( Margareta Bell. 1952 framför kiosken i Beijers Park. Byggdes på 40-talet då den gamla revs. Privat foto: Lennart Olsson)

Midsommar, jag suger po ordet medan ja gnider mina nyvakna ögon. Ja tittar maj runt i det tomma sovrummet. Inga syskon hemma, de är utplacerade hos sommarföräldrar eller på kollo. För någon eller några timmar sen lämnade mina tre äldsta syskon lägenheten. De har ju kommit upp i 15, 16 års ålder och måste därför jobba för att som det heter, hjälpa till med familjeförsörjningen. Att behålla det de tjänar kommer inte på fråga, betala hem är ett måste. Ja har ingen aning om va klockan är, Mamma sover tydligen fortfarande tror ja, för det är helt tyst i lägenheten. Ja stiger upp ur den utdragbara träsoffan som nu ente behöver dras ut i sin fulla bredd. Ja smyger ut i hallen för att gå in på toan. Ja, hon sover fortfarande tänker ja när ja tittar in i stora rummet, där hon ligger i den bäddbara fina soffan. Efter att ha tömt blåsan, smyger ja ut i köket för att ta mig ett glas mjölk. Jag hejdar mig snabbt när jag hör röster från gården. Jag går fram till fönstret och tittar ut. Ja blir eld och lågor när ja ser alla ungar som håller på med att klä en majstång. Jag ser Edalapågarna som pekar och dirigerar ungarna om vad de skall göra. Ja får på maj mina kläder i en väldig hast, varefter ja tyst smyger ut från lägenheten. Når ja morsat på ungarna ja möter po gåren, får jag reda på att det är insamling av blommor och grönt som gäller. Med entusiasm sticker ja o Todde upp på Västkustvägen där det här och var växer vilda lupiner. Det tar inte lång tid innan vi har varsin stor knippe med blommor. När vi kommer hem till gården överlämnar vi blommorna till Edalapågarna som klär majstången. När den är klädd reses den mot klätterbomen. Ja tittar på det ståtliga midsommarteknet medan min kropp värms av den nu stekande solen. Plötsligt försvinner den ena ungen efter den andra, varför vet jag inte. Ja lämnar också gåren efter att jag talat om för Todde att ja måste äda frukost. När ja kommer in i lägenheten möter ja mamma i hallen. Var har du varit? Och när gick du ut? Frågar hon. Ja berättar vad ja gjort, vilket får henne att gå fram till köksfönstret för att titta på underverket. Medan kaffe vattnet kokar dukar hon under tystnad, inga kommentarer om mitt äventyr, för nu är det frukost som gäller. Det är härligt att vara ensam himma utan syskon, för då uppfattar jag mamma som mycket snällare än när alla mina syskon är hemma samtidigt. Medan vi inmundigar frukosten beklagar mamma sig över att hon inte lyckats få tag på några jordgubbar, men hon lovar att försöka hitta några innan dagen är till ända. Hon talar också om att vi får besök i kväll av vänner som mina föräldrar umgås med. Jag blir riktigt överraskad när hon talar om att pappa kommer hem senare idag, han befinner sig i Helsingborg med sitt fartyg just nu. Han kommer att vara hemma i två dagar medan fartyget lossas. Den största glädjen över denna nyhet är att då vankas det godis som han köpt någonstans i Europa. Klockan har nu blivit nästan itt, och när ja tittar ut genom fönstret, ser ja hur flera ungar lämnar gåren. Ja fattar genast vad som är på gång. Ja tar på mig toppaluvan och lämnar lägenheten. Att säga hej då till mamma lönar sig inte, eftersom hon ändå inte bryr sig om jag är hemma eller ute. När ja kommer ut på gåren träffar jag Otto Hammarskaft. Ska du me till Bajan, frågar ja. Kan ja väl, svarar han.

När vi går längs Åkerögatan tittar vi in i trädgårdarna för att se var fruktträden står som vi senare när frukterna mognar skall plocka ”utan lov”. Vi pratar om detta tills vi kommer till Bajan. Vi följer grusgången genom det omgärdande skogsbältet, och kommer ut på den enorma gräsytan som parken är försedd med. Längre in på den stora öppna gräsytan är det fullt med folk i alla åldrar. En majstång är rest och en liten tribun av trä är anordnad. Snart skall det roliga börja. Men jag och Otto går först upp till kiosken för att köpa något gott för våra små slantar som skramlar i fickan. När vi kommer tillbaka till festplatsen har det börjats. Massor av backabusungar men även äldre deltar i dansen. En trio spelar kända sånglekar medan en kvinna dirigerar dansen. Jag småler för mig själv när jag ser de vuxna hoppa omkring till små grodorna, små grodorna är lustiga att se. Jag och Otto deltar i några lekar som arrangeras, som att hoppa säck och löpa med ägg på en sked. Vid sex tiden är det roliga över. Det blir paus någon timma innan det blir fest för de vuxna backabusarna. Men inte för Otto och mig. Himma po gåren håller flera ungar po me att karva stearinljus po gårens asfalt. De två underreden till mattbommarna har stållts invid majstången där de nu fungerar som tribun. De har blivit inbäddade i grönskande trädgrenar och blommor. Jag lämnar Otto och går upp för att äta kvällsmat. När jag kommer in ser jag att gästerna redan kommit. Mamma säger åt mig lite förargad, att sätta mig och äta eftersom de redan börjat. Jag hälsar på gästerna och intar min plats. Sill, fy sjutton, det tycker ja ente om, men tvingar i maj litta ändå. Gladare blir ja när ja ser en jätte skål med jordgubbar som mamma lyckats med att inköpa. Ja tar så många ja vågar utan att få skäll av mamma. Me vispgrädde och socker går det unnan att få ner de goa. Klockan har bitt åtta o gårens egen trio har börjat spela opp ti dans. Edalapågarna spelar o sjunger so de står härliga till. De flesta fönster inmot gåren står på vid gavel. Dom hyresgäster som ente är nere po gåren, hänger i fönstren och glor mens dom lyssnar po musiken. Korv me senap går att köpa av korvgubben som är Andreasson. Det går åt en del korv eftersom gåren får besök av folk från andra hus längs Lundavägen och Rostorp. Men glädjen för maj tar slut vi tietiden. De e daggs att gå ti sängs. Midsommar festen i barnrikehuset på Lundavägen tar slut vid midnatt. Men återkommer nästa år.