”Det var musik och dans vid ”mattebommen”.”

Gula Faran

”Gula faran” kallades två barnrikehus på Backarna som ursprungligen byggdes på 1920-talet av SJ för sina tjänstemän. De bestod av ett rum och kök. På 1930-talet såldes de till Malmö Stad.

Julgransfoto från Per Anderssons fönster i Kirseberg med Gula Faran i bakgrunden.

På fotot under syns de två husen 1955 vid Norra Bulltoftavägen, uppe till höger, där idag radhus med trädgårdar ligger mot gatan: (klicka för förstoring)

Vy över Kirseberg med Rostorp i bakgrunden.

 

 

BOSTADSKRIS IGEN

30-talet såg återigen en bostadskris i Malmö – det verkar vara en naturlag för staden 🙂 På den tiden var bostäder endast en kommunal angelägenhet men 17 februari 1935 bestämmer sig staten för att ta sitt ansvar. I riksdagen beslutas då om statliga program som skulle ge stöd  åt ”eftersatta befolkningsgrupper”.

Ur Projektgruppen Boende-Kirsebergs dokumentation. 1978

Detta ledde i sin tur till att stadsfullmäktige i Malmö den 29 april 1938 kunde anslå ekonomiska medel i frågan. De beviljade en ombyggnad av kvarter Krusmyntan 8 och 9 till ”barnrika familjer”. De gamla enrumslägenheterna omvandlades till trerummare med WC, badrum och centralvärme.

 

 

MALMÖ STADS DÅTIDA POLICY

Kirseberg hade under åren använts av kommunen för att placera ut ett antal negativa institutioner såsom fängelset, inackorderingshemmet i Hammargården och Östra sjukhuset. I samma anda samlade kommunen nu mer och mer problemfamiljer i husen och ett negativt rykte skapades.  Kirseberg News har fått höra en förklaring till namnet ”Gula faran” som kanske är sann: Husen var rappade med gulaktig kalk o stenfoten var tjärad. Samtidigt, sedan 1900-talets början,  ansåg man att asiater utgjorde ett hot mot västvärlden, den ”gula faran”. Namnet användes sedan i överförd bemärkelse: mången hotfull bråkstake växte upp där.

Gula Faran

 

 

SLUTET PÅ  EN EPOK

Vid 1970-talets början användes husen som genomgångshus och många lägenheter stod tomma. Fastighetskontoret ansåg dem inte värda att ta hand om, de förföll ännu mer och hotades med rivning. Men det skedde inte utan protester: Projektgruppen Boende-Kirseberg skrev en dokumentation över husens historia och pläderade för att de skulle bevaras. Det är ur denna som Kirseberg News har hittat all fakta till detta inlägg. Du kan läsa häftet i sin helhet på Kirsebergsbiblioteket. Gruppen försökte också skapa opinion och skrev insändare såsom denna:

Där skriver man bl a att husen är i god grundkondition och redan ombyggda till större lägenheter, så:

”Husen är fina representanter för barnrikehusens tid och ett led i Kirsebergs utveckling, Varför ska man alltid ta död på arbetarklassen historia!”

Men det gick som det gick och husen revs 1983:

Foto: Göran Helgesson

 

Foto: Göran Helgesson

MINNEN från HUSEN

Hur var det nu att bo i Gula faran?

Herr och fru Sörensson, berättar:
” Det var bara bra när vi flyttade in 1938. Gula faran var ju barnrikehus så det var stora familjer som bodde där. Men det var bara familjer som inte tidigare hade sökt socialhjälp som fick bo där, så det var rejäla människor. De flesta stannade ganska länge i husen och man umgicks med varandra och hade fester på gården. Det var musik och dans vid mattebommen. Senare ökade flyttningen i och med att barnen växte upp och flyttade hemifrån och snart fanns ett nytt klientel i husen och det blev mer och mer bråk.”

Lena Hansson tillsammans med föräldrarna Ester Sörensen och Kaj samt svärfar Gustav Malmö 1978
Namninsamling för att rädda barnrikehusen från rivning.

Maria Lindsjö skriver i FB-gruppen Malmö- ett historiskt perspektiv om sina minnen därifrån ca 1962/63 (tack för bidrag):

”Vi åkte dit från Jerusalemsgatan där jag bodde till ”Gula faran” med mina föräldrar till våra bekanta där för att leka med deras barn jämnåriga med oss och för att få bada i ett modernt badkar. Kan ni tänka er vilken upplevelse det var för oss barn som på den tiden fick bada i en zinkbalja i ett gasspisuppvärmt kök där man fick mata i 25 öringar i en gasbössa så fick man gas levererad visst antal timmar.” Vill du läsa mer kommentarer gå till FB-gruppen; husen verkar väcka mycket minnen! 🙂

Thorvald Sjöström berättar på Kulturbron om husen:”Jag minns att vi som barn brukade skrämma varandra med att säga, ”Titta där kommer Svarta Damen” eller, ”Tyst, jag tyckte jag hörde Svarta Damen”. Vi brukade sitta i våra trappor eller på vindarna, när det var dåligt väder utomhus och berätta spökhistorier för varandra. Då var ofta ”Svarta Damen” på tapeten.Ja, ibland var ju även ”Gula faran” med i våra skrämselhistorier. Det hände att vi var alldeles skräckslagna av alla historier vi hittade på, att vi knappast vågade gå över gården när vi skulle hem.”  http://www.kulturbron.com/malmos_historia.htm

Ingvar Nilsson skriver i sin bok ”Malmöpågar” ( www.kiraforlag.se) :

” Intill det hemska fängelset låg ett par hus på Norra Bulltoftavägen som kallades för Gula Faran. Svarta damen uppgavs bo i ett av husen där.  Svarta damen tillhörde den sortens hiskeliga spöken som visade sig mitt på dagen. Hon gick inte normalt utan svävade förbi människorna på en halv meters höjd från marken. Hon var klädd i en lång svart klänning som helt dolde hennes skor. Damens huvud var täckt av en svart slöja och de som trots denna sett hennes ansikte påstod med bestämdhet att hon inte hade riktiga ögon utan enbart ett par tomma hål. Varje gång vi barn skulle till Beijers Park för att leka sprang vi alltid fort förbi Gula faran och vågade inte titta in mot husen”.

En känd person från Backarna  är fotbollspelaren Robert Prytz. Han föddes i ett av husen  ”med fyra bröder och tre systrar och med bollen som sin bästa vän” som det står det i följande artikel, väl värd att läsa.

———  FÖRDJUPNING ———-

När Kirsebergs Allehanda sökte bilder via Malmö Museum och Malmö Stads bildarkiv för inlägget gick det inte att hitta en enda bild på husen. Inte heller stadens guider tar upp så mycket om områdets historia i sina turer.

Nu  har ju pendeln svängt och Kirseberg exploateras igen. Gamla, trygga platser för Kirsebergsbor såsom Hörnan och servicehuset har stängts ner. Läs gärna mer vad Kristoffer Zetterström skriver om nutidens ”glassiga” policy.

————- X——————