De fem på kanten

Ett reportage om kreativitet på Backarna.

Kirseberg News vandrar Vattenverksvägen fram i ett ösregn. Det är en mulen måndag och februari har just startat. Det är långt till sommar och sol.
Snart kliver jag dock in i en affärslokal där jag möts av doften av nykokt kaffe. Ljus från olika håll avspeglar sig i diverse tavlor på väggarna; ett puzzel ligger påbörjat på ett bord, en termos står framme. Jag känner trivsel och lämnar vädret där utanför åt sidan.
Nu ska jag dyka in i fem kreativa människors vardag; två pipmakare, en bildkonstnär, en musikintrumentbyggare/fotograf och en keramiker. Dessa fem personer har slagit sig samman för att ha en verkstad/utställningsplats att gå till och de kallar sig fyndigt för VI PÅ KANTEN då kvarteret just heter Kanten och ligger i utkanten av själva Kirsebergsstaden.

– Vi fick nycklarna redan våren 2015, säger Mats Henning, bildkonstnär, som hälsar mig välkommen, men vår officiella start blev först på Backanatten senare på hösten. Då hade vi en utställning här med lite av varje. Anledningen till att vi slog oss ihop var att flera av oss var lite husvilla…
-..och jag fick det trångt i mitt kök, inflikar Harald Ström, instrumentbyggare/fotograf. Jag arbetade hemma, följde bara med en vän hit och hittade en hörna här för min verksamhet. Jag går dock fortfarande till ett snickeri för att göra grovjobbet med ett instrument men sedan har jag resten av mina verktyg här på väggarna som du kan se. Och lite foton på utställningsväggen.
– Vi håller till på källarplanet, säger Anders Nilsson, en av bröderna i pipmakarduon Vollmer & Nilsson, med vår verkstad. Det tog ett tag att installera sig, så det blev inga pipor gjorda under en period, men nu är vi igång igen inför den årliga vårresan till Chicago där vi visar upp vårt pipsortiment.
– Jag är bara här och experimenterar lite i keramik, inflikar Farah Mustajärvi. Just nu är jag här väldigt lite då jag arbetar med en kommande föreläsning om författaren Alfhild Agrells bok Prins Pompom.

Vi går ner i källaren för att ta några foton på pipverkstaden och passerar pipmakaren Martin Vollmers passion: dragspel i alla dess former. På väggarna hänger det bilder på pipor förstås. Jag tar lite kort på alla mystiska redskap som behövs för att göra en pipa. Ett ställ med ensamma pipdelar i rad får mig att tänka på tomteverkstaden på julafton. Kanske har de t o m schackrutig färg gömd någonstans! 🙂

_DSC0213 kopiera

_DSC0240

Vi kommer upp igen och sätter oss för att fika och för att gå lite djupare in på deras kreativa sidor var och en för sig.
– Under våren kommer vi att ha några utställningar här, säger Mats när vi satt oss igen. Vi planerar att ha öppet 1 – 2 dagar i veckan för allmänheten samt starta en FB-sida.

VOLLMER & NILSSON

I övre tonåren började bröderna röka pipa båda två och med Martins intresse för fakta samt tillgång till pappa Ingemars snickeri i en källare, kom de igång med att göra några egna pipor på skoj. I samband med nerskärningar på arbetsplatser kom de att lägga allt mer tid på sina pipor.

_DSC0231 (1)

Anders vid sin ”läst”.

_DSC0297

Martin vid sin ”läst”.

_DSC0245

Pappa Ingemar då det begav sig

Nu har det hela utvecklats till en världsomspännande rörelse med återförsäljare över hela världen: flera stycken i USA dessutom i Canada, S:t Petersburg i Sovjet. Tokyo i Japan och i Shanghai.
– Även min morbror Harry Andersson som var vaktmästare här i kvarteren på den tiden, var en stor inspirationskälla då, tillägger Anders, som börjar minnas mer. Genom Svenska Pipklubben (www.svenskapipklubben.se) fick vi sedan stöd hur vi skulle komma ut på marknaden. Ordföranden där, Per Billhäll, tog med sig några av våra pipor till Amerika och på den vägen är det. En av våra mest fina stunder var att bli valda till Årets Pipa 2014 av tidningen Pipes & Tobaccos Magazine (http://pipesandtobaccosmagazine.com/…/pipe-of-the-year-2014/)
– Våra hållpunkter inom arbetet är dels att åka just till denna utställning varje vår i USA med de pipor vi designat under vintern, inflikar Martin, sedan resa på det årliga danska öppna mästerskapet i piprökning som hålls i Köpenhamn den 20 mars och slutligen hålla en pipauktion i november varje år här i Kirseberg. Dessutom åker vi alltid på årsstämman i Helsingborg. Vi har tidigare hållit till med både pipauktion och efterföljande middag på Mässingshornet men genom denna nya lokalen kan vi nu dela upp det.
– Vi har t o m blivit intervjuade i en bok om konsthantverk, säger Anders Nilsson och håller upp en bok för kameran. Vi har också en hemsida på nätet: http://www.vollmer-nilsson.com/
-Av alla pipor du gjort, Anders, vilken gillar du allra bäst? Han går direkt och hämtar en rak, enkel pipa. – Denna, säger han och sätter den i munnen. Banne mig, liknar han inte sin far på kortet i källaren!

