Den som säger detta är Carl Carson,  ägare till en berömd herrekipering i centrala Malmö i sitt vuxna liv, när han summerar sitt liv i boken ”Ur minnenas mångfald” (1986). Boken finns att låna på Kirsebergsbiblioteket; jag tar mig friheten att återge några sidor om hans barndom och uppväxt på Backarna i början av seklet 1900. Jag tror inte han misstycker. Hans barnbarn Per Cason har medgivit kopiering ur boken.

Vi får följa en pojks liv i en fattig familj; hur han med flit och iver skaffar sig arbete efter arbete även i unga år. Sommaren 1910, 10 år gammal, började han som fåraherde åt slaktarmästaren Magnus Nilsson som bodde på Torngatan. Med en arbetsdag på 12 timmar fick han efter en hel sommar 15 kr i handen. Då hade han skött och vallat de slaktdjur som fanns i ”hoddorna” söder om Torngatan. Man får säga att djurhållningen var då bättre förr!

För att förstå hur han kunde valla får ut från Kirseberg måste vi förstå att på den tiden var inte Norra hamnen ännu byggd, dvs havet gick ända in till Kirseberg med betesängar längs kustlinjen fram till Sege å. Tänk vilken badplats det hade varit idag! Ett ”Kibban” med sin motsvarighet till ”Ribban”.

 

 

 

 

Föräldrarna bodde först på Torngatan, sedan på Källargatan 18. Detta sista hus har ”ryggen” åt Kirsebergsgatan med trädgården mot Källargatan. Idag finns ett högt staket mot insyn, men såhär såg det ut när hans föräldrar en snöig dag poserar där:

 

 

 

 

 

Här följer de sidor jag valt att ta ut: