Min fantastiska mormor Ester!

Jag möter upp med HANS JÄRNSTRÖM utanför hans lägenhet på

Högamöllegatan, Kirseberg

Högamöllegatan i Kirseberg. Han har varit i stan för ett ärende och stiger nu solbränd och leende av cykeln i sommarvärmen i T-shirts och sommarshorts. Vi har bestämt oss för att träffas och prata om det gamla Backarna som nu finns kvar endast hos några få, som minnen i deras ögon om en svunnen tid.

MIN FAR SEGLADE PÅ ASIEN

Gångstig upp till vattentornet

Efter att vi har slagit oss ner i hans soffgrupp i storarummet tittar jag storögt på de allehanda ting som hänger på väggar, står på bord och i skåp. HANS som har gått ut till köket för att hämta oss något att dricka säger därifrån:

Shanghai, Kina

– Min far HERBERT JÄRNSTRÖM, kallad ”Bodde”, var sjöman i ungdomen. Han seglade bl a på Asien och var till Kina och Indien.

Koffert från Kina

De två fina kofferterna du ser i hallen hade han t ex med sig hem. Och Buddhastatyn överst på bokhyllan. Det är elfenben i den, men det får du inte säga.

Vi skrattar. HANS som nu kommit in i storarummet fortsätter:

– Där hänger förresten deras bröllopsfoto på väggen. Jag ska leta reda på ett foto på mormor Ester Sörenson för jag har förstått att det är henne du är mest nyfiken på.

Herbert ”Bodde” och Inger Järnström

Jag nickar. HANS har berättat tidigare om sin fantastiska mormor Ester; en affärskvinna av stora mått. Hennes liv var att köpa och sälja. Tänk om man hade kunnat få träffa henne, men tyvärr är hon borta sedan 1986.

ESTER SÖRENSON

Ester handlade med dödsbon, företagskonkurser, auktioner mm samt sålde hundvalpar som hon hämtade i Danmark. Hundvalparna hade hon hemma i lägenheten. HANS fick själv en liten Yorkshireterrier av henne som han kallade Ulla och som levde i 16 år.

Yorkshireterriern Ulla blev 16 år.

Han berättar mer:

– Jag kunde komma hem till dem på Gula Faran på Norra Bulltoftavägen, där de flesta i min släkt bodde förresten. Morfar Kaj brukade ligga på sängen efter arbetet och vila med ett åttatal hundvalpar i famnen. Efter en stund kunde mormor Ester komma in genom dörren med sin stora ”plånbok”, vilket var en damhandväska av modell större. Hon vände den upp och ner över köksbordet

Ester Sörenson 1901 – 1986

och ur trillade dagens förtjänst i form av sedlar och mynt. Sedan satte hon sig att börja räkna.

Mor Inger med apan Jack

APAN JACK

Det var min mormors bror KNUT  som hade en apa, fortsätter han, men jag är inte riktigt säker på hur Jack dök upp, ja så hette han i varje fall. Knut hyrde  ett garage vid mormor. Han  bodde själv i en paradvåning nere vid Drottningtorget. Han var antikvitetshandlare med butik i Malmö.

I vart fall så hände följande; morfars bror Erik från Östergård brukade gömma en kvarting vodka i  garaget för sin frus skull.. En dag befann sig Jack i  garaget, hittade spriten och drack sig full. Sedan hittade han troligen tändstickor och sedan tog det inte lång tid innan i stort sett hela garaget brann ner! Jack skämdes efteråt; han förstod precis vad han hade gjort! Vi skrattar. En riktigt rolig Backahistoria!

UPPVÄXTEN PÅ BACKARNA

Jag undrar var han själv växte upp. HANS berättar att han föddes 1952 på Almedalsgatan på andra sidan Lundavägen. Här nere, säger han och pekar illustrativt i luften. Där bodde min far HERBERT JÄRNSTRÖM, min mor INGER  och jag. Vi hade en liten etta och delade vattenklosett med två andra grannar ute på svalen. I lägenheten fanns bara en ho med kallvatten. Men hos mormor fanns det badrum! Eller så badade man en gång i veckan i källaren på Kirsebergsskolan hos fru Silverberg. Sedan flyttade vi till Musketörsgatan 1964, där fick vi eget badrum. Jag var väl 12-13 år då.

