Grattis till nyutgivningen av din bok ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” nu i mars 2020! Din bokrelease på Kirsebergs biblioteket var välbesökt och dagstidningar skrev om händelsen. Och du är också med i häftet om Kirseberg som kommer i brevlådan nu i dagarna till alla Kirsebergabor! Det händer mycket på en gång!
Som Kirsebergs Allehanda förstår av Malmö stadsbiblioteks sökregister så har Du gett ut fyra historiska böcker sedan 80-talet. ”Årets bok är en uppdatering av böcker skrivna redan 1985 och 1992 samt nytt material”, står det på baksidan av boken. Kirsebergs Allehanda ser också att Du, förutom att ha gett ut egna böcker, medverkat i flera andra böcker som historisk skribent. Hur väcktes ditt intresse för att dokumentera det förflutna en gång i tiden?
Intresset växte fram långsamt! Mina föräldrar, min bror och jag flyttade hit 1967 till två gamla hus, som en gång varit små hyreshus med åtta minimala lägenheter med fem dass på gården. Otroligt många barn hade växt upp i husen. Ibland återkom de och klev in på vår gård och började berätta. Vi hade varken bandspelare eller tid att anteckna. Vi hade fullt upp med att renovera och bygga, men vi lyssnade med stort intresse.
Hösten 1969 kom Anna Kristina (bibliotekarie) in på vår gård. Hon hade gett sig ut på upptäcktsfärd och berättade entusiastiskt om ett kommande experiment på Kirsebergs biblioteket i vilket det skulle ingå en utställnings- och programserie: ”Kirseberg som det var – är – och blir”. Det startade 1970.
Den första skriften: ”Gamla Kirseberg – Backarnas historia fram till 1900” är ett särtryck i ”Elbogen” från 1983. Det är en bearbetning av en permanent utställning som invigdes 1981 på Kirsebergs biblioteket.
Många gamla Backabor kom för att se utställningen och personalen antecknade deras namn och adress. De kom från alla håll i stan. Under åren 1983–84 bjöd biblioteket in dom till träffar på biblioteket där det livligt berättades minnen från uppväxten på Backarna i början på 1900-talet. Vi hade bandspelare på och med mycket tålamod lyssnades banden igenom och skrevs ut liksom ett tjugotal intervjuer med enskilda berättare. Dessa gjorde jag tillsammans med etnologerna Per Stenberg och Agneta Åsgrim. Per hade 1973 skrivit en trebetygsuppsats i etnologi om Kirseberg. Det var Per och Agneta som öppnade mitt intresse för Malmös alla spännande arkiv.
De första utskrifterna av berättelserna och intervjuerna blev ofta svårlästa. Det behövdes en form – en gestaltning för att få tiden och folket att leva upp igen. Formen utvecklade Anna Kristina Ribbing och jag. Det blev dialoger mellan berättarna som får bekräfta, bygga på eller säga emot varandra. Det blev boken ”Livet på Backarna”, som trycktes i vattentornet 1985.
Historien har under åren använts flitigt i stadsdelen; i skolan, som teater, uppsatser, utställningar mm.
Boken ”BACKARNA – Liv och historia i en förstad” utgav jag 1992 och i den ingår material från de båda tidigare skrifterna + en del annat.
För många av oss som bott här ett tag är Du en välkänd person men för nya Kirsebergabor – som du ju tillägnar din nyutgåva – kanske du kan berätta lite om ditt engagemang för området genom tiderna och vad det ledde till.
Vi, min familj och jag kände oss hemma direkt och jag har stannat i över 50 år!
Som boende här blev vi mycket engagerade i biblioteksexperimentet 1970 och det året bildade vi Kirsebergs byalag, som blev känt långt utanför Malmö. Då handlade det mycket om att rädda stadsdelens äldre delar från rivning, men också att stärka gemenskapen. Att utforska historien blev en del av det hela och på frågan:
”Kan man påverka en stadsdels utveckling genom att utforska och väcka historien till liv?”, tror jag på ett försiktigt ”ja”.
I Skånskans artikel från bokreleasen berättas om en tjej som bott här med hennes pojkvän i tre år: Hon berättar:
”När vi kom hit blev vi direkt förtjusta. Här på Backarna bygger man sitt nätverk snabbt, vi älskar det!”
Vår upplevelse av Kirseberg 1967 är ju nästan samma som deras 50 år senare!
Vid ett tidigare möte förklarade Du ingående omslagsbilden till boken. Kanske Du kan göra det igen? Det var mycket givande.
Collaget på omslaget har jag kallat ”Lundavägen genom tiderna”. Skylten är nutid och gänget som kommer gående är Backabor årgång 1992.
I horisonten skymtas Lomma bukten och den lilla Kirsebergs backen. Bakom spårvagnen ser man den stora Kirsebergs backen. Det var på backens topp som majgrevar korades och häxor brändes. Båda backarna blev grustag och utplånades helt under 1800-talet. Den starkt växande industristaden Malmö behövde mycket grus till byggen och anläggningar. Den ståtliga Högamöllan byggdes 1805. Nedanför den sitter ett gäng backaungar; kanske några av berättarna i boken!
Nutid finns på omslagets baksida. Jeanette Rosengren guidar en grupp som är på barnvagnsvandring på Kirseberg.
Om vi talar lite om framtiden istället! 🙂 Vad önskar du för Kirseberg inför framtiden nu när vi går in i ganska stora förändringar genom nybyggnation och gentrifiering?
Den här frågan har jag funderat mycket på under dessa märkliga coronadagar. Vilka erfarenheter kommer att prägla tiden efter den här krisen? Kommer städerna att utvecklas i lika raskt tempo som under de senaste decennierna? Blir det en lågkonjunktur och byggkris?
Men du frågar om min önskan och den är att stora förändringar i området ska få ta tid och så blir det kanske – vem vet? Något som är spännande med Kirseberg är att man här kan avläsa spår från så många historiska samhällsförändringar.
Och till slut. Kommer man att kunna köpa boken direkt på Backarna någonstans eller gäller endast Kira Förlags webshop?
Boken kan lånas på biblioteket eller köpas hos flera webbokhandlare; såsom Adlibris, Bokus, Bilder i Syd. Den finns hos ”Socker och kanel” och ”Bernard på Backarna” och kommer att säljas på fler ställen i stadsdelen, hoppas jag.
Och allra sist. Vilka böcker läser Du själv just nu?
De senast lästa böckerna är Ålevangeliet av Patrik Svensson och Antropocen av Sverker Sörlin. Rekommenderas varmt!
———————————-
Stöd gärna Kirsebergs Allehandas ideella verksamhet genom att swisha en ”20”:a till 0708268421