Beijers Parks Café genom tiderna

Beijers Park anlades som en privat skogspark av bröderna Beijers  1885.

1901 övertog staden parken. Den öppnades för allmänheten 1914. Dessförinnan anlades det första caféet, ”paviljongen”, runt 1909 nordväst om dammen, inte så långt från dess nuvarande plats. Bilderna är klickbara.

 

Paviljongen, byggd ca 1909, låg nordväst om dammen, inte så långt från sin nuvarande plats. Privat vykort tillhörande Pether Larsson.
Vykort stämplat 25 juni 1909

 

Paviljongen  ca 1910. Privat foto tillhörande Anna-Margrether Thagaard.

 

Parken såg sina glansdagar under 20- och 30-talen med att en paradgata anlades genom parken.

 

Beijers Park 1923

 

 

På 40-talet revs den gamla paviljongen och en ny, modernare byggdes på sin nuvarande plats.

 

Det nya caféet på 40-talet. Fotot tillhör Backaförfattaren Lennart Olsson.

 

Beijers Parks Café 1950. Privat vykort av Pether Larsson.

 

Vykort Beijers Park, frankerat 1958. Privat: tillhör Pether Larsson

 

 

Före den stora ombyggnaden av caféet av Malmö Stad 2018:

Beijers Parks Café 2016. Foto: Ingvor Sabina Le John

 

Beijers Parks Café 2014. Foto: Ingvor Sabina Le John.

 

Efter renoveringen;

Beijers Parks Café april 2020
Beijers Parks Café april 2020

 

Vacker kvällsbild av Céline

Beijers Parks Café Kvällsbild 2021 av Céline Alliroi-Molin

 

Fakta är bl a hämtad ur uppsatsen ”Beijers Park 125 år” av Jenny Kirsten Bille som finns att läsa här

Fler vykort på Beijers Park av Pether Larsson finns att se här

Midsommarafton 1947 av Backabusen Lennart Olsson

( Margareta Bell. 1952 framför kiosken i Beijers Park. Byggdes på 40-talet då den gamla revs. Privat foto: Lennart Olsson)

Midsommar, jag suger po ordet medan ja gnider mina nyvakna ögon. Ja tittar maj runt i det tomma sovrummet. Inga syskon hemma, de är utplacerade hos sommarföräldrar eller på kollo. För någon eller några timmar sen lämnade mina tre äldsta syskon lägenheten. De har ju kommit upp i 15, 16 års ålder och måste därför jobba för att som det heter, hjälpa till med familjeförsörjningen. Att behålla det de tjänar kommer inte på fråga, betala hem är ett måste. Ja har ingen aning om va klockan är, Mamma sover tydligen fortfarande tror ja, för det är helt tyst i lägenheten. Ja stiger upp ur den utdragbara träsoffan som nu ente behöver dras ut i sin fulla bredd. Ja smyger ut i hallen för att gå in på toan. Ja, hon sover fortfarande tänker ja när ja tittar in i stora rummet, där hon ligger i den bäddbara fina soffan. Efter att ha tömt blåsan, smyger ja ut i köket för att ta mig ett glas mjölk. Jag hejdar mig snabbt när jag hör röster från gården. Jag går fram till fönstret och tittar ut. Ja blir eld och lågor när ja ser alla ungar som håller på med att klä en majstång. Jag ser Edalapågarna som pekar och dirigerar ungarna om vad de skall göra. Ja får på maj mina kläder i en väldig hast, varefter ja tyst smyger ut från lägenheten. Når ja morsat på ungarna ja möter po gåren, får jag reda på att det är insamling av blommor och grönt som gäller. Med entusiasm sticker ja o Todde upp på Västkustvägen där det här och var växer vilda lupiner. Det tar inte lång tid innan vi har varsin stor knippe med blommor. När vi kommer hem till gården överlämnar vi blommorna till Edalapågarna som klär majstången. När den är klädd reses den mot klätterbomen. Ja tittar på det ståtliga midsommarteknet medan min kropp värms av den nu stekande solen. Plötsligt försvinner den ena ungen efter den andra, varför vet jag inte. Ja lämnar också gåren efter att jag talat om för Todde att ja måste äda frukost. När ja kommer in i lägenheten möter ja mamma i hallen. Var har du varit? Och när gick du ut? Frågar hon. Ja berättar vad ja gjort, vilket får henne att gå fram till köksfönstret för att titta på underverket. Medan kaffe vattnet kokar dukar hon under tystnad, inga kommentarer om mitt äventyr, för nu är det frukost som gäller. Det är härligt att vara ensam himma utan syskon, för då uppfattar jag mamma som mycket snällare än när alla mina syskon är hemma samtidigt. Medan vi inmundigar frukosten beklagar mamma sig över att hon inte lyckats få tag på några jordgubbar, men hon lovar att försöka hitta några innan dagen är till ända. Hon talar också om att vi får besök i kväll av vänner som mina föräldrar umgås med. Jag blir riktigt överraskad när hon talar om att pappa kommer hem senare idag, han befinner sig i Helsingborg med sitt fartyg just nu. Han kommer att vara hemma i två dagar medan fartyget lossas. Den största glädjen över denna nyhet är att då vankas det godis som han köpt någonstans i Europa. Klockan har nu blivit nästan itt, och när ja tittar ut genom fönstret, ser ja hur flera ungar lämnar gåren. Ja fattar genast vad som är på gång. Ja tar på mig toppaluvan och lämnar lägenheten. Att säga hej då till mamma lönar sig inte, eftersom hon ändå inte bryr sig om jag är hemma eller ute. När ja kommer ut på gåren träffar jag Otto Hammarskaft. Ska du me till Bajan, frågar ja. Kan ja väl, svarar han.