TIDEN I SKOLAN

Kirsebergsskolan

-Har du inget bus från skoltiden att berätta om nu så här i efterhand, undrar jag nyfiket.

-Jodå, svara HANS. Jag får väl ta något som går att trycka.. Jag var en ganska busig kille och skickade till Mellersta Förstadsskolan en period för att lärarna skulle få lite ro. Men sen gick jag på Bulltoftaskolan fram till sexan. Jo, så här var det: på Kirsebergsskolan hade vi syslöjd på översta våningen som vetter mot Lundavägen. Där fanns stora fönster med ganska breda fönsterbleck. En dag fick jag för mig att promenera där fram och tillbaka utanför fönstret till lärarinnans förskräckelse. Men de andra eleverna tyckte det var kul. Tja, man kunde slagit ihjäl sig men så tänkte man inte på det på den tiden. En annan gång skruvade jag ur alla proppar i ett proppskåp och la dem i en klasskamrats portfölj så han fick skulden för det. Ja, nu vill jag inte minnas mer..

BOLLEN I BURKEN

På fritiden hade vi kul bl a a lekte vi ”bollen i burken”. Den gick till så att vi delade upp oss i två lag med 4-5 pojkar och flickor i varje. Sedan ställde vi en tom plåtburk upp och ner mellan 11-13 på Musketörsgatan. Om det var vårt lag som skulle gömma sig stack vi iväg fort som bara den. Ett av mina gömställen var in genom porten rakt emot Mässingshornet och sedan högst upp i trapphuset. Om någon letade upp en fick man försöka springa så fort man kunde till plåtburken och sparka iväg den. Då blev man fri från att bli tagen.

FAMILJELIVET PÅ ALLHEMSGATAN

– Stannade du kvar på Backarna efter skolan och lumpen, undrar jag.

Hans berättar att han fick en etta på Allhemsgatan på botten under lumpartiden. Den slog han sedan ihop med andra ettor tills det blev en femma. Där bodde han med sin fru Eva och deras två barn Tobias och Christoffer i 22 år. Hans far, som var bas på Stadion ordnade jobb åt honom och där blev han kvar i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. ”Trivs man så trivs man, säger HANS, när vi läser korrekturen. Det fanns ingen anledning att byta jobb.”

Hans Järnström på Stadion

Efter en tid i ett radhus i Bulltofta bor han nu ensam på Högamöllegatan och är pensionär.

Så hur går det med pensionärslivet, undrar jag.

– Jag cyklar mycket men jag har också några mopeder jag mixtrar med. Annars umgås jag mest med mina barn och en och annan gammal skolkompis. Jag turistar en del; jag var t ex till Danmark för två veckor sedan. Annars brukar jag åka till Thailand ganska ofta. Jag åker när vintern kommer, en månad typ. Jag har varit där 7-8 gånger.

En del av Hans många fina priser

 

 

 

 

 

Vi fortsätter på spåret om hans barndom:

– Jag minns min barndom som en trygg tid, berättar HANS. Jag hade ett 30-tal släktingar runt om på Backarna. Två mostrar bodde i tornet. Mamma hade 9 syskon; Lena, Ann-Marie, Margareta, Ingrid, Kerstin, John, Lars-Göran kallad ”Ponne”, han bodde i villa i Rostorp, Lotti och Inga. De och alla mina kusiner sågs hos mormor för söndagsmiddag då och då vid födelsedagar och speciella tillfällen. Oj, som mormor kunde laga mat! Jag minns hennes avredda sparrissoppa som förrätt, den var gudagod!

