tomtemor under julaftonens klapputdelning på Köja. I huset har de en egen klättervägg och lever ett aktivt liv efter uppnådd pensionsålder. Jan har inte tid att prata så mycket för han ska till Åre och klättra på JumpYard.
Paret är båda från Stockholm men har anknytning till byn genom äldre släktingar. Och det var här de träffades. Marieanne då ensamstående mamma och Jan jobbade i liften. På den vägen blev de ett par. Marieanne har inte kunnat läsa högt för sina barn eller textremsor på TV men hon berättar att hon snabbt tar sig igenom en bok när hon får läsa tyst och ifred. -Snabbare än Jan, jag lovar.
Biblioteket sköter sig nästan självt nuförtiden, berättar hon.
-Jag går dit och kollar ordningen då och då, rensar bort dubbletter och håller koll så att folk inte dumpar en massa inbundna böcker. Det är för tungt att hantera. Svårast är att få tag på barnböcker och de som kommer in försvinner gärna.
-Edsåsdalen är en kreativ by och inflyttningen har ökat de senaste åren. Folk köper tomter och bygger och har planer för framtiden här, avslutar Marianne Rydén.
Nybyggare
En av nybyggarna heter Ulrika Sunnerman, 60 år, som med maken Peder köpte en tomt här för tre år sedan. När Coronan kom beslutade de sig för att avveckla sina respektive verksamheter i Sigtuna/Stockholm och bygga hus på tomten.
Peder har med sin bakgrund som projektledare ritat det 280 kvm stora huset och Ulrika som tidigare verkat som flygvärdinna och jobbat med konferensverksamhet återfinns idag i receptionen på Köja.
Paret har också drivit delikatessbutik och det minns Ulrika som en mycket rolig men arbetsam period i livet.
När byggnationen pågick bodde paret i husvagn. Om tiden i husvagn säger Ulrika: -Det var bara att gilla läget. Men aldrig mer! Tyckte folk att ni var tokiga, undrar jag? -Nej, de är vana och ganska lika oss. Peders bästa kompis har ju också flyttat hit, skrattar Ulrika.
Paret har också ett hus i Gnarp vid havet utanför Sundsvall och planen är att bli gammal på båda ställena. Ett halvår vid kusten, ett halvår i fjällen. Låter som en bra plan tycker jag. -Varken jag eller maken har så långt mellan tanke och handling så man vet aldrig hur livet kommer att gestalta sig, avslutar Ulrika.
Dalens gård
Om man fortsätter en bit förbi Nordcirkus kommer man till Dalens gård. Jag har flera gånger gått förbi där och tyckt att det verkar så mysigt så jag ringer och ber att få göra ett besök. Dalens gård är ett gammalt timmerhus som byggdes 1913 som inkvartering och matställe till arbetarna vid Fröa koppargruva. Gruvan stängdes redan 1919 och huset flyttades till Edsåsdalen och hamnade så småningom på sin nuvarande plats. Den mysfaktor som jag fantiserat om under mina promenader infriades med råge när jag väl kommer innanför dörrarna och välkomnas av Fanny Bergman som tillsammans med sin man Josef driver anläggningen. Huset är oerhört smakfullt inrett och borta är de fyrbäddsrum med våningssängar som härskade då det fungerade som vandrarhem.
Josef köpte huset för cirka tio år sedan och efter en tid kom Fanny in i bilden. -Vi har haft stängt i två år då vi varit fullt upptagna med barn och husbygge men jag sa till Josef att ska vi ha gården så ska vi driva den, berättar Fanny. Fanny är bördig från Gotland men av dialekt hörs inte ett spår.
Idag har Dalens gård 12 bäddar i fina dubbelrum förutom ett där det får plats fyra. I källaren, som används som lager fanns tidigare såväl bar som minilivs. -Folk tjatar hela tiden på att vi ska öppna puben igen men just nu har vi inte tid, berättar hon.
När jag besöker henne är det snöstorm och boulesäsongen känns avlägsen men det är faktiskt så att maken Josef varit med initialt då Edsåsdalens Sportklubb bildades och klubben har anlagt boulebana ett stenkast bort. I morgon väntas en gäst som hyrt hela huset i en vecka. -Han trivdes så bra här under jul-och nyår så han bestämde sig för att komma tillbaka och disponera hela huset själv, avslutar Fanny.
Snacka om coronasäkert!
