En backabuses tillkomst och barndom av Lennart Olsson

Lennart Olssson, backabuse.

Den 14 maj 1939 i Gamla stan i Stockholm, kom ett litet gossebarn till världen. Föräldrarna som redan hade fyra barn levde under fattiga förhållanden. Fritz var skeppare och hade haft egna segelfartyg, men depressionen som härjade från början av trettiotalet hade ätit upp all hans kapital och lite till. Men gossebarnet kom med lycka, för i samma veva fick Fritz anställning som skeppare på direktör Hansens lustjakt CINDERELLA, i Malmö.

Hansen var en känd förläggare och tidningsutgivare. Han ägde Allhems förlag, som låg på Norra Bulltoftavägen, på Kirseberg. Han blev en vän till familjen, som varade i sju år. Den första hjälp han gav familjen var en lägenhet. Gulli, Fritz hustru, blev väldigt omhuldad av Hansen och hans hustru, men mest av Hansen själv. Så sex veckor efter gossens födelse flyttade han tillsammans med familjen till Malmö, där han först bodde på Almedalsgatan 5.

Där upplevde han sitt första äventyr. Lägenheten var inte färdigtapetserad, och möblerna som Fritz hämtade med lånad lastbil av Hansen blev en dag försenad. Nu väntade Gulli på att tapetserarna skulle komma, men hon måste även handla, var skulle hon placera ungarna under tiden? Gulli löste problemet. Hon stängde in de andra ungarna i stora rummet och lade gossebarnet i en resväska som hon ställde in i garderoben. Tapetserarna anlände och Gulli hälsade dem välkomna, varefter hon gick till affären för att handla.

Plötsligt började gossebarnet skrika, målarna som inte visste att jag fanns till, blev uppskrämda, men började leta efter var skriket kom ifrån, de fick en chock när de öppnade garderobsdörren och fick se mig. Någon minut senare kom min mamma hem, hon möttes av en målare som bar mig på sina armar. Det slutade lyckligt.

Ett år senare flyttade familjen in i Almedalsgatan 3. 1942 då gossebarnet var drygt två år, flyttade familjen till barnrikehuset på Lundavägen 57. Att han nu bodde på det ökända Kirseberg med öknamnet Backarna, skulle han bli medveten om i tidig ålder. Åren går han lär sig gå, äta själv, göra sina behov utan mammas hjälp och uppleva några smärre äventyr.

Vid sju års ålder började han på Backauniversitetet, här fick han lära sig alfabetet, sätta ihop bokstäver till ord. Mor är mor, far är rar. Ordklasserna som han skulle lära sig blev ibland konstigt att förstå, Läraren pekade på en i klassen och sa, Bengt till exempel, han är singular, men jag tyckte att han även var plural, för han hade två namn. Han fick lära sig räkna, men förbjöds att räkna med hjälp av fingrarna.

Samtidigt som han började skolan tyckte mamman, att han skulle börja söndagsskolan. Det var bara att knalla upp till Kirsebergskyrkan vid Vattenverksvägen, på söndagsmorgonen och halvsova någon timme, medan prästen pratade om någon som sade, låt barnen komma till mig. Det tog flera år innan han kom på vem det var som sade dessa ord..

Vid denna tidsperiod fick han ett smeknamn eller alias, som var vanligt att ungarna på backarna hade. Men det var egentligen hans bror som fick namnet först. Klasskamrater tyckte det passade honom också. Fritz och Gulli skulle säkert säga att de hade en snäll, ordentlig, pålitlig, plikttrogen och stillsam son. Men förutom vad hans mamma tyckte, så var han också lite busig. han kunde hitta på hyss, som renderade stryk med livrem av far och klädesborste av mor. Men bara om de fick reda på det.

Vid sex års ålder tände han fyr på en sportbil, vid Hedbergs bil på Lundavägen. Vid åtta års ålder befann han sig, tillsammans med kompisar, på ett förbjudet område, där han råkade ut för en olycka, bröt båda armarna och knäckte knäskålen plus en massa andra skavanker. Han var ofta med om att binda ihop två dörrar på samma svale, så när den ena dörren öppnades och därefter den andra dörren öppnades stängdes den första med en smäll, viket ledde till ett väldigt skrikande och skällande. Men också ett skrattande av skadeglädje från busarna, De hade fönsterknackare som de sög fast på ett fönster varefter de gömde sig i buskarna, där de drog en hartsbit på snöret vilket gjorde att metallskruven knackade på rutan. Han tyckte det var kul att se när fönstret öppnades och ett förvånat ansikte som vreds runt utan att se något konstigt.