Vykort Beijers Park, frankerat 1958. Privat: tillhör Pether Larsson

När vi går längs Åkerögatan tittar vi in i trädgårdarna för att se var fruktträden står som vi senare när frukterna mognar skall plocka ”utan lov”. Vi pratar om detta tills vi kommer till Bajan. Vi följer grusgången genom det omgärdande skogsbältet, och kommer ut på den enorma gräsytan som parken är försedd med. Längre in på den stora öppna gräsytan är det fullt med folk i alla åldrar. En majstång är rest och en liten tribun av trä är anordnad. Snart skall det roliga börja. Men jag och Otto går först upp till kiosken för att köpa något gott för våra små slantar som skramlar i fickan. När vi kommer tillbaka till festplatsen har det börjats. Massor av backabusungar men även äldre deltar i dansen. En trio spelar kända sånglekar medan en kvinna dirigerar dansen. Jag småler för mig själv när jag ser de vuxna hoppa omkring till små grodorna, små grodorna är lustiga att se. Jag och Otto deltar i några lekar som arrangeras, som att hoppa säck och löpa med ägg på en sked. Vid sex tiden är det roliga över. Det blir paus någon timma innan det blir fest för de vuxna backabusarna. Men inte för Otto och mig. Himma po gåren håller flera ungar po me att karva stearinljus po gårens asfalt. De två underreden till mattbommarna har stållts invid majstången där de nu fungerar som tribun. De har blivit inbäddade i grönskande trädgrenar och blommor. Jag lämnar Otto och går upp för att äta kvällsmat. När jag kommer in ser jag att gästerna redan kommit. Mamma säger åt mig lite förargad, att sätta mig och äta eftersom de redan börjat. Jag hälsar på gästerna och intar min plats. Sill, fy sjutton, det tycker ja ente om, men tvingar i maj litta ändå. Gladare blir ja när ja ser en jätte skål med jordgubbar som mamma lyckats med att inköpa. Ja tar så många ja vågar utan att få skäll av mamma. Me vispgrädde och socker går det unnan att få ner de goa. Klockan har bitt åtta o gårens egen trio har börjat spela opp ti dans. Edalapågarna spelar o sjunger so de står härliga till. De flesta fönster inmot gåren står på vid gavel. Dom hyresgäster som ente är nere po gåren, hänger i fönstren och glor mens dom lyssnar po musiken. Korv me senap går att köpa av korvgubben som är Andreasson. Det går åt en del korv eftersom gåren får besök av folk från andra hus längs Lundavägen och Rostorp. Men glädjen för maj tar slut vi tietiden. De e daggs att gå ti sängs. Midsommar festen i barnrikehuset på Lundavägen tar slut vid midnatt. Men återkommer nästa år.