Inslag i http://www.svtplay.se/klipp/11313110/pipmakarna-pa-kirseberg

MATS HENNING

Mats kommer med nytt kaffe och häller upp.
Jag vänder mitt intresse nu mot honom, konstnären som målar främst i akryl. Han började som en Kirsebergsk ”himmamålare” medan han arbetade på Sydsvenskan. Det första officiella mötet med omgivningen var på en utställning på Kirsebergsbiblioteket för 11 år sedan. Där träffade han likasinnade och hamnade i olika konstellation där han utvecklades.
– Jag undrar om inte mitt målande var en slags reaktion mot mitt arbete, funderar Mats. På Sydsvenskan var mitt arbete att rita tabeller,diagram, grafiska kartor mm utifrån mallar där man aldrig fick avvika en millimeter. Jag prövade på att försöka skapa egna mönster en dag i programmet och på den vägen är det! Mina bilder är alltid icke-föreställande; jag vill förmedla inre stämningar genom färg och form. Jag vet inte vart allt kommer ifrån men troligtvis från mitt undermedvetna. Jag lyssnar på en del musik en del under arbetet. Ja, själva arbetet på plats här kan gå både fort och sakta: allt från 20 minuter till 3 år. Förarbetet innehåller långa perioder av tänkande inombords. Just nu målar jag dock bara mina köksluckor! skrattar Mats, men funderar på att även utveckla sig inom läderslöjd. Tänk att göra sin egen plånbok! Han tillägger: -Tills jag är klar med några nya tavlor kan man hitta några av mig på www.svenskakonstnarer.se/galleri/Henning.

_DSC0288

 

HARALD STRÖM

Bakom mig hör jag de sirliga tonerna från harpa. Det är instrumentbyggaren/fotografen Harald som testar ett instrument.
Haralds stora musikintresse rör sig över ett stort register från musiker/låtskrivare till ett seriöst instrumentbyggande.

_DSC0301
– Ja, jag spelar när jag har tid numera, säger han, jag är överhopad med beställningar på instrument: allt från mandoliner, mandoler, buzukier till harpor. Jag trodde också att jag skulle få sluta spela 1995 då jag kapade några fingrar i en maskin, men det gick lyckligtvis bättre än jag trodde. Mitt musikintresse på 70-talet tog mig till Irland och irländsk musik, vilket har varit ett av mina huvudintressen inom musiken genom åren. Jag spelade i olika band och turnerade under 80-talet över hela Sverige. I ett band mötte jag Mikael Sandén som nu är en av Sveriges främsta gitarrbyggare, som t ex Jojje Wadenius beställer instrument av. Hos Mikael gick jag kurs på 80-talet och vi har fortfarande kontakt och han ger mig råd.
– Mitt fotande har följt sida vid sida. Jag är främst en naturfotograf, jag fotograferar oftast fåglar, fortsätter han.

_DSC0280
Jag tittar på hans naturfoton och tycker de är överjordiskt vackra.Jag ser en havsvik där havet känns så nära och böljande. För en hobbyfotograf som mig förklarar han om olika slags kameror och rådata, men där lämnar jag honom i tanken.. 🙂

_DSC0370

_DSC0367

Harald Ström oljar in en buzuki.

FARAH MUSTAJÄRVI

12647053_1719067441641696_5981292198460806962_n

Farah kommer från Iran men har bott länge i Sverige. Här på Kanten håller hon på med lite keramik men för tillfället lägger hon sin tid på en kommande föreläsning i Härnösand. Biblioteket och högskolan där kommer att ha en litteraturserie och Farah ska berätta om matematiken i boken Prins Pompom av den svenska författaren Alfhild Agrell som levde i slutet av 1800-talet. Man märker hennes intresse för Agrell och hon lovar mig att gå igenom materialet en dag över en kopp kaffe när hon hinner. – Här kan man läsa mer om henne, säger hon och ger mig en länk http://www.alfhildagrell.se/ Betona också att jag bara experimenterar i keramik i förhållande till killarna här som är proffs mer eller mindre, säger hon. Men det ska komma en utställning i keramik under våren, fortsätter hon sedan.

Jag stannar längre än jag tänkt och begrundar deras kreativa aktivitet ännu en stund innan jag beger mig hemåt. Regnet har avtagit men nu har februarimörkret sänkts sig ännu tyngre över Kirseberg. Ja, det är långt till sommaren men dessa reportagestunder gör att livets positiva sidor besegrar svenskt väder.