Han tjuvrökte vid tolv års ålder. Läste sällan läxor, fick ofta stryk med rottingen av läraren. Men kunde oftast sina läxor utan att ha läst på riktigt. Men han visade sällan upp några skrivna läxor, vilket var nära att han blev en kvarsittare. Men lyckades bli uppflyttad genom ett gedigert skriv- och räknearbete som tog en stor del av sommaren ifrån honom. Han var artig, höll gärna upp dörren för äldre, Erbjöd sin plats på bussen eller spårvagnen till äldre.

Superhjältarna varierade ofta. Det berodde på att han ofta gick på matiné på söndagarna. Efter filmen skulle man ju leka, då var man i regel den hjälte man sett på dagens film. Det kunde vara Tarzan, Fantomen, Hoppalong Cassidy eller Buffalo Bill. Ibland även Sitting Bull eller Den siste moikanen. När biobesöken började, började han bli varse att han bodde i ett getto som Malmöborna var rädda för att besöka. han fick ofta höra av ungar från innerstan kalla honom för backabuse. Han blev morsk av att se hur rädda de blev när han sa, att han kom från backarna.

Vid sju års ålder började han utforska Malmö stad. Vid åtta års ålder visste han det mesta om vad Malmö hade att erbjuda, Torgen, biograferna, folkets park, ribban, museet, hamnarna och hur man med spårvagn eller till fots tog sig till de olika ställen. Han ägde ingen cykel, så det blev att använda apostlahästarna varhelst han skulle hän. Ibland flera mil om dagen. Han fick sju års undervisning på Backauniversitetet, där disciplinen var det högsta ämnet för lärarna. Bl.a. i form av en rotting, tre rapp på spända skinkor, där de blå gula röda ränderna satt kvar i minst två dagar. Eleverna var också tvungna att sälja maj blommor och blindas blommor, Ge fick samla papper som såldes för att finansiera den årliga dagsutflykten.

Han hade många vänner på Backarna, vilka en dag om året blev hans fiender på grund av de årliga gårdakrigen, vilket proklamerades på rasterna på skolgården, någon eller några dagar innan slaget. Han blev efterhand som tiden gick mer och mer emotionell, blev ledsen när något på Backarna förändrades. Som när grusan, den fina fotbollsplanen intill skolan försvann och ersattes av en realskola. Eller när ängen, mellan barnrikehuset och Lundavägen 53, där han lekte och hade skoj, försvann och ersattes av ett stort gult hus. När Sigge med geten försvann från sin plats vid hörnet av Sperlingsgatan och Vattenverksvägen, på grund av att den delen av Tattardalen som sträckte sig ner mot Södra Bulltoftavägen bebyggdes.

Tidningskiosken vid Dalhemsgatan försvann, Skyddsrummet som låg mellan körbanorna på Lundavägen vid Ettans ändhållplats försvann. När barnrikehuset fick en ny gårdskarl, som förbjöd ungarna att göra is på gården eller rita med krita på den asfalterade gårdsplanen. Ungarna hämnades dels genom att ge honom smeknamnet Skvavack, eftersom han var låghalt, vilket gjorde att det lät som Skvavack när han gick. Dels genom att ställa barriga julgranar mot hans dörr och därefter ringa på. När han öppnade dörren fick han granen i ansiktet. Men han blev ofta glad över det nya som kom, fotbollsplanen vid Dalhemsvägen, ödetomterna längs Norra Bulltoftavägen och på backarna försvann. han fick på så vis fler vänner som flyttade in i husen som byggdes.

