Okänd skribent i Sydsvenskan 1972 skriver:

” Det är vid sekelskiftet, säg 1902. Vi bicyklar i Malmö östra utkant, riktning Lund. Vi har passerat Kirsebergs backar och Höga Mölla, framåtlutade i sadeln, med kedjan knirkande för ansträngningar. Nu kan vi pusta ut och åka frihjul.

Här är rena landet. Till vänster, bortom tågskenorna, har man strandängarna mot Lommabukten. Det luktar gräs och tång ända hit. På höger hand, ute vid vägen, ligger ett litet ställe: en vitrappad boningslänga och ett stall i vinkel. Ägorna är på arton tunnland, hälften åker, hälften trädgård. Och i trädgården står en ryttarstaty, nästan lika hög som Carl Gustaf inne på Stortorget – fast inte av samma ädla material, här är det cement. Ägarens dövstumme svåger har gjutit belätet. Detta är Rostorp, säg 1902.

Skribenten fortsätter:

Första ledet i namnet kommer av Rosander; Ander Nilsson Rosander född 1861. Han hade varit artillerist och skomakare innan han etablerade sig som åkare. Han köpte stället 1895 och flyttade in tre år senare. Förutom hästar höll han kor, får och svin.

Frun som hette Lovisa skötte trädgården; varje morgon tog hon in till Drottningtorget och sålde grönsaker. Min mor brukade handla i hennes stånd och hade ampla ord för gumman: : Vill man ha riktigt mjäll purjolök ska man gå till Lovisa!

Detta måste ha varit före 1931. Någon gång det året flyttade hon och hennes man från Rostorp – därefter raserades gård, trädgård och staty.