En dag i slutet av 40-talet av Backapågen Lennart Olsson

EN DAG I SLUTET AV FYRTIOTALET:
Jag vaknade med en jädrans smärta i pungen. Jag reste mig på armbågen och tittade mig runt. Lasse, min storebror var just på väg att lämna sängen. Han skulle ju till posten där han jobbade som brevbärare. Jag tittade på Evert som jag låg skavföttes med i den utdragbara träsoffan. Det var han som i sömnen sparkat mig. Jag vände mig om och försökte somna om, men det var lögn i helsike. Jag kunde inte somna om. Strax började Jane, Bertil och Evert röra sig i soffan och strax efter var alla klarvakna. Det blev nu ett jäkla springande till toaletten, alla ville ju tömma blåsan som fyllts på under natten. Därefter tog olika lekar sin början, lekar som fick mamma att skrika att vi skulle vara tysta. Men hon lyckades inte få tyst på oss mer än några minuter, därefter ökade ljudstyrkan igen. En stund senare hade Lasse och min syster Gerd lämnat lägenheten. Gerd jobbade i en köttaffär på Backarna. Plötsligt står mamma i dörrhålet och tittar på oss medan hon talar om att det är frukost. Det tar inte lång stund förrän vi klätt på oss och fått ner maten i magen. Nu hade dagen tagit sin början, äventyr och andra spännande upplevelser väntade på oss. Mamma får strax besök av grannfrun. De träffas nästan dagligen för att dricka kaffe tillsammans och snacka skit. Min mamma har råd med att ödsla med kaffe bönerna, eftersom pappa nyligen varit hemma på besök. Han hade både kaffe, kakao och en hel del choklad kakor med sig hem. Han var hemma några dagar innan han for tillbaka till sitt fartyg där han var kapten.
Jag tittar på Jane, samtidigt som jag frågar om han skall följa med upp till kyrkan och mata grisarna. Han svarar med ett högt JA. Prästen har ju några grisar i en inhägnad på kyrkotomten. Min lärare (Brorson) brukar ta överblivna bröd från skolan och skänka till prästen. Ibland får vi ungar vara med vid utfodringen, vilket vi skulle få göra idag. Vi lämnar lägenheten utan att säga hej då eller adjö. Jag tror inte mamma har en aning om att vi ger oss iväg, eller vart vi skall. Hon bryr sig inte, bara vi är hemma de tider hon sagt. Vi går längs Smedjekullsgatan bort ill Dalhemsgatan, där svänger vi till vänster och följer Dalhemsgatan längs Anderssons trädgårdsmästeri. Brysselkålen som växer på en stor del av stycket vi passerar, är snart mogna vilket även kommer oss backabusar till godo, ja även morötter, eftersom man passar på att sno några när man har sina vägar förbi. Vi kommer fram till hörnet av Dalhemsgatan och Kronetorpsgatan. Vi fortsätter gå på grusgången som förbinder Dalhemsgatan med Norra Bulltoftavägen. Nässlorna som växer i stora mängder längs trädgårdsmästarens ägor är respektingivande, men det hindrar inte oss att plöja oss in och sno något gott. Vi kommer upp på Norra Bulltoftavägen som vi korsar och kommer fram till hörnet av Sperlingsgatan. Just som vi skall fortsätta får jag se att gipsagubben håller på med något utanför sitt hus. Den lilla vita villan ligger i hörnet av Sperlingsgatan och Norra Bulltoftavägen. Huset är numera en gipsfabrik i mindre skala där gipsagubben tillverkar både små och stora gipstavlor som han säljer på torget eller går runt och knackar dörr. Jag drar med mig Jane bort till villan. En stund senare har vi blivit inbjudna att se på när han tillverkade sina alster. Efter ytterligare några minuter hade han övertalat oss om att vi skulle gå runt och sälja hans tavlor. Jane ville inte, så det blev jag som ensam gick runt och knackade dörr. Jag bar på en stor tygkasse halvfull med tavlor. Jag höll på tills sent på eftermiddagen tills jag sålt alla tavlorna. Till och med mamma köpte en. Jag tjänade tre kronor och femtio öre på en dags arbete. Grisarna? Ja dem glömde jag bort. Jag hade nu pengar till både bian och godis på söndag, vilket inte var alla förunnat.

