Platser där det går att skönja själens ursprung

Rubriken är ett citat ur en uppsats av Kristoffer Zetterström som jag fått mig tillhanda. Jag får texten när det precis har skrivits i tidningarna att gamla koloniområdet vid Östervärn kommer att omvandlas till 800 bostäder. Startskottet har gått för en modernisering av Backarnas omnejd.

Jag bad att få publicera hans jämförande arbete av Mässingshornet i Kirseberg och pub Trillians i engelska Newcastle och väntade mig en något torr redovisning; istället fick jag en text som likt en berättande rocklåt beskriver kampen mellan profit och privat i posturbana stadsmiljöer från 80-talet fram tills idag, med stor medkänsla.

Uppsatsen går att läsa på arkivsidan:http://kirsebergsallehanda.se/…/i-granden-sjunger-manni…/

Hej Kristoffer, vad fick dig att vilja skriva om just dessa två pubar som överlevt sedan 80-talet?

Under masterutbildningen i historia här i Malmö läste jag en kurs som behandlade postindustriella städer ur ett historiskt perspektiv. Tanken var att jämföra två europeiska städer som tidigare haft stora industrier för att se hur de förändrats. Tillsammans med mina kurskamrater reste jag så till Newcastle som vuxit fram i ett industriellt arv av bland annat gruvnäring och skeppsvarv för att utifrån någon specifik aspekt studera likheter och skillnader med Malmö som ju har en liknande historia.
I Storbritannien har man i mer än ett decennium talat om ”pubdöden” som något epidemiskt som spridit sig över öarna där stora så kallade pub companies kommit att ta över och dominera pubutbudet. De största pubkompanierna köper upp pubar och omvandlar dess innehavare till hyresgäster vilka som en följd av utgifter och olika avtal i många fall knappt har möjlighet att leva på de intäkter puben ger. Som exempel kan nämnas en pub vars årliga intäkter närmade sig 500 000 pund men där dess innehavare bara fick tillbaka runt 15 000 pund. Det finns också många exempel på hur dessa kompanier köpt upp pubfastigheter för att sedan sälja tillbaka dem till de ursprungliga ägarna för det tredubbla, alternativt stänga ner dem helt om de inte varit profitabla nog. Genom lite efterforskningar fick jag så nys om Trillians, en rockbar på en bakgata till shoppingstråken i Newcastle som hotades av nedläggning när ägaren Bramwell pub company sålde runt nittio av sina pubar och pubkompaniet som köpte upp Trillians inte såg lönsamheten i en obskyr källarpub med livespelningar och en alternativ publik. Att det sedan ändå överlevde var enkom tack vare att två privatpersoner slog sig samman och köpte det. De förstod värdet i att bevara en plats präglad av unicitet och karaktär i en värld där de allra flesta ställen blivit alltmer homogena och likriktade. Trillians har alltid varit och är fortfarande en plats dit alla är välkomna. Ägarna Barbara och Steve berättade att de bland sina stamkunder har ett gäng transvestiter som ser Trillians som det enda stället de vågar gå till. Följaktligen är deras pub ett av mycket få ställen i Newcastle dit polisen aldrig behöver komma.
Det är inte svårt att se Trillians identitetsskapande värde för grupper av människor som inte anser sig ha någon annan plats att bege sig till. Med utgångspunkt i det tycker jag att Mässingshornet har en liknande roll att fylla som upprätthållande av en lokal identitet på backarna. Det grundades ju från första början eftersom det inte riktigt fanns något motsvarande i Malmö. Och sedan har det mer eller mindre fått bestå som en plats där scenkonst får mycket utrymme och där det finns en speciell atmosfär. Det är en atmosfär som inte är helt självklar på så många ställen i Malmö. Och det känns som att få ställen erbjuder livemusik regelbundet och framför allt en öppen scen.

Du beskriver hur tråkiga affärskedjor tar över utrymmet i Newcastle centrum utan den minsta medkänsla för lokalt liv och dess autenticitet. Och nu oroar du dig för att Mässingshornet och Kirseberg ska gå i samma riktning. Är det inte just autenticitet som säljer idag? Människor är trötta på kedjor i all oändlighet.

