Till minne av min moder Gulli, som hade födelsedag på Valborg. Hon gick bort vid 101 års ålder. Hon var pigg och alert in i det sista.

Det jag berättar hände valborgsmässoafton 1947. Jag vaknar med en underbar känsla i magen, Jag ser att mina bröder redan vaknat, men är ovanligt tysta. Jag ler för mig själv eftersom jag förstår varför de är tysta. Farsan är ju hemma, Han kom igår, Mina tankar går tillbaka till gårdagen. Vi ungar bävade för hans ankomst eftersom vi trodde att mamma skulle tala om för honom alla bus vi hittat på sedan han sist var hemma. Men efter en stund förstod vi att hon ingenting sagt, vilket gjorde att vi vågade visa vår glädje över hans sällsynta besök. Jag hade mest tankarna på vad vi skulle få för godis. Han har ju alltid några kartonger med chokladkakor med sig hem. Och visst, han plockade snart fram det, men först måste vi respektfullt hälsa på honom. Jag tryckte de goda holländska chokladkakorna intill mitt bröst medan jag gick in i sovrummet och satte mig på den uppbäddade träsoffan. En kaka gömde jag i min klädlåda, den andra satt jag och beundrade en stund, men inte mer än några sekunder. Jag rev försiktigt av papperet som omgärdade det goda. Jag bet av en liten bit i hörnet av kakan, lät den smälta i munnen medan jag njöt av den goda smaken. När jag ätit en tredjedel packade jag in den igen och stoppade ner den i fickan. Samtidigt kom även mina bröder in och ett väldigt smaskande var igång. Men säg den glädje som varar för evigt, Jag tog fram den andra kakan som jag stoppade i byxfickan. Någon minut senare var jag på väg ut. Väl nere på gården stötte jag ihop med Otto hammarskaft, och naturligtvis ville han ha en bit. Det tog inte många minuter förrän flera av mina vänner trängdes runt mig. Chokladen tog slut långt före vad jag tänkt mig, men va då vi hade roligt både då och resten av dagen. Valborg, mina tankar återgår till verkligheten. Jag tittar ut genom fönstret och får se en strålande sol som låter sina strålar tränga in genom vårt fönster. Jag hör att mamma håller på med något i köket, försiktigt öppnar jag sovrumsdörren och kikar ut i köket. Va, tänker jag, gör hon frukost redan? Jag går in på toan och tömmer blåsan, därefter gör jag en katta tvätt. Jag går försiktigt ut i köket eftersom jag inte vet vilket humör mamma är på. Men jag behöver inte vara orolig hon säger gomorron och säger att frukosten snart är färdig. Du kan väcka pappa och tala om att frukosten är färdig. Jag gör vad jag blivit tillsagd och snart sitter vi samlade runt köksbordet. Atmosfären är lika skön som den varma solens strålar. Det pratas mycket och hjärtligt, ingenting om våra bus nämns. När frukosten är avklarad får vi gå ut. Fram till sjutton tid leker vi på gården eller i dess omgivning. Vi blir uppkallade för att äta en tidig kvällsmat, eftersom det är mammas födelsedag och det snart kommer gäster. Efter maten gör jag ett försök med att tigga en chokladkaka. Hjärtat slår dubbla slag när mamma går in och hämtar ett choklad, Jag lämnar lägenheten med en underbar känsla av tillfredsställelse.

Snart är vi några backabusar som är på väg ner till Bajan. Vi går längs Åkerögatan där det i några trädgårdar står syrener som blommar helt vilt. När man går förbi kan man känna den underbara doften, en doft av sommar. När vi kommer ner till Bajan går vi bort mot dammen och den stora backen. Nere vid backens slut och i närheten av dammen är en stor hög med allehanda brännbart material uppbyggd. Kiosken är öppen. Men jag behöver inte gå dit. Jag och Otto sätter oss en bit från högen , där jag plockar fram min chokladkaka. Naturligtvis hjälper Otto mig att äta upp den. Någon timme senare börjar solen gå ner , samtidigt börjar några äldre män tända fyr på bålet. Det brinner snart så häftigt att vi är tvungna att flytta oss en bit för att inte brännas. Samtidigt börjar en gubbe prata från en ihop spikad talarstol. Vad han dillar om har jag ingen aning om, men jag hör att det pratas om våren. När han talat färdigt börjar det sjungas. Jag njuter av det hela utan att förstå så mycket, jag är ju inte så gammal. När det blivit riktigt mörkt får jag en känsla av att jag måste gå hem. Jag vill ju inte få bannor för att ha kommit för sent hem. När vi kommer hem till gården tar jag adjö med Otto och går upp till vår lägenhet Väl innanför dörren får jag höra ett väldigt sorl från stora rummet. Jag förstår att kalaset är i full gång och att några har fått pratdricka i sig. Jag går in och hälsar på gästerna, samtidigt som jag väntar på mammas reaktion över att jag är sen. Men jag blir jätteglad när hon istället säger att jag kan gå ut i köket där det finns både tårta och kakor, som jag får äta av. Snart har jag fått lite av varje och det slinker ner i en gottesugen mage. Men nu måste jag gå och lägga mig. När jag kryper ner i sängen där mina småbröder redan somnat, slår det mig, att det är mammas födelsedag. Jag får väl gratta henne i morgon, för nu somnar jag.