ESTERS IMPERIUM

I en av hennes kökslådor låg hundratals nycklar. De gick till alla hennes fastigheter. Hon visste precis vilken nyckel som gick vart. Hon kunde säga: Ta den, Hans! utan att blinka. Mormor ägde alltid 7-8 fastigheter samtidigt; sålde hon en köpte hon till en annan. Hon hade dem som förråd för alla sin prylar hon köpte och sålde i sin tur. Fastigheterna kunde ligga lite var som helst; ett tag ägde hon Mässingshornet och det gula huset där Christer Lindell nu bor i. De var fulla av allsköns prylar. Hon ägde också en akvarieaffär på Solgatan 17 ett tag samt andra hus på Backarna t ex på Korngatan. Andra hus låg på Södra Sallerupsvägen, i Bökeberg med flera platser.

LASTBILSFÄRDERNA

-Till hjälp att forsla allt mormor köpte och sålde hade hon mig, mina kusiner Lars och Staffan och morfar, fortsätter HANS. Vi åkte med lastbilen dit hon pekade. Att få plats i hytten allihop var inte lätt; där var oftast fullt med prylar på mormors sida. Ibland åkte vi pojkar på flaket under en stor matta. En gång köpte hon upp hela inkråmet när gamla Wessels på gågatan nere i stan lades ner. På den tiden var ett ekgolv 10-12 mm tjockt! Då fick vi pojkar montera ner ljusarmaturen och inte nog med det. Vi fick lägga lysrören för sig och själva hållaren för sig för det gav mer pengar att sälja dem var för sig. Ja, hon var otrolig min mormor! En gång var vi på bonna-auktion i Svedala. Hux flux hade hon köpt en stor båt för 1000 kr! Mormor, sa vi, du kan inte få med dig den på flaket och var ska du ha den hemma? – Vänta ni, sa hon finurligt och innan vi hade åkt hem hade hon sålt den för 1500 kr utan att ha flyttat på den så mycket som en millimeter!

Vy mot Tjuvaparken

RAKLA ROMANI

Hon handlade också med romerna som bodde i Kirseberg på den tiden. De höll bl a till i ”Zigenarskogen” som vi sa på den tiden, säger HANS. Skogen låg på högersidan om Vattenverksvägen om man åker ut från Kirseberg och ska till Inre Ringleden. Där nu alla företag ligger.

Dit åkte vi i alla fall för att handla med koppar. De gjorde också smycken som vi köpte. Där kom min romani till pass; genom att man lekte med romer lärde man sig ”rakla romani”, säger Hans och sätter igång med en låg ramsa jag inte förstår ett ord av.

– Köpte och sålde hon alla lastbilar ni hade under åren också, undrar

Kaj Sörenson 1896 – 1994

jag. Nej, svarar Hans. Det gjorde faktiskt morfar Kaj. Han testade alltid en ny i Oxiebacken. Gick den bra där så var den ok. Varje gång han vred om tändstiftet sa han alltid; ”och så rullar vi på kuttingen igen då”. Jag har alltid undrat vad kuttingen betydde men man frågade aldrig. Morfar hade också fåglar hemma. Han vann SM i herzervissling. Här ser du kaffekvarnen han malde fågelfoder i! Brödsmulor, ägg mm.

Hans visar morfar Kajs kaffekvarn som malde brödrester och ägg till fåglarna.

Morfar var också med i boken ”Livet på Backarna” av Ann-Marie Thagaard, så det här att jag nu blir med på Kirsebergs Allehandas hemsida på nätet är ju logiskt! Vi skrattar.

Vi har nu kommit till slutet av intervjun och jag ber om fler foton, helst på ESTER SÖRENSON som jag nu är ett stort fan av! HANS börjar öppna en mängd lådor i bokhyllan fullproppade med foton och album. Vi resignerar inför mängden. HANS lovar att leta tills nästa vecka när vi ska ses och stämma av intervjun.

– Jag får ner och ”roda” i lådorna, säger han leende. Det är romani för ”leta”. Och jag förstår att du vill ha ett på min mormor!

Jag svarar ja och håller tummarna tyst för mig själv..

Mer att läsa: Det var musik och dans vid mattestången!

Vattentornets historia


Tyckte du om vad du läste? Swisha gärna en uppmuntranspeng till 0708268421