Kirsebergs främste quizmaster

En intervju med Mark Raleigh från Irland

Mark slår sig ner i intervjufåtöljen och säger att han aldrig har blivit interjuad förr så det ska bli spännande värre! Hans sambo Linda är med och vi skrattar alla tre. Anledningen till att jag vill göra intervjun är att Mark är en känd Backaprofil med sina åtta år runt quizborden på både Gamla Baronessan samt Mässingshornet, där han nu huserar sedan flera år tillbaka.

– Jag har hunnit med fyra ägare på Kirseberg under dessa år, säger Mark, hos Christer Lindell som tog över Gamla Baronessan; även en tid när Eva-Marie drev stället, sedan två omgångar för Johnny Levin som hade Mässingshornet och slutligen nu sist hos Rade och Andrej på Mässingshornet. Christer Lindell kände jag förresten redan från Möllevångscaféet han drev där då; jag kom nämligen till Sverige redan den 9 februari 1981. Att jag vet datumet så väl beror på att jag bara skulle till Sverige på semester i tre veckor och nu har det blivit 35 år!! Vi skrattar igen.
– Jag passade då på att besöka den irländska puben Fagens i Malmö och råkade vara med på ett engelskt quiz. Då sköttes det av en kille från Nya Zealand och när han bara skulle åka till Holland för att hänga med sin nya tjej därifrån en vecka, tog jag över som vikarie EN torsdag. Trodde jag…Tja, det gick som det gick, killen kom inte tillbaka och jag blev ordinarie. På den tiden var det inte så vanligt med quiz och jag måste få skryta med att jag sedan var en av de första som startade ett quiz på svenska i Malmö. Ni ska också veta att quiz är främst en engelsk angelägenhet och under min uppväxt på Irland, jag är 54 år nu, fanns det knappast något. Mina fem syskon har aldrig någonsin gått på en pubquiz på Irland, däremot när de bodde utomlands, vilka alla gjorde i olika perioder. En av mina systrar bodde ca 20 år i USA och när hon återvände och öppnade eget så var det en teater hon startade på andra våningen över puben, inte en quizplats.

Mark fortsätter: Innan jag flyttade till Kirseberg, var jag på ca 7 – 8 pubar runt om i Malmö. Ett ställe var Syltan, där jag startade ett svenskt quiz som blev succé, så jag arbetade där parallellt med Fagans, en period. Sedan gick jag över till enbart svenska quiz och på den vägen är det, men jag försöker ha något av en irländsk anda i mina frågor ändå.

Vi pausar en stund och jag brygger kaffe. När vi återvänder till frågorna undrar jag om han aldrig tröttnar på det hela. Nej, blir svaret. Det har blivit en livsstil för mig, svarar han. Jag lever med mina quiz hela veckan runt; samlar idéer från alla möjliga håll: spel, tidningar, Tv, filmer, you name it.. Ibland skickar folk in förslag till frågor och det tycker jag är roligt, men jag tar mig rätten att formulera om dem och angripa frågeställningen från mitt håll. Vissa ämnen är ju givna på ett quiz, men jag välkomnar gärna mer ”kvinnofrågor om man kan säga så. Att gripa över alla generationer är också en utmaning; här gäller allt från Edvard Persson till Justin Bieber. Tyvärr har nog yngre det något lättare på själva musikfrågan.
– Framåt söndagen har jag samlat på mig en mängd frågor, fortsätter Mark och sedan bearbetar jag dem fram till samma dag som de ska ges, dvs onsdag på Mässingshornet. I sista stund kan jag byta ut en fråga om något speciellt har hänt t ex nu när David Bowie gick bort. Quizen har följt en ganska likartad mall under alla år; jag har bantat bort några frågor och lagt till bildfrågor vilka är mycket populära och bidrar till en livlig debatt runt borden. Jag har också prövat på att använda Powerpoint men för det krävs det två Tv-skärmar, vilket inte Mässingshornet har.

– Om vi tittar just på ditt nuvarande quiz på Mässingshornet. Hur skulle du vilja beskriva din situation där?
– Min främsta uppgift på en quiz är att skapa STÄMNING där, få folk att trivas och komma tillbaka. För mig själv är det en mycket viktig social träffpunkt under veckan. Många gäster har blivit privata vänner, flera lag har blivit stammislag och ligger i krig med varandra. Vi skrattar. Mark fortsätter: Vi har Lågan, Fyrverkerimästarna, Släckarna, Äta/Quizza/Dö, Massiv Hörn, Allquizarna, Azz Always, Värjan..fick jag med alla? Sedan dyker andra spontana konstellationer upp varje vecka också. Mina stamlag har döpt mig till questionMark. Det tycker jag är fyndigt, haha..

