”Härligt vara barn ute på ”Blåsentorp!”

I Sydsvenskan 1979 skriver Bertil Widerberg om ryttarstatyn och Rostorp – han har efterlyst mer information runt den – :

”Vem har inte hört av sig om inte Rosanders dotter! Hon vill inte framträda med namn och det får man respektera. Men berättar gör hon gärna:

– Det var härligt att vara barn därute, fastän det var ett blåshål!.. jag brukade kalla det Blåsentorp. Som jag minns det hade far slutat med åkerrörelsen och övergått till jordbruk. Jag fick följa med honom när han plöjde ( vi hade 10 tunnland åker och lika mycket trädgård). Där sprang jag efter och trampade till fårorna. Trädgården skötte mor.

Så här såg stället ut på sista tiden! Hon visar en oljemålning, odaterad men av obestämt 20-talslycke: signaturen är E. J-son. Under fruktträden, mot fonden av den lilla mangårdsbyggnadens länga, avtecknar sig ett vitt högt spökelse. Det är ryttarstatyn, tillverkad av Rosanders dövstumme svåger.

– Och här är förebilden! Det är en porslinsstatyett av okänd fabrikation men av vag Staffordshire-apparition. Högt på en aprikosfärgad häst sitter en ryttare i en röd uniformsrock, men epaletter och svärd och svarta stövlar. Huvudbonaden påminner om en toppig greandjärkask.

– Far köpte statyetten på en fiskeskuta i hamnen, jag tror vid Suellskajen. Det brukade vara sådan försäljning bland sillabåtarna.

– Min mor var en duktig kvinna. Hon odlade alla sorters grönsaker och frukt.. potatis, morötter, gurkor, jordgubbar, purjolök, och varje morgon spände hon Munther för kärran och tog in till Drottningtorget. Där hade hon ett par tre rutor nära brunnskaret. På sommaren kunde hon vara uppe redan vid tretiden för att hinna skörda och packa grönsakerna. Därinne i Malmö brukade hon parkera hästen och vagnen på gården till A P Sjöbergs  fastighet, där på hörnet av torget och Norregatan. Munther var svart, kommer jag ihåg och mor hade själv kört in honom.

Torp med ryttarstaty blev egnahemsområde

Okänd skribent i Sydsvenskan 1972 skriver:

” Det är vid sekelskiftet, säg 1902. Vi bicyklar i Malmö östra utkant, riktning Lund. Vi har passerat Kirsebergs backar och Höga Mölla, framåtlutade i sadeln, med kedjan knirkande för ansträngningar. Nu kan vi pusta ut och åka frihjul.

Här är rena landet. Till vänster, bortom tågskenorna, har man strandängarna mot Lommabukten. Det luktar gräs och tång ända hit. På höger hand, ute vid vägen, ligger ett litet ställe: en vitrappad boningslänga och ett stall i vinkel. Ägorna är på arton tunnland, hälften åker, hälften trädgård. Och i trädgården står en ryttarstaty, nästan lika hög som Carl Gustaf inne på Stortorget – fast inte av samma ädla material, här är det cement. Ägarens dövstumme svåger har gjutit belätet. Detta är Rostorp, säg 1902.

Skribenten fortsätter:

Första ledet i namnet kommer av Rosander; Ander Nilsson Rosander född 1861. Han hade varit artillerist och skomakare innan han etablerade sig som åkare. Han köpte stället 1895 och flyttade in tre år senare. Förutom hästar höll han kor, får och svin.

Frun som hette Lovisa skötte trädgården; varje morgon tog hon in till Drottningtorget och sålde grönsaker. Min mor brukade handla i hennes stånd och hade ampla ord för gumman: : Vill man ha riktigt mjäll purjolök ska man gå till Lovisa!

Detta måste ha varit före 1931. Någon gång det året flyttade hon och hennes man från Rostorp – därefter raserades gård, trädgård och staty.

Första spårvagnen kom till Rostorp 15 september 1930!

Till Sydsvenskans serie om 30-talets Malmö skickade 1980 Elsa Andersson in ett foto på första spårvagnen till Rostorp. Hon skriver i ett följebrev:
” Sänder här ett foto, som visar den allra första spårvagnen, som anlänt till den  nya hållplatsen vid Dalhemsgatan på Lundavägen. Det var efter många uppvaktningar hos de kommunala myndigheterna från Rostorps EgnaHemsförenings sida som ”Ettans” sträckning äntligen blev förlängd hitut efter att tidigare haft sin ändhållplats vid Kirsebergsskolan. Belåtna Rostorpsbor visar sin tacksamhet genom att välkomna tjänstgörande spårvägspersonal med kaffe med dopp i arla morgonstund den 15 september 1930.”

Bengt från Backarna är ”hooked” på Huahin!

 

Bengt och jag sitter och pratar om hans kärlek till ett fjärran land, en mulen oktoberkväll på Backarna. ”Hooked” betyder att man känner sig fångad av något, att man gillar något skarpt och det är just det ordet Bengt använder när han berättar om första gången han kom till Thailand för 13 år sedan. Då var han där bara på en tre veckors semesterresa, inspirerad av Christer Lindell som tidigare hade en restaurang i Ko Samui en period.. Sedan dess har han återvänt med jämna mellanrum för både resor runt i landet och för mer stilla perioder.

Bengt redo att ge sig av igen.

