Intervju med Backatrubaduren Pelle, juli 2015.
Så sitter vi återigen på uteserveringen på forna Baronessan, numera Paradiset och jag ska ta ett kort på Pelle, Per Löwfenberg, precis som jag gjorde då, sommaren 2007, när jag för första gången mötte honom där.
Minns du, undrar jag, du arbetade för Christer Lindell som drev Baronessan då, du arbetade i baren och stod för underhållningen. Du satt här med din gitarr och spelade Cornelis Wreesvijk. Han minns och han har t o m tagit med sig fotot jag tog på honom, nu lite nött och blek som kopia.
Vad gjorde du sedan efter Baronessan? Du var kvar här till sommaren 2009, minns jag. Han svarar att han fortsatte spela gitarr, nu nere på Värnhemstorget åt Soppa för Värme (bild 2 och 2 b). De delade ut fika gratis åt folk. Fikat fick de från Café Grannen. Föreningen upphörde efter några år.
Sedan spelade han på diverse arrangemang: Backanatten ett antal år Backakarnevalen 2013 och på Fontänhusets 30-årsfest 2014.
När började ditt intresse för musik, Pelle? Spelade du gitarr som barn? Nej, säger han, men Cornelis blev min idol när jag var 12 år och innan han blev ”stor” hade jag redan 12-13 skivor med honom. Själv lärde jag mig inte spela gitarr förrän jag var 22 år och gick på Östra Grevie Folkhögskola (1987-1990).
Jag hör att du inte talar skånska, säger jag, varifrån kommer du egentligen? Jag är från Österlen, säger Pelle, men mina föräldrar kommer från Stockholmsområdet. Min syster bor däruppe sedan länge igen, men vi växte upp i Raskarum, S:t Olof på Österlen. Mina föräldrar flyttade ner när jag var två år.
Om vi återvänder till Cornelis, säger jag, så har du ett väldigt personligt förhållande till honom, förstår jag? Ja, säger han, jag skrev till honom och undrade om en sång han skrivit ”Getinghonung provencale” och han svarade mig! Se här hans brev och fotot han sände på sig själv. Det var 1981.
Vad hände efter att du gått ut folkhögskolan? Jag flyttade till Malmö och började arbeta på Dans- och Teaterhuset på Norra Vallgatan 20, säger Pelle. Där träffade jag bl a Lena Nyman, Mikael Wiehe och clownen Manne. I december 1992 flyttade jag till Backarna och nu börjar det närma sig 25 år här! 1997 hade jag 30-årsfest på Mässingshornet och många var där! Dessförinnan hade jag prövat att komma med i ”Sikta mot stjärnorna” Haha,.
Du har spelat på olika festivaler också, eller hur? Ja, Malmöfestivalen år 2000. och Segefestivalen 2001 Jag spelar lite överallt. Jag spelar för släkten också. Jag spelade på min morfars systers 100-årsdag i Järfälla 2003 och min syster Pias 40-årsdag 2004!
Förutom Cornelis, vad får folk höra? Åh, jag spelar en bred repertoar, dock inget eget. Jag spelar mycket av Hasse och Tage och Povel Ramel förutom Cornelis Wreesvijk. Även av Robban Broberg.
Ja, tänk, nu har även han gått ur tiden!
Vad har du för framtidsplaner? Bli ambassadör som din systerdotter? Jag är nog redan en ambassadör på mitt sätt för musiken, säger han eftertänksamt. Jag vill alltid spela och sjunga för folk. Jag har dock ett annat projekt som legat vilande sedan många år tillbaka. Jag har tecknat serier sedan unga år och hittat på egna historier bla sprungna ur drömmar och fantasier men även sanna episoder från mitt liv har kommit med. Jag har tänkt att ta itu med det ofantligt stora material jag samlat på mig och försöka systematisera det och få det tryckt. Om någon vet någon bra sätt att göra det på, hör gärna av er! Tips behövs alltid!
Klockan har gått och vi har vandrat mellan minnen vi delar under de år vi känt varandra och andra minnen, för mig helt okända. Vi tar farväl och Pelle reser sig med sin plastkasse med sitt liv i och går vidare mot nya djärva mål och spelningar.
