I Sydsvenskan 1979 skriver Bertil Widerberg om ryttarstatyn och Rostorp – han har efterlyst mer information runt den – :

”Vem har inte hört av sig om inte Rosanders dotter! Hon vill inte framträda med namn och det får man respektera. Men berättar gör hon gärna:

– Det var härligt att vara barn därute, fastän det var ett blåshål!.. jag brukade kalla det Blåsentorp. Som jag minns det hade far slutat med åkerrörelsen och övergått till jordbruk. Jag fick följa med honom när han plöjde ( vi hade 10 tunnland åker och lika mycket trädgård). Där sprang jag efter och trampade till fårorna. Trädgården skötte mor.

Så här såg stället ut på sista tiden! Hon visar en oljemålning, odaterad men av obestämt 20-talslycke: signaturen är E. J-son. Under fruktträden, mot fonden av den lilla mangårdsbyggnadens länga, avtecknar sig ett vitt högt spökelse. Det är ryttarstatyn, tillverkad av Rosanders dövstumme svåger.

– Och här är förebilden! Det är en porslinsstatyett av okänd fabrikation men av vag Staffordshire-apparition. Högt på en aprikosfärgad häst sitter en ryttare i en röd uniformsrock, men epaletter och svärd och svarta stövlar. Huvudbonaden påminner om en toppig greandjärkask.

– Far köpte statyetten på en fiskeskuta i hamnen, jag tror vid Suellskajen. Det brukade vara sådan försäljning bland sillabåtarna.

– Min mor var en duktig kvinna. Hon odlade alla sorters grönsaker och frukt.. potatis, morötter, gurkor, jordgubbar, purjolök, och varje morgon spände hon Munther för kärran och tog in till Drottningtorget. Där hade hon ett par tre rutor nära brunnskaret. På sommaren kunde hon vara uppe redan vid tretiden för att hinna skörda och packa grönsakerna. Därinne i Malmö brukade hon parkera hästen och vagnen på gården till A P Sjöbergs  fastighet, där på hörnet av torget och Norregatan. Munther var svart, kommer jag ihåg och mor hade själv kört in honom.