”Nu är inte KGB intresserade av mig längre!”

En familjehistoria om ”Tatjana på Backarna”

– Så nu är inte KGB längre intresserad av mig! avslutar Tatjana skrattande och lyfter kaffekoppen till munnen och dricker en klunk, där vi sitter i solen på Mässingshornets uteservering på Backarna. Jag skrattar också men  först efter att ha lyssnat på hennes fascinerande familjehistoria. Tatjana är en känd profil på Backarna efter många år här.

Jag får först möta en liten flicka i tioårsåldern som står vid sin balettstång någonstans i Stockholm på 60-talet och gör sina övningar tillsammans med sin syster Maude Alexandra. De tränar enträget dag efter dag, år efter år på sin mors önskan.. Un-deux-trois-plié, Un-deux-trois-plié.. pianots anslag leder dem marschfast framåt i den ekande salen.

Det är en barndom full av plikter mot historien. Tajtanas mormor, Alexandra Vasiljena Klimova, var nämligen en rysk balettdansös vid Bolshoiteatern i Moskva under 1900-talets första hälft. (se bild)
Alexandra föddes runt sekelskiftet 1900 i en Moskvafamilj med rötter från Tjetjenien. Hennes far hade en hög befattning inom Tjeka, den civila delen av ryska underrättelsetjänsten, som grundades 1917. Den kom senare att kallas KGB mellan 1954 fram till 1995 då den omvandlades till något annat. Fadern ordnar också ett dagjobb åt dottern Alexandra på Tjekas högkvarter. Familjen bor utanför Moskva på en gård vid Nikolske Park (se bild). Alexandra hade flera syskon som Tatjana inte vet så mycket om, mer än att systern Vera var guide på den transibiriska järnvägen. (se bild)

Familjen åtnjöt de privilegierades förmåner och tillbringade somrar vid societetens Svarta Havet. Där träffade Alexandra både Lenins fru Nadezjda Konstantinovna Krupskaja som var en sovjetisk (rysk) marxistisk politiker; vice utbildningsminister 1929-1939, Doctor of Education. Hon var gift med Vladimir Lenin från 1898 till hans död. Alexandra träffade även den ökände Rasputin, rysk mystiker, predikant och helbrägdagörare som dog 1916 och starkt förknippad med den ryska tsarfamiljen.

Det som sedan händer är som taget ur en film: en svensk ung man reser till Moskva och träffar den vackra Alexandra på en restaurang, där han spelar kort med ryska kosacker och hamnar i slagsmål. Åke Widegren, som han hette, blir brinnande kär och smugglar med sig Alexandra till Sverige, för inga utresetillstånd gavs till ryssar. Hon fick lämna alla sina nära och kära samt alla ägodelar efter sig i Ryssland.

Väl i Sverige bosatte de sig i Sävedalen utanför Göteborg, där Åke var chef för stenhuggare i Bohuslän. De fick tre barn, varav en är Tatjanas mor.
Morfar Åke var egentligen prostbarn från Ore kyrka i Dalarna, men hade vuxit upp på en herrgård i Voxna, då hans far bytte yrkesriktning och blivit arrendator. Han berättade för sina barnbarn om hur det spökade där på herrgårn, säger Tatjana och man ser hur hon minns.

Tatjanas föräldrar i sin tur bosatte sig i Stockholm och det är där det mödosamma arbetet vid balettstången för flickorna startade. Tatjana minns inte mycket mer av sin barndom än dessa ständiga övningar som båda systrarna hatade. Väl i 13-årsåldern revolterade de, med hjälp av ena mostern, slutade med baletten och lade all sin tid på hästar istället. Det blev ett hårt slag mot modern, vilket ledde till negativa efterdyningar relationsmässigt för både Tajtana och hennes barn.

Hästintresset fick Tajtana att komma i kontakt med en stor mängd hästmänniskor och en viss herr ridlärare utkristalliserade sig ur gruppen. De gifte sig så småningom och beslutade sig för att genomföra en dröm: en hästgård i Skåne. Sagt och gjort, de flyttade ner till Österlen, köpte en gård och nu började ett krävande liv för Tatjana. Barnen kom tätt, dagarbetet och arbetet med hästarna tog sitt.

Tyvärr övergick drömmen i en mardröm. En otrohet slutade i en uppslitande skilsmässa, gården såldes och Tatjana flyttade in till Malmö år 1992 med de små barnen för ett tag. Trodde hon.

Ett år efter flytten till Malmö fick Tatjana de första symptomen på MS. Hon vaknade en dag med en halvsidig förlamning. Väl på sjukhuset sa de bara att det skulle gå över och hon skickades hem. Och det gick över. För då. Tatjana kom senare att lära sig att det kallades skov: sjukdomen kom i omgångar och gick tillbaka. Hon fick ingen diagnos trots att symptomen förvärrades och först efter flera år, när hon bestämt sig för att gå till en privat läkare, kom den: MS, en muskelsjukdom med dålig prognos.

Åren gick, barnen är nu utflugna, en dotter bor i Stockholm, en annan i Danmark och en tredje i Landskrona. Hon bor ensam kvar i Malmö med sina tre katter på Backarna. Där har hon nu bott i över 20 år och trivs med gemenskapen. Hon sysslar med en del konst ”ArtfrontDesign” och har arbetat med bl a att dekorera restauranger. Hon har haft konstutställningar bl a på Mässingshornet, där hon visat upp en gård i flammor: hur hennes dröm gick i kras.. Hon värnar om djur och var med om att starta Djurens Parti. Skoven kommer dock allt oftare och hon blir allt sämre. Tidigare hade hon hund, men det gick inte. Nu har hon bestämt att även lämna bort katterna. Hon orkar inte med deras skötsel mer. Hon oroar sig:
– De måste komma alla tre till någon!

Vi ser henne köra till Konsum och handla i sin rullstol; vi ser henne sitta året runt på Mässingshornets uteservering, både i sol och i minusgrader och dricka sitt kaffe. Hon är för svag för att ta sig in i lokalerna. Hon har blivit en känd profil och många hejar på henne. Hon har ett klingande skratt och en mörk humor som lyfter henne genom dagen.
– På grund av min mormors flykt till Sverige var familjen kontrollerad av KGB, säger hon. På olika sätt märktes det, som t ex telefonsamtal där ingen fanns i andra änden av luren. De ville bara veta att man var där man var. När vi barn reste till Ryssland var vi extra kontrollerade och fick lämna uppehållsplats flera gånger per dag. Men nu har de tröttnat, skrattar hon. Nu är man inte längre intressant konstigt nog!

Jag lämnar Tatjana med en kram och tänker att just ett sådant här samtal ger perspektiv på vad som är viktigast i tillvaron. Ett samtal som behövs när de egna problem ser stora ut.

Fotnot: Balettens rötter finns i blandunderhållning under 1400- och 1500-talen. Men, födelsedatum av ballet som underhållning anses vara Balthasar de Beaujoyeulx, Ballet Comique de la Reyne som uruppfördes 1581. Några år senare, grundade Luis XIV:s en statlig dansakademi (1661) detta är också anledningen till att balettens språk är franska.
I starten av 1600-talet börjar balett att etablera sig i Ryssland och från 1800-talet, konverterar till ett viktigt centrum för den europeiska baletten.