 

Nu har han återigen varit hemma ett tag för att hälsa på nära och kära. Om några dagar bär det av på en ny resa. Hans resväska står redan packad bredvid honom medan vi samtalar. Den är inte så stor; han reser ”light”: han har ett hotellrum som han återvänder till i Huahin varje gång han kommer. Där har han bott in sig med lite saker. Där bor också hans sambo Bee. Hon är från norra Thailand.
– Nu för tiden brukar jag stanna där ca 4 månader varje gång, berättar han. Tidigare reste jag runt en hel del men nu när jag är pensionär och lite äldre tar jag det lugnare.

Huahins järnvägsstation

EN NY EMIGRATIONSVÃ…G

Förutom de som lever växelvis utomlands idag upplever Sverige även en ny emigrationsvåg. Det är människor som för gott bosätter sig i utlandet och inte återvänder. Den trenden är ”större än någonsin” enligt SCB. Varje år utvandrar cirka 50 000 personer, både invandrare och svenskar, av okända anledningar. Märkligt nog har SCB inga siffror på vilka delar av befolkningen det är som emigrerar. Utvandringen och dess höga siffror har hamnat i skuggan av invandringen, men den håller på att anta proportioner som liknar den stora emigrationen runt sekelskiftet 1900 till Amerika.

Bengt tillhör den andra gruppen: de ca 10 % över 60 år som växelbor mellan Sverige och utlandet. Organisationen ”Svenskar i världen” gör då och då en uppdatering på antalet utlandsboende och 2015 var det ca 660 000 personer totalt (7 % av befolkningen). De betecknar en person som utlandsboende som tillbringar mer än 6 månader av året utomlands. Organisation verkar för alla utlandsboendes bästa. De kan t ex hjälpa till med en återflytt när regler mm har ändrats och krånglar till det. Bland de länder som är populära har Thailand fått ett starkt uppsving i statistiken; bara på några år har antalet svenskar fördubblats därnere, från 10 000 till 20 000. Annars håller vi svenskar oss mest i västvärlden; Storbrittanien, USA och Spanien. http://www.sviv.se/…/2015/06/660-000-svenskar-bor-utomlands/

DEN AVSLAPPNADE ATMOSFÄREN

– Jag reser för klimatet, maten och den avslappnade,sociala atmosfären, säger Bengt. Jag har blivit förändrad genom åren av det. Förr var jag mycket mer aggressiv och stressad men nu kan jag slappna av som jag aldrig gjorde i Sverige. Människor är genuint vänliga och lätta att få kontakt med. På hotellet där jag bor fungerar det som en slags storfamilj; både personal och andra boende, både européer och thailändare, umgås och hjälps åt.
Från mina fönster kan jag se bergen på ena sidan och havet från den andra, fortsätter han. Det tar bara 10 minuter med cykel ner till stranden där Bee, min sambo och jag oftast befinner oss på förmiddagarna. Då solar, badar och motionerar vi lite; förr gick jag en halvmil fram och tillbaka längs stranden, men för att få lite variation har vi nu köpt bollar som vi leker med. När middagstid kommer cyklar vi hemåt för lunch och siesta: solen kan vara ganska stark under eftermiddagstiden. Det är som att man önskar sig lite ”regn och blåst” ibland, skrattar Bengt. Framåt kvällen träffar vi vänner, ibland tillsammans, ibland var för sig: jag tar min motorcykel till en sportklubb där ett gäng skandinaver samlas för att hålla sig uppdaterade om lite av varje.

Sambon Bee lyssnar på musik och virkar.

TIPS INFÖR FÖRSTA RESAN

– Kan du ge lite tips för en förstagångsresande? undrar Kirseberg News. Aftonbladet hade ett löp med ”här är de bästa solländerna att flytta till” häromdagen. Men om vi håller oss till Thailand, vad kan du säga då?
– Jag skulle genast föreslå min stad HUAHIN på östkusten i Thailand. Den ligger ca 20 mil sydväst om Bangkok. Den staden har allt! utbrister Bengt. Stränder, berg, stad med marknader, god mat, vänligt folk. När det gäller bästa tid på året så kanske man ska undvika de svenska sommarmånaderna och en bit in i september: då härjar monsunregnen varje dag ett par timmar åt gången. Välj en resa först på bara några veckor och känn efter hur du gillar det. Om du fortfarande tycker det var en bra resa när du kommer hem, så återkom på en längre.
När det gäller visa så får man automatiskt en månads uppehållstillstånd så fort man stiger av flygplanet, fortsätter han. Sedan kan man förlänga 3 månader i taget genom att resa ut till ett angränsande land och ansöka om nytt visum på en thailändsk ambassad. Sådär kan man hålla på länge. Det finns också ettårsvisum men då ska man ha lite pengar på banken.

Huahin market street

Kirseberg News undrar hur man gör om man blir lite krasslig. Svaret blir att apoteken därnere fungerar lite som vårdcentraler på så sätt att man först går dit innan man besöker ett sjukhus. Då kan man få goda råd och tabletter som en första åtgärd. Bengt berättar också att man får mycket mer för sina pengar därnere: du har 5 ggr mer köpkraft där än i Sverige, säger han.

Nu är det dags för att ta ett kort på Bengt och vi bestämmer oss för en plats utomhus på Backarna, så man riktigt ser varifrån han reser. Vad passar då inte bättre än utanför ett gatuhus på Kirsebergsgatan!  Efter fotograferingen kramar vi om varandra och jag önskar honom lycklig resa till solen och värmen. Här hemma går vi mot ett allt större mörker när nu snart november inträder. Det mörknar allt tidigare om kvällarna och julstressen känns inte såå långt borta…