Grattis till nya ”Backaboken” Anna-Margrethe Thagaard!

Grattis till nyutgivningen av din bok ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” nu i mars 2020! Din bokrelease på Kirsebergs biblioteket var välbesökt och dagstidningar skrev om händelsen. Och du är också med i häftet om Kirseberg som kommer i brevlådan nu i dagarna till alla Kirsebergabor! Det händer mycket på en gång!

Invigningstårta på Kirsebergsbiblioteket!
Så gott som fullsatt!

 

Som Kirsebergs Allehanda förstår av Malmö stadsbiblioteks sökregister så har Du gett ut fyra historiska böcker sedan 80-talet. ”Årets bok är en uppdatering av böcker skrivna redan 1985 och 1992 samt nytt material”, står det på baksidan av boken. Kirsebergs Allehanda ser också att Du, förutom att  ha gett ut egna böcker, medverkat i flera andra böcker som historisk skribent. Hur väcktes ditt intresse för att dokumentera det förflutna en gång i tiden?

                                      Intresset växte fram långsamt! Mina föräldrar, min bror och jag flyttade hit 1967 till två gamla hus, som en gång varit små hyreshus med åtta minimala lägenheter med fem dass på gården. Otroligt många barn hade växt upp i husen. Ibland återkom de och klev in på vår gård och började berätta. Vi hade varken bandspelare eller tid att anteckna. Vi hade fullt upp med att renovera och bygga, men vi lyssnade med stort intresse.

Hösten 1969 kom Anna Kristina (bibliotekarie) in på vår gård. Hon hade gett sig ut på upptäcktsfärd och berättade entusiastiskt om ett kommande experiment på Kirsebergs biblioteket i vilket det skulle ingå en utställnings- och programserie: ”Kirseberg som det var – är – och blir”. Det startade 1970.

Den första skriften: ”Gamla Kirseberg – Backarnas historia fram till 1900” är ett särtryck i ”Elbogen” från 1983. Det är en bearbetning av en permanent utställning som invigdes 1981 på Kirsebergs biblioteket.

Boksignering!

Många gamla Backabor kom för att se utställningen och personalen antecknade deras namn och adress. De kom från alla håll i stan. Under åren 1983–84 bjöd biblioteket in dom till träffar på biblioteket där det livligt berättades minnen från uppväxten på Backarna i början på 1900-talet. Vi hade bandspelare på och med mycket tålamod lyssnades banden igenom och skrevs ut liksom ett tjugotal intervjuer med enskilda berättare. Dessa gjorde jag tillsammans med etnologerna Per Stenberg och Agneta Åsgrim. Per hade 1973 skrivit en trebetygsuppsats i etnologi om Kirseberg. Det var Per och Agneta som öppnade mitt intresse för Malmös alla spännande arkiv.

De första utskrifterna av berättelserna och intervjuerna blev ofta svårlästa. Det behövdes en form – en gestaltning för att få tiden och folket att leva upp igen. Formen utvecklade Anna Kristina Ribbing och jag. Det blev dialoger mellan berättarna som får bekräfta, bygga på eller säga emot varandra. Det blev boken ”Livet på Backarna”, som trycktes i vattentornet 1985.