Något som jag finner slående är hur identitetslösa så många större europeiska städer tenderar att vara i delar av innerstadskärnan. Alltid samma gågator med samma utbud som att det människor ska vilja ha är garantin i vetskapen att de vet vad de får alldeles oavsett vart de beger sig. Jämför exempelvis med Espresso house som nu tycks gå fjorton på dussinet bara i Malmös innerstad. Sedan tänker jag att det finns en utveckling där strävan mot autenticitet blir ett verktyg i gentrifieringen av staden. Kapitalstarka grupper ser värdet i unicitet och karaktär och eftersom kapital är det roder med vilket den här utvecklingen styrs, omformas staden utifrån dessa gruppers intressen. De styrande förstår att attraktionskraften ligger i vad de kapitalstarka grupperna eftersträvar. Ta exempelvis Möllan eller varför inte Kreuzberg i Berlin. Människor söker sig till vad de uppfattar som stadens själ, dess unicitet, för att absorbera den till fullo men de ofrånkomliga effekterna blir med tiden att dessa delar av staden blir alltmer exklusiva och exkluderande. De inte lika kapitalstarka grupperna tvingas längre ut på stadens utkant bortglömda och negligerade. Södermalm och Brooklyn är andra tydliga exempel. I förorterna kan de skrika hur högt de vill för det är ändå ingen som lyssnar. Då blir de desperata och politikerna agerar som en tidigare statsminister tyckte var enda utvägen: slå tillbaka med polis istället för att förstå symptomen och verkningarna. Det är ett effektivt sätt att skapa motsättningar och ökade sociala klyftor i en stad. För att inte tala om gängkriminalitet. En del verkar tro att dessa grupperingar bara uppstår av sig själva men den som bott i Rosengård eller Seved kan begripa att de formas ur ett sökande efter en gemensam identitet. En som formas underifrån, som en motvikt till etablissemanget och de priviligierade. Det värsta är att de allra flesta som inte är helt enfaldiga också förstår att det är så det fungerar men väljer att demonisera för att det är enklare att förakta ett beteende än att acceptera de problem ur vilket beteendet härrör. Det var kanske ett sidospår men poängen är densamma. Jag tror inte det går att bevara stadens själ med utgångspunkt i en marknadsekonomisk struktur där kapital och profit styr hur staden ska formas. Då blir själen smutsig och uniciteten urholkad. Då krävs det krafter som Barbara och Steve för att det värdefulla ska få bestå. Det krävs att en plats som Mässingshornet får fortsätta vara vad det är eftersom det är en plats som bidrar till att besjäla Kirseberg.

Vad skulle du vilja säga till byggherrar och stadsutvecklingskontor? Vad skulle du vilja säga till lokalbor? Finns det någon chans för själen i denna tid som är vår?

Jag tänker att det förmodligen måste börja högre upp på en politisk nivå och man kan ju bli uppgiven för mindre. Hela det politiska blocket känns som en enda stor gråskala. Ingen är så glad i att bete sig som en moderat som en socialdemokrat. I Malmö tjänar malmömodellen som ett klockrent exempel på hur kapitalorienterade ramverk får styra vilka sociala och ekonomiska grupper som ska bebo en plats. Var blir uniciteten av i en stad så påtagligt präglad av invånarnas ekonomiska förutsättningar att leva och verka i den? Ponera att Espresso House tar över Café Kungsgatan i Rörsjöstaden eller Mässingshornet blir ett O´Learys för att det är de enda som har de ekonomiska förutsättningarna att etablera sig. Kommer människor bry sig så länge de får sitt kaffe? Hyrorna på nybyggnationerna är dyrare än någonsin, enligt Hyresgästföreningen. Vad blir det av livskvaliteten när människor måste vända ut och in på sig själva för att ha råd att känna sig trygga där de bor? Jag vet inte om jag har något att säga till byggherrar och stadsutvecklingskontor som de skulle lyssna till. Det enda jag kan ge uttryck för är min utopiska världsbild där var och en ska ha rätt till en bostad i en trygg omgivning alldeles oavsett ekonomiska förutsättningar. Var och en ska ha rätt till kulturella värden som besjälar och berikar livet alldeles oavsett om man är MFF-supporter eller transvestit från Newcastle. Sedan är det så mycket som är omöjligheter så länge ekonomismen är den motiverande grundvalen. Så länge det är så kommer inte alla röster höras hur högt de än skriker.