De fem på kanten

Ett reportage om kreativitet på Backarna.

Kirseberg News vandrar Vattenverksvägen fram i ett ösregn. Det är en mulen måndag och februari har just startat. Det är långt till sommar och sol.
Snart kliver jag dock in i en affärslokal där jag möts av doften av nykokt kaffe. Ljus från olika håll avspeglar sig i diverse tavlor på väggarna; ett puzzel ligger påbörjat på ett bord, en termos står framme. Jag känner trivsel och lämnar vädret där utanför åt sidan.
Nu ska jag dyka in i fem kreativa människors vardag; två pipmakare, en bildkonstnär, en musikintrumentbyggare/fotograf och en keramiker. Dessa fem personer har slagit sig samman för att ha en verkstad/utställningsplats att gå till och de kallar sig fyndigt för VI PÅ KANTEN då kvarteret just heter Kanten och ligger i utkanten av själva Kirsebergsstaden.

– Vi fick nycklarna redan våren 2015, säger Mats Henning, bildkonstnär, som hälsar mig välkommen, men vår officiella start blev först på Backanatten senare på hösten. Då hade vi en utställning här med lite av varje. Anledningen till att vi slog oss ihop var att flera av oss var lite husvilla…
-..och jag fick det trångt i mitt kök, inflikar Harald Ström, instrumentbyggare/fotograf. Jag arbetade hemma, följde bara med en vän hit och hittade en hörna här för min verksamhet. Jag går dock fortfarande till ett snickeri för att göra grovjobbet med ett instrument men sedan har jag resten av mina verktyg här på väggarna som du kan se. Och lite foton på utställningsväggen.
– Vi håller till på källarplanet, säger Anders Nilsson, en av bröderna i pipmakarduon Vollmer & Nilsson, med vår verkstad. Det tog ett tag att installera sig, så det blev inga pipor gjorda under en period, men nu är vi igång igen inför den årliga vårresan till Chicago där vi visar upp vårt pipsortiment.
– Jag är bara här och experimenterar lite i keramik, inflikar Farah Mustajärvi. Just nu är jag här väldigt lite då jag arbetar med en kommande föreläsning om författaren Alfhild Agrells bok Prins Pompom.

Vi går ner i källaren för att ta några foton på pipverkstaden och passerar pipmakaren Martin Vollmers passion: dragspel i alla dess former. På väggarna hänger det bilder på pipor förstås. Jag tar lite kort på alla mystiska redskap som behövs för att göra en pipa. Ett ställ med ensamma pipdelar i rad får mig att tänka på tomteverkstaden på julafton. Kanske har de t o m schackrutig färg gömd någonstans! 🙂

_DSC0213 kopiera

_DSC0240

Vi kommer upp igen och sätter oss för att fika och för att gå lite djupare in på deras kreativa sidor var och en för sig.
– Under våren kommer vi att ha några utställningar här, säger Mats när vi satt oss igen. Vi planerar att ha öppet 1 – 2 dagar i veckan för allmänheten samt starta en FB-sida.

VOLLMER & NILSSON

I övre tonåren började bröderna röka pipa båda två och med Martins intresse för fakta samt tillgång till pappa Ingemars snickeri i en källare, kom de igång med att göra några egna pipor på skoj. I samband med nerskärningar på arbetsplatser kom de att lägga allt mer tid på sina pipor.

_DSC0231 (1)

Anders vid sin ”läst”.

_DSC0297

Martin vid sin ”läst”.

_DSC0245

Pappa Ingemar då det begav sig

Nu har det hela utvecklats till en världsomspännande rörelse med återförsäljare över hela världen: flera stycken i USA dessutom i Canada, S:t Petersburg i Sovjet. Tokyo i Japan och i Shanghai.
– Även min morbror Harry Andersson som var vaktmästare här i kvarteren på den tiden, var en stor inspirationskälla då, tillägger Anders, som börjar minnas mer. Genom Svenska Pipklubben (www.svenskapipklubben.se) fick vi sedan stöd hur vi skulle komma ut på marknaden. Ordföranden där, Per Billhäll, tog med sig några av våra pipor till Amerika och på den vägen är det. En av våra mest fina stunder var att bli valda till Årets Pipa 2014 av tidningen Pipes & Tobaccos Magazine (http://pipesandtobaccosmagazine.com/…/pipe-of-the-year-2014/)
– Våra hållpunkter inom arbetet är dels att åka just till denna utställning varje vår i USA med de pipor vi designat under vintern, inflikar Martin, sedan resa på det årliga danska öppna mästerskapet i piprökning som hålls i Köpenhamn den 20 mars och slutligen hålla en pipauktion i november varje år här i Kirseberg. Dessutom åker vi alltid på årsstämman i Helsingborg. Vi har tidigare hållit till med både pipauktion och efterföljande middag på Mässingshornet men genom denna nya lokalen kan vi nu dela upp det.
– Vi har t o m blivit intervjuade i en bok om konsthantverk, säger Anders Nilsson och håller upp en bok för kameran. Vi har också en hemsida på nätet: http://www.vollmer-nilsson.com/
-Av alla pipor du gjort, Anders, vilken gillar du allra bäst? Han går direkt och hämtar en rak, enkel pipa. – Denna, säger han och sätter den i munnen. Banne mig, liknar han inte sin far på kortet i källaren!