Historien har under åren använts flitigt i stadsdelen; i skolan, som teater, uppsatser, utställningar mm.

Boken ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” utgav jag 1992 och i den ingår material från de båda tidigare skrifterna + en del annat.

Anna-Margrethe Thagaard (stående) med sin förläggare Jeanette Rosengren, Kira Förlag

För många av oss som bott här ett tag är Du en välkänd person  men för nya Kirsebergabor – som du ju tillägnar din nyutgåva – kanske du kan berätta lite om ditt engagemang för området genom tiderna och vad det ledde till.

Vi, min familj och jag kände oss hemma direkt och jag har stannat i över 50 år!

Som boende här blev vi mycket engagerade i biblioteksexperimentet 1970 och det året bildade vi Kirsebergs byalag, som blev känt långt utanför Malmö. Då handlade det mycket om att rädda stadsdelens äldre delar från rivning, men också att stärka gemenskapen. Att utforska historien blev en del av det hela och på frågan:

Kan man påverka en stadsdels utveckling genom att utforska och väcka historien till liv?”, tror jag på ett försiktigt ”ja”.

Reportage i Skånskan

I Skånskans artikel från bokreleasen berättas om en tjej som bott här med hennes pojkvän i tre år: Hon berättar:

När vi kom hit blev vi direkt förtjusta. Här på Backarna bygger man sitt nätverk snabbt, vi älskar det!”

Vår upplevelse av Kirseberg 1967 är ju nästan samma som deras 50 år senare!

Vid ett tidigare möte förklarade Du ingående omslagsbilden till boken. Kanske Du kan göra det igen? Det var mycket givande.

Framsida på boken

Collaget på omslaget har jag kallat ”Lundavägen genom tiderna”. Skylten är nutid och gänget som kommer gående är Backabor årgång 1992.

I horisonten skymtas Lomma bukten och den lilla Kirsebergs backen. Bakom spårvagnen ser man den stora Kirsebergs backen. Det var på backens topp som majgrevar korades och häxor brändes. Båda backarna blev grustag och utplånades helt under 1800-talet. Den starkt växande industristaden Malmö behövde mycket grus till byggen och anläggningar. Den ståtliga Högamöllan byggdes 1805. Nedanför den sitter ett gäng backaungar; kanske några av berättarna i boken!

Nutid finns på omslagets baksida. Jeanette Rosengren guidar en grupp som är på barnvagnsvandring på Kirseberg.

Om vi talar lite om framtiden istället! 🙂 Vad önskar du för Kirseberg inför framtiden nu när vi går in i ganska stora förändringar genom nybyggnation och gentrifiering?

Den här frågan har jag funderat mycket på under dessa märkliga coronadagar. Vilka erfarenheter kommer att prägla tiden efter den här krisen? Kommer städerna att utvecklas i lika raskt tempo som under de senaste decennierna? Blir det en lågkonjunktur och byggkris?

Men du frågar om min önskan och den är att stora förändringar i området ska få ta tid och så blir det kanske – vem vet?  Något som är spännande med Kirseberg är att man här kan avläsa spår från så många historiska samhällsförändringar.

Och till slut. Kommer man att kunna köpa boken direkt på Backarna någonstans eller gäller endast Kira Förlags webshop?

Boken kan lånas på biblioteket eller köpas hos flera webbokhandlare; såsom Adlibris, Bokus, Bilder i Syd. Den finns hos ”Socker och kanel”  och ”Bernard på Backarna” och kommer att säljas på fler ställen i stadsdelen, hoppas jag.

Författaren berättar ur det förflutna

 

Och allra sist. Vilka böcker läser Du själv just nu? 

De senast lästa böckerna är  Ålevangeliet av Patrik Svensson och Antropocen av Sverker Sörlin. Rekommenderas varmt!

———————————-

Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella verksamhet genom att swisha en ”20”:a till 0708268421