På utflykt
En solig men kall dag åkte vi på utflykt till Tännforsen som är Sveriges största vattenfall. Vattnet faller 38 meter. Den är 60 meter bred. När det är som mest vatten i forsen, skulle det bara ta en kvart att fylla hela den stora arenan Globen i Stockholm. Sedan år 1971 är det ett naturreservat som är ett väldigt populärt besöksmål.
Där tog vi också pausfika i snön. Varm choklad och Minttu.
Sportlovsveckor
Vädret är stabilt. Snö men inga farliga stormar utan sol och nästan lite vårkänsla. Vi jobbar på med mat och dryck till familjer och andra sportlovsfirare.
Frukost servereras 07.30 till 10.30. Lunch mellan 11.00 och 14.00. Vi har cafè i gamla delen av byggnaden med såväl lunch, som våffelbuffè och annat gott fika mellan 11.00 och 16.00 och sedan middag från klockan 17.00 till 20.00. Baren har öppet hela dagen och fram till 20.00, Framförallt våffelbuffén är populär. Gästerna får själva grädda så många våfflor de orkar äta med tillbehören hjortronsylt, hallonsylt och givetvis vispad grädde.
Vi ser med tillförsikt på framtiden. Ska restriktionerna lätta? Läget är ju högst oklart för restauranger och cafeér och kan ändras på bara en vecka så det gäller att alltid ha en plan B i bakfickan.
En kväll efter stängning eldade vi i en av de små kåtorna vid barnbacken och åt vår kvällsmat där. Grillat med bröd och hur mysigt som helst att sitta där i skenet av elden med en öl och slappa efter avslutat arbetspass.
Under sportloven har förstås Ragnar i Sportboden fullt upp med att prova ut och tillhandahålla skidutrustning till både stora och små så en tid innan rusningen sätter igång besöker jag honom på en ledig dag.
Ragnar i Edsåsdalens Sportbod
Han bjuder på te inne på kontoret en trappa upp och det värmer gott efter mi långpromenad i snöblåsten.
Ragnar är uppvuxen i byn men gav sig ut på äventyr i världen och jobbade med allt möjligt kul och träffade de mest intressanta människor inom olika branscher.
Erfarenheter han sedan tog med sig hem till Edsåsdalen och som genomsyrar hans syn på tingens vara och de med och motgångar som livet för med sig.
-Edsåsdalen hade sin storhetstid på 1960-och 70-talet men sedan kom den alpina boomen med Ingemar Stenmark och utförsåkningen och då blev Sälen och Åre mer populära besöksmål. Från 1930 och fram till för sju år sedan har den bofasta befolkningen varit tämligen konstant i antal. Runt 50 personer. På sju år har befolkningen fördubblats till 105 personer. Det saknar motstycke i de flesta glesbygder, konstaterar Ragnar.
Edsåsdalen ligger skyddat. Här dundrar inga lastbilar på byvägen, det är ingen genomfartsled för annan trafik. De som kommer hit stannar här och vill ha lugn och ro. Edsåsdalen kan ändå stoltsera med 5 liftar och 13 nedfarter men det som är stort här är toppturer, rundturer, bra längdspår i natursköna omgivningar samt fina skoterleder som sköts om av Edsåsdalens skoterklubb. Edsåsdalen är också populärt bland skidskyttar då det finns träningsbanor och för arrangörer av längdskidläger.
Ragnar minns Edsåsdalens storhetstid.
-Det var fester, samkväm och nachtspiel på såväl Köja som på Renfjällsgården. Vi var väl ungefär 15 ungar som växte upp tillsammans och snabbt lärde oss genvägen till baren och hur vi kunde smita förbi, skrattar Ragnar. Här i dalen finns också en husvagnsuppställning där husvagnsägarna betalar en årlig serviceavgift och bor i sina husvagnar på helger och lov året om. Campingen har 80 platser som hyrs ut årsvis.
När jag kommer ut har vinden mojnat och snöflingorna dalar sakta ner. Två kids i 2 ½ till 3-års åldern står utanför hotellets entré i bylsiga overaller medan mamma lastar ur bilen.
-Titta, det regnar, säger en av ungarna. -Nej, det här är snö, säger mamma. -jag tror det är regn, säger puttefnaskern. -Det här är SNÖ, säger mamma. -Suck, säger lillen och himlar med ögonen. -Det kommer ju från himlen så jag tror att det är regn. Ja , det är inte lätt att vara liten från södra Sverige och aldrig sett snö tidigare.
Imorgon kör vi Pizzabuffé i Gillestugan och tre-rätters i matsalen. Jag har paxat att få vara pizzatant. På återhörande efter påsk!
Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella verksamhet genom att swisha en ”tjuga” till 0708268421