Inslag i http://www.svtplay.se/klipp/11313110/pipmakarna-pa-kirseberg

MATS HENNING

Mats kommer med nytt kaffe och häller upp.
Jag vänder mitt intresse nu mot honom, konstnären som målar främst i akryl. Han började som en Kirsebergsk ”himmamålare” medan han arbetade på Sydsvenskan. Det första officiella mötet med omgivningen var på en utställning på Kirsebergsbiblioteket för 11 år sedan. Där träffade han likasinnade och hamnade i olika konstellation där han utvecklades.
– Jag undrar om inte mitt målande var en slags reaktion mot mitt arbete, funderar Mats. På Sydsvenskan var mitt arbete att rita tabeller,diagram, grafiska kartor mm utifrån mallar där man aldrig fick avvika en millimeter. Jag prövade på att försöka skapa egna mönster en dag i programmet och på den vägen är det! Mina bilder är alltid icke-föreställande; jag vill förmedla inre stämningar genom färg och form. Jag vet inte vart allt kommer ifrån men troligtvis från mitt undermedvetna. Jag lyssnar på en del musik en del under arbetet. Ja, själva arbetet på plats här kan gå både fort och sakta: allt från 20 minuter till 3 år. Förarbetet innehåller långa perioder av tänkande inombords. Just nu målar jag dock bara mina köksluckor! skrattar Mats, men funderar på att även utveckla sig inom läderslöjd. Tänk att göra sin egen plånbok! Han tillägger: -Tills jag är klar med några nya tavlor kan man hitta några av mig på www.svenskakonstnarer.se/galleri/Henning.

_DSC0288

 

HARALD STRÖM

Bakom mig hör jag de sirliga tonerna från harpa. Det är instrumentbyggaren/fotografen Harald som testar ett instrument.
Haralds stora musikintresse rör sig över ett stort register från musiker/låtskrivare till ett seriöst instrumentbyggande.

_DSC0301
– Ja, jag spelar när jag har tid numera, säger han, jag är överhopad med beställningar på instrument: allt från mandoliner, mandoler, buzukier till harpor. Jag trodde också att jag skulle få sluta spela 1995 då jag kapade några fingrar i en maskin, men det gick lyckligtvis bättre än jag trodde. Mitt musikintresse på 70-talet tog mig till Irland och irländsk musik, vilket har varit ett av mina huvudintressen inom musiken genom åren. Jag spelade i olika band och turnerade under 80-talet över hela Sverige. I ett band mötte jag Mikael Sandén som nu är en av Sveriges främsta gitarrbyggare, som t ex Jojje Wadenius beställer instrument av. Hos Mikael gick jag kurs på 80-talet och vi har fortfarande kontakt och han ger mig råd.
– Mitt fotande har följt sida vid sida. Jag är främst en naturfotograf, jag fotograferar oftast fåglar, fortsätter han.

_DSC0280
Jag tittar på hans naturfoton och tycker de är överjordiskt vackra.Jag ser en havsvik där havet känns så nära och böljande. För en hobbyfotograf som mig förklarar han om olika slags kameror och rådata, men där lämnar jag honom i tanken.. 🙂

_DSC0370

_DSC0367

Harald Ström oljar in en buzuki.

FARAH MUSTAJÄRVI

12647053_1719067441641696_5981292198460806962_n

Farah kommer från Iran men har bott länge i Sverige. Här på Kanten håller hon på med lite keramik men för tillfället lägger hon sin tid på en kommande föreläsning i Härnösand. Biblioteket och högskolan där kommer att ha en litteraturserie och Farah ska berätta om matematiken i boken Prins Pompom av den svenska författaren Alfhild Agrell som levde i slutet av 1800-talet. Man märker hennes intresse för Agrell och hon lovar mig att gå igenom materialet en dag över en kopp kaffe när hon hinner. – Här kan man läsa mer om henne, säger hon och ger mig en länk http://www.alfhildagrell.se/ Betona också att jag bara experimenterar i keramik i förhållande till killarna här som är proffs mer eller mindre, säger hon. Men det ska komma en utställning i keramik under våren, fortsätter hon sedan.

Jag stannar längre än jag tänkt och begrundar deras kreativa aktivitet ännu en stund innan jag beger mig hemåt. Regnet har avtagit men nu har februarimörkret sänkts sig ännu tyngre över Kirseberg. Ja, det är långt till sommaren men dessa reportagestunder gör att livets positiva sidor besegrar svenskt väder.