Han hade tillgång till en lekplats på Smedjekullsgatan, men det fanns många lekplatser som var bättre, Han spelade pojklagsfotboll i Bulltofta IF, före detta Sjölunda IF, på Dalhemsplanen. Men favoritlaget var ändå Kirsebergs IF, men där var konkurrensen så stor att han fick för lite speltid. Han och hans vänner lekte ofta i Bajan (Beijers Park) både sommar och vinter. På sommaren rullade de nerför backen, på vintern åkte de kana eller kälke nerför backen. Spissen, där han och gänget letade efter godis och annat bra att ha, Sanden där de byggde kojor och byggde flotte i de dammar som fanns där, Dammar som var avsedda att lagra kol och koks i.

Badade vid Sandsjön eller i industrihamnen. Visst hade de Ribban och Sibban, där de ofta var, men backarnas egen badplats dög den också. Han åkte skridskor på gården, men också i Bajan och på dammarna vid Västkustvägen. Han dansade till levande musik vid en majstång på gården när det var midsommar. Blev kär i grannflickan, en kärlek som blev platonisk i tid och evighet. Han och kompisarna pallade frukt när de kände för det, Rostorp fanns det lekte krig med kompisarna på gården. Han köpte en mora kniv som han använde till att tillverka sina egna vapen, Slangabella, träpistol, svärd mm.

Han hade sju syskon, en far som kom hem lite då och då, en mor som ensam uppfostrade ungarna. Med så många ungar levde familjen i fattigdom. De fick ofta kläder från slumsystrarna eller röda korset. Men han var alltid mätt utom när jag fick mat som han inte tyckte om, men som han tvingades äta. Han lyckades några gånger gömma undan mat, som senare slängde i sopnedkastet. Fiskbullar var en hemsk måltid.

Han blev lycklig när han ibland fick en krona för att gå på bian, men för det mesta fick han själv tjäna ihop till mina nöjen. Detta gjorde han genom att gå julaspöke och sjunga om Johan på snibben, vi leva bus på folkets hus och dricka brännvin, Gubben Noa. Ibland även på våren och på hösten. Han samlade papper och skrot, som sålde på Bleckan. han sprang ärenden, hjälpte till på Slidar, skottade snö, klippte gräsmattor till villaägarna. Hjälpte till på Gulfamacken med att hålla rent runt bensinpumparna. Sålde tidningar på söndagarna, jultidningar, julakort, mm

Men han fick en glad och lycklig uppväxt i detta beryktade getto. Hans namn är Lennart Krigaren Olsson. Men vid 14 års ålder förändrades hans liv, Men det är en annan historia. Att skriva och ge ut en bok som dokumentär är dyrt. Det är knappt att förtjänsten täcker kostnaderna. Därför publicerar jag numera mina alster på Facebook. Men för att hålla mitt intresse vid liv, blir jag hjärtligt tacksam om ni som läser, skänker en liten slant som uppskattning på vad jag publicerar. Om mina alster uppskattas kommer jag att fortsätta förmedla mina minnen och berättelser från det förgångna. Varje bidrag belönas med en av mina noveller. Fem bidrag betyder fem noveller. Swischa, varefter ni skickar ett mail till mig med ordet OK, Inom några timmar landar en novell i er dator. lennertolsson@aol.com Swisch 0735025099  går till min son Joakim som sänder vidare till mig. Skriv vem som är snäll o ger ett bidrag. Tack på förhand!

Långbord på Rostorps gröna!

Lars-Göran Stigsby, Arlöv har skickat in följande bild.

”LG” som han kallas arbetar inom Svenska Kyrkan i Arlöv samt har musik som hobby. Lyssna på hans egna sånger på hans Youtubekanal Lars4you

Rostorps gröna. Andra världskriget.

På bilden ses hans mormor Stina Hansson vara en av flickorna som passar upp på de värnpliktiga under beredskapsåren någon gång mellan 1939 – 1945. Hon står längst till vänster i vitt förkläde.

Stina växte upp på Åkerögatan 15 hos föräldrarna Oskar och Ida Hansson. (Ida född Nilsson).

Ida drev köttaffär i huset. Oskar  var murare och var med om att bygga upp Rostorp.

Köttaffären på Åkerögatan 15, Rostorp.

 

 

 

 

 

Idas släkting Edit Nilsson(född på Kirseberg) gifte sig med Ragnar Persson som drev Anderssons kött. Edit hade en bror som hjälpte sin mor att sälja kött i saluhallen på Lilla torg.