-Hatten du går runt med till ölfrågan.. är det din farfars, eller? Vi skrattar igen. Nej, säger Mark, den tillhör Mässingshornet och används även till söndagsquizet av Theo. Men visst är den fin? Ölfrågan är quiz masters egen och det är jag som bjuder vinnaren då. Förutom kvällens slutgiltiga vinnarlag har vi också en säsongstävling varje höst och vår. Jag samlar alla resultat i en Excelfil och räknar ut alla lags medel. Laget med högsta värde vinner ett hemligt pris som bara Rade vet om! Men tro inte att jag gör uppehåll på sommaren, skrattar Mark. Under sommaren har jag quizen ute som kanske många har sett när de går förbi. Jag lägger mig också vinn om att gå runt till alla borden och ställa frågan personligen istället för att ha en mikrofon. Jag går också runt efteråt och går igenom alla svaren med varje lag. Jag får bättre kontakt med gästerna så och ser snabbt om det uppstått ett missförstånd eller om någon har en fråga. Efter varje onsdagsquiz är jag ganska slut: det blir som urladdning varje vecka, ungefär som efter att ha spelat en match. Vi tror honom..

– Ja, du verkar verkligen ta detta på allvar, trots att du säger att det bara är en hobby. Du skriver väl inte frågor på din arbetstid på jobbet? Det var bara en retorisk fråga..  Svara istället på detta: du som har upplevelsen av två länder, vad skulle du vilja ta med dig från Irland till Sverige?
– Från Irland skulle jag vilja ta med mig den sociala atmosfären, tänker Mark. Det finns en naturlig fallenhet för att vara social där, visa omtanke och tala med varandra. Det finns en värme i luften. Vi tränas ju tidigt i det, då puben/restaurangen är som vårt förlängda vardagsrum. Dit går alla; i stället bjuder vi inte så gärna hem folk som i Sverige. Om någon säger att den vill bjuda dig på middag, så menar han indirekt på puben om inget annat sägs. Man kunde önska att svensken hade samma tillgång till en offentlig samlingspunkt. Här förknippas puben tyvärr mest med ett viss grupp människor.
Kirseberg News flikar in: – Precis vad Kirseberg News önskar också med sitt arbete! Vi i Sverige måste skapa fler offentliga sammanhang där människor kan träffas och finna trygghet och glädje bortom arbetslivet utan att det är för höga trösklar in! Tillsammans är vi starkare när vindarna nu blåser kallare! Det enda vi har är varandra, som någon sjunger om..

– Religionen på Irland har inte heller haft samma inverkan som här, analyserar Mark, den lever i god samverkan med pub/restaurangkulturen. När jag växte upp där så var det mässa i kyrkan varje timme hela förmiddagen på söndagarna. Sedan stängde den och pubarna öppnade på eftermiddagarna och så gick alla dit istället! I gengäld så har ju Irland ett starkare klassamhälle än Sverige som även avspeglar sig i pubmiljön: förr fanns oftast två avdelningar, en för arbetarklassen och en för medelklassen, baren/loungen, där det också kunde finnas en avdelning för kvinnor och en för män. Vissa ställen skulle inte en gift kvinna gå till utan sin man osv osv.. allt det här sista skulle jag inte vilja ta med mig till Sverige, skrattar Mark och vi instämmer.
Nu börjar Mark titta på klockan. Oj, tiden har runnit iväg och Kirseberg News har varit en sväng till Irland rent mentalt. Ni har en tid att passa, undrar jag?
– Ja, det är söndag och då är det musikquiz på Mässingshornet och det vill vi inte missa…
Jag nickar och förstår plötsligt ordet livsstil lite bättre..

Innan de går undrar Mark om jag tar med länken till hans FB-grupp där folk är välkomna att titta in och det lovar jag.
https://www.facebook.com/groups/1490813494513429/?fref=ts
Jag hade en fråga till om vad han skulle kunna tänka sig att ta med sig till Irland från Sverige.. men jag tror jag vet svaret redan..

Änkan Gaddes hus

Änkan Bertha Gaddes hus låg i hörnet Vattenverksvägen / Högamöllegatan. Bertha Gadde slogs sig på fastighetsutveckling efter sin makes död i början av seklet. Där nu en massage ligger låg  porrklubben Stick-In under sin tid. Allt går igen! 🙂  Foto: Bernt Johnsson 1877 – 1943/ Malmö Museer.

Från en annan vinkel, Vattenverksvägen ner mot Lundavägen:

Fotograf: Ronny Söderholm @ Malmö Museer 1973

 

1976 får detta vackra hus ge vika för nuvarande Högamöllegatan  4-6,  där  Kirseberg servicecenter en gång hade sin plats. Idag är där en fackförening i dess lokaler samt MKB:s ankomstlägenheter ovanpå.